Idag, den 9:e mars 2012 fyller FC Internazionale 104 år och detta tänker vi på SempreInter.com fira med Er genom att lägga ut minnes artiklar om svunna tider, gamla hjältar & anti-hjältar, om segrar och förluster, tårar och skratt ja alla sinnestämningar som denna magiska fotbollsklubb har utsatt oss för under vår tid som Interisti. En av de största händelserna som påverkat Inter’s 104 åriga historia var när Calciopoli briserade som en bomb under våren 2006. Dess efterverkningarna har ännu inte riktigt avgjorts, i alla fall juridiskt då ytterligare överklaganden är att vänta. Men någonting skedde 8:e November 2011 som gör att Juventus aldrig mer kan säga att de dömts i en domstol för sin inblandning i Calciopoli, då det var just detta datum då domstolen i Neapel fann samtliga före detta Juventus direktörerna skyldiga på samtliga åtalspunkter, och detta efter en vår då Team Moggi hade jobbat övertid i smutskastning när man attackerade den avlidne Giacinto Facchetti gång om vartannat utan att lyckas.

Datumet 8:e November 2011 kommer för alltid att vara ett historiskt datum i stövellandets 2000-åriga historia. I ett land där fotbollen är en prestigefylld bricka i spelet kring den ekonomiska och politiska makten briserade igår kväll två ganska stora bomber: Silvio Berlusconi avgår och Luciano Moggi döms för sin inblandning i det som kommit att kallas Calciopoli.

Silvio Berlusconi har delat upp Italien och världen i två läger: ena sidan hyllar honom som en fantastisk entreprenör som försökt modernisera Italien medan den andra sidan hävdar att Italien under hans ledning blivit en pseudo-fascistisk videocracy där man bytt ut de svarta skjortorna mot Armani-kostymer samt att Berlusconi lyckats göra det som Mussolini misslyckades med, nämligen att införa fascism till folkets jubel istället för med våld. Oavsett var man står i den frågan så meddelade Don Silvio igår att han ska avgå, men spekulationerna har redan dragit igång ifall detta inte bara är taktik inför ett stundande nyval. Tjuv och rackarspel inom politikens maktkorridorer eller inom alla samhällslager är knappast en företeelse som bara går att finna i Machiavelli’s födelseland, verkligen inte, det är bara det att spelet bakom kulisserna är extremt raffinerat där då det pågått sedan det Romerska imperiets glansdagar. Lägger man ihop detta med devisen ‘övning ger färdighet’ är det inte svårt att luska ut varför Italien befinner sig i den svåra situation landet faktiskt befinner sig i idag, eftersom om de allra rikaste och mäktigaste i ett samhälle myglar och roffar åt sig så mycket som möjligt, gör gemene man exakt samma sak för att försöka överleva och till slut finns det inget kvar att roffa åt sig. Så här har det sett ut inom alla områden av det italienska samhället och så även inom fotbollen.

Luciano Moggi dömdes igår till 5 år och 4 månaders fängelse av idrottstribunalen i Neapel för det som inom den italienska juridiken går under benämningen ”promozione della associazione a delinquere” dvs för att ha främjat och deltagit aktivt i en grupp vars syfte har varit att med ont uppsåt begå kriminella handlingar, i det här fallet bedrägeri inom idrotten. Domen kommer knappast som en chock för någon som tagit del av de inspelade samtalen mellan Moggi och domarcheferna, någon annan utgång kunde man knappast förvänta sig med tanke på bevisbördan som åklagarsidan presenterat. Däremot finns det 2 aspekter på denna dom som är något iögonfallande:

1. Att domaren skulle gå helt och hållet på åklagarens linje – Att domaren Teresa Casoria fällde Moggi var som sagt föga överraskande, däremot var straffet något överraskande. Åklagaren yrkade på 5 år och 8 månader för Moggi men som bekant fick han ett 4 månader kortare straff. Trots de absurda lagarna som stiftats under Berlusconi som gör att Moggi & co inte kommer spendera en enda minut i fängelse, är straffsatsen intressant eftersom den signalerar att domstolen ansett att brotten varit så grova samt så pass väl bevisade att domare Casoria inte känt att hon haft något annat val än att döma så strängt som hon bara kunnat.

2. Att Juventus anspråk om skadestånd nekats – Detta signalerar att domstolen anser inte att klubben Juventus fallit offer för Moggi’s brottsliga handlingar, utan att Moggi har fått ett starkt mandat av Juventus styrelse att utföra ett arbete och i utförandet av detta arbete ha begått brottsliga handlingar i Juventus namn som varit till klubben Juventus fördel. Därför var kommunikén på Juventus officiella hemsida några minuter efter att domen föll väldigt intressant läsning, där Juventus tolkar domen som att den bekräftar att klubben varit oskyldig. Detta betyder i sin tur att man nu för första gången sedan 2006 öppet distanserar sig från Moggi igen samt kommer med en än så länge svag antydning om att Moggi agerat på eget bevåg och att klubben Juventus inte vetat om dessa handlingar och därför är straffet som Juventus fått med 2 ligatitlar som fråntagits dem, väldigt orättvist. Betyder detta att man kommer vidta rättsliga åtgärder mot Moggi för att få honom fälld för den italienska motsvarigheten till det som inom svensk juridik går under benämningen trolöshet mot huvudman (vilket väldigt grovt förenklat var det som räddade mitt kära IFK Göteborg från att bli degraderade till superettan i samband med rättegångarna mot förre klubbdirektören Mats Persson samt kassören Jan Nilsson)? Detta är en högst osäker väg att gå då det är högst tveksamt att Juventus utmanar Moggi på det viset då de inte vill att Lucky Luciano ska ta det berömda bladet från munnen och sjunga som en fågel i en eventuell rättegång. Dessutom skulle man reta upp sina egna supportrar något oerhört som anser att Moggi tillsammans med klubben blivit utsatta för en komplott i bästa Greven av Monte Cristo stil där Moratti och Facchetti axlat manteln som konspiratörer.

Domen igår var väntad men knappast det sista ordet eller sista slaget om det som allt detta egentligen handlar om: ligatitlarna från säsongerna 2004/2005 och 2005/2006. Juventus kommer kämpa med näbbar och klor för att få dessa tillbaka och kommer därför inte sky några som helst medel i sin kamp medan Inter barrikaderar sig på sin kant och kommer under inga omständigheter att släppa ligatiteln från 2006 som har ett väldigt viktigt symbolvärde för Moratti samt hela klubben då den är en bekräftelse på alla farhågor man haft under alla år om varför man inte kunde vinna.

Alltmedan denna moderna vendetta utspelas framför ögonen på oss, byggs det inga nya välbehövliga arenor, publiktillströmningen till befintliga arenorna minskar, Serie A’s status jämfört med de andra stora ligorna devalveras ytterligare pga de italienska lagens urusla resultat i Europa League, den italienska fotbollens rykte svärtas ner ytterligare, Italiens ekonomi är körd i botten, arbetslösheten är skyhög, landet befinner sig i en regeringskris och städerna Genoa och Neapel ligger hjälplösa under någon meter regnvatten. Frågan vi alla kanske borde ställa oss är inte vem som kommer komma vinnande ur den här striden utan om det inte enbart finns förlorare i den här oändliga historien?