[youtube id=”O0GWly5yS0s” width=”600″ height=”350″]
Video av Axel Fridell, ser helt klart bäst ut i i HD-kvalité.
Låt oss starta någonstans – Av Hampus Kärki
Den 22:a maj 2010. Klockan är 21.20 och Diego Milito har med sin högerfot skrivit historia. Platsen är Madrid, det är den trettiofemte minuten i matchen mellan FC Internazionale Milano och Bayern München på Santiago Bernabeus gräsmatta. Hans-Jörg Butt i Bayern Münchens mål har blivit besegrad för första gången under matchen och precis 74 minuter senare blåser engelske domaren Howard Webb den sista visslan och Diego Milito får jubla högst av alla. Med två mål i trettiofemte och sjuttionde minuten har Diego Milito blivit huvudrollsinnehavare i dramat som vi kallar ”Il Tremble.” Men vi tittar för långt fram. Låt oss börja någonstans i närheten av början.
Den tolfte april 1979, i en kuststad vid namn Bernal i nordöstra Argentina födds en pojke. Son till Jorge och Mirta Milito ges han namnen Diego Alberto Milito. Ett år äldre än sin bror, Gabriel Alejandro Milito som också haft en professionell fotbollskarriär som försvarare i bland annat Zaragoza och Barcelona. Diego Milito börjar sin karriär 1999 i argentinska klubben Racing i första divisionen, noterbart är att Gabriel Milito under samma period spelar i Independiente, huvudrivaler till just Racing. Där möts bröderna, anfallaren Diego mot försvararen Gabriel. Vi kan tänka oss att Jorge och Mitra hade lite svårt att bestämma sig när man ska jubla över mål och inte. I Racing lyckas Diego Milito jobba ihop 34 mål på 137 framträdanden, vilket är ett ganska imponerande facit för en spelare som jobbar sig upp från ungdomslaget och lyckas ta en plats i A-truppen.
Efter tre säsongen i Racing tar Diego steget ut till Europa för första gången, då till Genoa som då spelade i Serie B. Milito stannar två säsonger i Genoa och presterar direkt när han kliver in i den europeiska fotbollen och lyckas göra 33 mål på 59 matcher innan det är dags för honom att lämna Italien för första gången. Efter sitt första år i Genoa så går klubben återigen upp i Serie A, mycket på grund av att deras nye argentinske nummer nio utmärkt sig själv med många viktiga mål under säsongen och Diego Milito blev en riktig kelgris för Genua-klubben. Redan där så är Diego Milito redan en färdig produkt. När jag ser tillbaka på sättet han rör sig och hur han spelade i Genoa under 2004 så är det exakt samma Milito som senare skulle komma att bli en Interlegend. Lättheten i allt han gör. Milto är den typen av anfallare som får positionsspelet att se ut som en lycklig slump och målen ser så enkla ut som om vem som helst hade kunnat göra dem, men det är sannerligen bevisat att det är ytterst få som kan göra det som Diego Milito kan. Milito har en mycket lyckad inledning i sitt äventyr i Europa och han gör mycket bra ifrån sig i Genoa. Jag kan tänka mig att Genoafansen gärna behållit honom i många, många år, men så skulle det inte bli. 2005 så bubblar spelskandalerna upp, en sorts Pre-Calciopoli skulle man kunna säga och Genoa blir degraderade till Serie C1 för att ha fixat matcher. Detta gör att Milito hastigt lämnar Genoa för spel i sin brors dåvarande klubb, spanska Real Zaragoza där han skulle få sitt verkliga genombrott.
Diego Milito i Real Zaragoza – Av Nina Ljung Fredman
Milito kom till Zaragoza sommaren 2005. Klubben hade just sålt David Villa till Valencia, och behovet av en riktig målgörare hade blivit pinsamt uppenbart för alla som ens sneglat i lagets riktning (på den här tiden gjorde ganska många fortfarande det, det var innan Zaragozas ras av episka proportioner) under försäsongen. Varken Sergio Garcia eller Angel Lafita visade prov på några direkt skräckinjagande färdigheter i straffområdet och supportrarna började bli oroliga.
Därför var det med lika delar lättnad och skepsis man tog emot beskedet om signeringen av Diego Milito dagen innan transferfönstret slog igen. Det var till stor del spelaren själv som låg bakom genomförandet, han insisterade på att få spela i Real Zaragoza. Man vågade inte hoppas för mycket, men man var glada över att inte enbart vara lämnade med vad försäsongen (inte) visat. Milito debuterade veckan därpå, mot Valencia i andra omgången. Matchen slutade 2-2, men själv var han inte författare till något av målen. Hans första mål för Real Zaragoza lät vänta ytterligare två veckor på sig, men det var väl värt det – det kom nämligen mot ärkerivalen Osasuna.
Så plockar man lätta poäng i Zaragoza – hatet gentemot Osasuna är starkt och matchen klassas som en av Spaniens värsta högriskmatcher. Kanske för sedligheten har man lite felaktigt kommit att kalla mötet för “derby”; trots att lagen kommer från olika regioner. De saknar hur som helst värdiga motståndare i Aragón och i Pamplona och eftersom städerna ligger förhållandevis nära varandra har de dubbat sig rivaler. Från början var relationen mellan supportrarna ganska god, men rivaliteten har udner de senaste 25 åren genomgått en förvandling. Och allting tros ha börjat med en flaska som kastades in på Osasunas målvakt Roberto 1987. Det här upprörde Osasunasupportrarna så till den grad att de polisanmälde hela läktaren varifrån flaskan kastats. Supportergruppen Ligallo Fondo Norte (detta är inte Real Zaragozas officiella supportergrupp – den heter Colectivo 1932) såg det som sin plikt att hämnas dem som “skadat klubben” genom en sådan anmälan. Att man i Osasunas Indar Gorri hittade sina politiska motståndare (Ligallo Fondo Norte har haft en del kopplingar till högerextremister, medan Indar Gorri är uttalade baskiska separatister) gjorde förstås ingenting bättre; de blev varandras antagonister och numera åker man inte avslappnad till Zaragoza i en Osasunatröja eller tvärtom, eftersom “saker kan hända”. Och saker händer hela tiden.
Därför blev det symboliskt viktigt för Zaragoza att Diego Militos första mål – det första av 53 – kom mot “fienden”. Gör något bra mot dem och du är garanterad supportrarnas kärlek. Milito presenterade sig och Zaragoza vann tryggt med 3-1. 14 mål totalt blev det för Diego Milito det första året i Real Zaragoza; en klart godkänd debutsäsong.
Sedan kom året då Diego Milito blev historisk. 2006/07 var ett framgångsår för Real Zaragoza; det var också det sista året vi kan säga att det gick bra. Under ett par veckor ledde klubben ligan, och slutade så småningom sexa. Diego Milito gjorde 23 ligamål den säsongen, och blev därmed klubbens näst bästa målskytt i Primera Division – genom tiderna. (Bäst är fortfarande Juan Roberto Seminario med sina 25, 1961/62.) Zaragoza – som gjort sig känt som ett cuplag i Spanien – fick efter att ha slagit ut Barcelona ur Copa del Rey möta Real Madrid i nästkommande omgång och med tanke på vilka man just besegrat för att hamna där gavs man inga vidare möjligheter att avancera. Man slår inte ut först Barcelona och sedan Real Madrid, inte i Spanien. Så heter det. Real Zaragozas nuvarande lagkapten, Javier Paredes, som kom till klubben sommaren 2007 spelade i Getafe vid den här tiden. Han tyckte sig se ypperligmöjlighet att göra sig en hacka på mötet och satsade därför en större summa pengar på Real Madrid. Det skulle han komma att ångra gruvligt.
Real Zaragoza fullkomligt slaktade Real Madrid – 6-1 slutade mötet på La Romareda, och Diego Milito gjorde hela fyra mål.
– Jag hatar det där jävla skitlaget, berättade Javier Paredes att han skrek, då vi träffades i oktober förra året. Ett par månader senare satt signaturen på kontraktet och nu är han inne på sin sjunde säsong. Men det är en annan historia.
Framgångarna fick gnidiga storlag att kasta lystna blickar på Real Zaragoza-truppen. Barcelona lockade till sig Gabi Milito, men storebror Diego som inte stod utan bud, valde att stanna kvar i Aragón. Zaragoza höjde hans utköpsklausul till hiskeliga 100 miljoner euro. Diego övertog den kaptensbindel Gabi tidigare burit och förberedde sig på en säsong som skulle överträffa den tidigare. Presidenten, Agapito Iglesias, strödde pengar omkring sig. Zaragoza skulle vinna Uefa-cupen (så hette den fortfarande då) och kanske knipa en CL-plats. Men icke. Satsningen totalhavererade, klubben gick kräftgång i tabellen och trots att Diego Milito hade Ricardo Oliveira vid sin sida lyckades man inte göra fler mål (tillsammans gjorde de 36; Milito 15, Oliveira 21) än vad man bjöd motståndet på.
I sista omgången föll Real Zaragoza – som “bara behövde vinna” – mot Mallorca och degraderingen var ett faktum. Det var en tung ekonomisk smäll från vilken klubben fortfarande inte återhämtat sig och man lät dem som ville gå. Diego Milito valde att återvända till Genoa. Några 100 miljoner behövde de -förstås- inte betala.
Återkomsten till Genoa – Av Siavoush Fallahi
Den första september 2008. Som ni förstår, av datumet. Väldigt lång in på transferfönstret. Det är lugnt överallt i Italien, värvningarna har gjorts klart och folk ligger och sover, på alla platser förutom i Genoa. Tusentals supportrar står utanför klubbens högkvarter. Anledningen? Enrico Preziosi har fått supportrarna att drömma igen. Under de sista minuterna av transferfönstret har han gjort klart Diego Militos återkomst till Genoa och lyckats få igenom alla papper som behövs. Enligt myten så hann en av Genoas direktörer precis kasta över de sista papprena innan fönstret stängde så att transfern blev färdig. Diego Milito var tillbaka i Genoa. Märkbart rörd uttalade han sig: “Jag sa när jag lämnade förra gången att det bara var ett på återseende och inte ett adjö, nu är jag här igen och jag är väldigt glad.”
Genoa hade gjort en storvärvning. Stor nog att matcha lokalkonkurrentens värvning av Antonio Cassano. Diego hade tackat nej till större klubbar för att återvända, vilket gjorde supportrarna ännu mer hoppfulla. Med en bestämd Milito, fanns det inga gränser för supportrarnas entusiasm och deras förväntningar skulle förverkligas. Diego Milito, var målskytten de hade drömt om och under säsongen stod han för hela 24 fullträffar.
Milito skulle göra sin debut mot Milan på hemmaplan två veckor efter sin transfer. Det blev succé, han stod för en assist och ett mål, Genoa vann med 2-0. Milan är ett motstånd som har passat Milito väldigt väl och det visade sig även i returmötet på San Siro. Milito gjorde det första målet i en match som slutade 1-1 efter att Beckham kvitterat. Mot Inter då? Alla Interisti kommer nog ihåg hur en fenomenal Milito hade en personlig fight med Julio Cesar. Milito stod för tre väldigt bra avslut och Julio Cesar för tre väldigt bra räddningar. I returmötet vinner Inter med 0-2 i en match där de enda lagen som inte hade förlorat på hemmaplan möttes, Genoas svit bröts och Milito gick ännu en gång mållös mot Inter. Som så många gånger förr var det en magisk Julio Cesar som hindrade Milito och lagkamrater Thiago Motta, i den matchen.
Betydligt mycket trevligare skulle Milito få det mot Sampdoria. Milito, som redan i Zaragoza gjorde mål i derbyt mot Osasuna skulle i Genoa bli en ännu större derbykung. Matcherna som gällde något, var Militos. Det upphausade derbyt mellan Genoa och Sampdoria hade fått en ny snackis. Sampdoriasupportrarna tyckte Cassano var bäst, Genoasupportrarna tyckte Milito var bäst. Det var dags för årets första derby. Cassano hade haussat upp matchen genom att säga att han gjort mål i derbyn i Bari och i Rom. Det enda som saknades var ett i Genoaderbyt. Milito? Efter en imponerande insats matchen igenom tar Milanetto en frispark i 50e minuten. Hårt inåtskruvat i straffområdet och perfekt rörelse från lagkamraterna öppnar upp en tom yta i mitten. Diego Milito dyker upp och nickar bollen stenhårt i krysset, stadion exploderar. När domarn blåser av har Genoa tagit en vinst mot sina största antagonister Sampdoria. Milito var en gud i Genoa, men det skulle bli bättre.
I det hundrade derbyt mellan Genoa och Sampdoria, skrev Milito in sig i historiaböckerna. Återigen mot Cassano på andra sidan, var det Militos Genoa som stod triumferande efter slutsignalen. Il principe då? Högst delaktig. Huvudperson och historisk som sagt. Med sitt hattrick i derbyt blev han den första spelaren någonsin, att göra tre mål i “Il derby della lanterna”.
Diego Militos 24 mål den säsongen tog Genoa till en femteplats och europaspel. Italiensk media hade fått nys på att Preziosi i en affär med Inter hade sålt Milito och Motta för en summa på 15 miljoner euro och några spelare i utbyte. Affären värderas till 25 miljoner euro. Diego bekräftade det här i sin sista match. Inte med ord, men som väldigt ofta genom handlingar på planen. Milito ledde sitt Genoa till en 4-1 vinst och när han firade målet och vinsten med supportrarna kunde han inte hålla tillbaka tårarna. Han tackades av efter matchen och tårarna slutade inte rinna. Prinsen kom tillbaka till Genoa, ledde sitt lag till Europa men lämnade dem efter sina 24 mål. Lämnade dem för att han var speciellt utvald av Moratti, Branca och Mourinho för att vara anfallspartner med Zlatan Ibrahimovic, spelaren som hade vunnit skytteligan ett mål framför honom. Milito lämnade som prins, men i Inter var det dags att bli kung. Inte bara av Italien, men av hela europa.
Kungen skall krönas – Av Hampus Kärki
Efter framgångarna i Genoa så är det dags Militos äventyr att fortsätta. Nu i Milano.
Tjugonde maj 2009 står allting klart. Jätteaffären mellan Inter och Genoa. Diego Milito flyttar till Inter tillsammans med sin lagkamrat från Genoa, Thiago Motta. Åt andra hållet så går en liten summa pengar och en hel drös med spelare från Inters primavera som till exempel Roberto Acquafresca, Riccardo Meggiorini, Francesco Bolzoni, Ivan Fatic och Leonadro Bonucci.
Det är ingen hemlighet att det ibland tar spelare ett tag att anpassa sig till ett nytt lag. Detta var dock inget som störde Il Principe. I sin första ligamatch för Internazionale, derbyt mot AC Milan den 29:e augusti 2009, spelar Milito framtill två mål. Det första till Thiago Motta som skruvar upp den i vänstra krysset, därefter till Douglas Maicon som lägger den vid stolpen i samma hörn. Mellan dessa två mål för Inter får Diego Milito även skriva sitt eget namn i målprotokollet då han förvaltar straffen som uppstår då Samuel Eto’o dras ner i straffområdet av Gennaro Gattuso. Militos facit från sitt första ”Derby della Madonnina”; Ett mål och två assist. Ett startskott på vad som skulle komma att bli en framgångssaga värd att berättas av Interfans, generation för generation. Kontinuiteten har alltid varit Diego Militos styrka som anfallare och han fortsatte den inslagna banan på ett storartat sätt i Inter. Med mål mot Parma, Calgari och Napoli landade han på fem mål i sina första fyra Serie A-matcher. Succen i ligan var ett faktum och för att plåga antagonisterna Milan så skulle Milito återigen spela en viktig roll när lagen ännu en gång mötes på Meazzas gräsmatta. Den tjugofjärde januari spelas matchen och Milito gör första målet på en strålande passning från Cuchu Cambiasso. Lite tur med en tabbe från Milans ytterback Ignazio Abate. Redan där börjar Abates skräck för Il Principe, något som står sig än idag. Vissa säger att Milito för alltid kommer att hemsöka Abates mardrömmar. Matchens andra mål görs av Goran Pandev på frispark som lämnar Milans målvakt Dida chanslös och Inter vinner med 2-0 trots att Wesley Sneijder blivit utvisad efter att ironiskt ha applåderat åt domaren. Dubbla segrar för Diego Milito mot Milan under sitt första år i Intertröjan.
Nu skulle alltså Inter mäta sig med lagen ut i Europa. Diego Milito drämde in sitt första mål i Champions League-sammanhang mot Dynamo Kiev den fjärde november 2009, ett mål som skulle bli mycket avgörande för Nerazzurri som vann matchen i Ukraina med 2-1 efter ett mål av Wesley Sneijder i den 89:e minuten. Det gjorde att Inter avancerade till sextondelsfinalerna. Där lottades man mot Chelsea, José Mourinhos gamla klubb som han lämnat under mycket förgiftade omständigheter. Redan där trodde många Interfans att Champions League-sagan skulle ta slut, jag trodde personligen aldrig att vi skulle kunna slå Chelsea. Den anfallstriangeln som Diego Milito bildat med Samuel Eto’o och Wesley Sneijder, skulle bevisa motsatsen den tjugofjärde februari 2010 hemma på Giuseppe Meazza. Diego Milito öppnar genom att bryta in från vänsterkanten och lägga den hårt och resolut vid Petr Cechs första stolpe. Chelsea kvitterar genom Salomon Kalou, men det räcker inte för Londonlaget som får se sig besegrade när Esteban Cambiasso drar in ett skott som smäller in vid högra stolpen denna gång. I returmötet på Stamford Bridge står Inter för en minst lika stark insats och Samuel Eto’o gör matchens enda mål.
Detta skickade Inter till en laddad kvartsfinal mot CSKA Moskva som man utan större svårigheter spelar sig igenom. Diego Milito står som vanligt för ett av de två målen som görs under de två mötena Inter har mot ryssarna. Wesley Sneijder sätter det andra målet i returen i Moskva. Vilket återigen laddar upp för nästa stora match för säsongen. Semifinal mot Barcelona. Vid det här laget trodde nog återingen Interfansen att drömmen skulle komma till ända. Visst kan man sticka upp och slå Chelsea, men Barcelona kändes som en nästintill omöjlig match. Den tjugonde april 2010 så sparkas matchen av på Giuseppe Meazza. Inter ställs då mot en hemvändande Zlatan Ibrahimovic, som är tillbaka i Milano på jakten på en Champions League-titel. Matchen på Meazza är en klassiker. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den. Kallduschen kommer tidigt för Inter när Pedro Rodriquez sätter Barcelonas första mål bakom Julio Cesar och redan där känns det som att Inter har nåt sin absoluta toppnivå och att man fortfarande är ett steg under toppklubbar som Barcelona, Real Madrid och Manchester United. Därefter spelar Diego Milito framtill Wesley Sneijder som kvitterar för Inter och den lilla naiva känsla flammar återigen upp inom våra blåsvarta hjärtan. Därefter är det Maicons tur att måla och när sedan Milito får avsluta matchen med en nick in bakom Victor Valdes så känns det nästan som att vi redan vunnit Champions League. Det är en otrolig glädje och sen vet vi alla vad som hände i returen på Meazza där Mourinho leder laget till att hålla igen på Camp Nou. ”Vi parkerade inte spelarbussen framför mål, vi parkerade flygplanet”, sa vår legendariske tränare efter att han skickat förra årets mästare hem efter att bara fått 1-0 med sig mot Inter.
Bayern München väntade nu i finalen som skulle spelas i Madrid, men innan Milito skulle få kröna sig till Europamästare, så skulle först två andra titlar tillskrivas hans namn. Den femte maj spelas Coppa Italia finalen mot Roma i Rom. En hård och jämn match som slutar med 1-0 till Nerazzurri. Behöver vi gissa många gånger för att klura ut vem målskytten är?
Självklart är det mannen som snart ska komma kallas prinsen av Milano och han skjuter in Inters första titel med ett hårt skott upp i bortre krysset. Ett riktigt klassigt mål, en enmans show, Diego Milito i sitt essä. Mindre än två veckor senare så är det dags igen. Ännu en 1-0 match, ännu ett Milito-mål, ännu en titel. På plats för att möta Siena är Inter och trots att det är Milito som skjuter Scudetton 2009/2010 till Inter två poäng före Roma i den matchen, så är det Mario Balotelli jag minns mest som briljerade. Milito lurar Sienaförsvaret och tar emot en passning från Il Capitano Zanetti som upphäver offsidefällan och sätter bollen vid högra stolpen och Inter har tagit ännu ett guld och Diego Militos tröjnummer är också hans totala antal ligamål under hans första säsong i Inter. Tjugotvå mål mäktar Milito med och han har spelat en stor roll i Inters två första titlar.
Tvåor. Kanske är det allt som man behöver minnas av Inter under säsongen 2009/2010. Den tjugoandra maj i Madrid. Två mål, två mål av nummer tjugotvå; Diego Alberto Milito. Journalister kring världen kommer nog aldrig kunna sätta ord på vad Diego Milito betydde för Inter den kvällen på Santiago Bernabeu i Madrid. Kanske är det Massimo Marianella som sammanfattar det bäst i sitt referat av matchen.
”Den här finalen signeras av honom, den här titeln signeras av honom och prinsen blir till kung, denna natt i Madrid.”
Diego Milito skriver in sig i fotbollshistorien. Inte bara i Inters historia, inte bara i italiensk fotbollshistoria. Utan den världsomfattande fotbollen. Inter som lag spelade sig till trippeln under det året, men de två målen i finalen är två mål som Diego Milito gör på egen hand, framför allt det andra och det är därför han skiner över resten av lagets insatser under finalen. Diego Milito har blivit en legend i Inter, en av de största anfallarna i Inters historia… om inte den störste.
Året därpå, säsongen 2011/2012 så väntar sig hela Intervärlden att Diego Milito ska fortsätta skriva sin fantastiska historia och fortsätta toppa sina egna statistiska rekord. Så skulle det emellertid inte bli. En mycket segdragen muskelskada höll Milito borta från spel under en längre period. Nästan hela säsongen till och med. Året som skulle bli starten på hela Inters nergång då succétränaren José Mourinho lämnade laget och Rafa Benitez tog över ett mätt lag som tänkte tillbaka på Mourinhos storhet och hade svårt att hitta motivationen att toppa sin trippelsäsong. Under sitt andra år i Inter gör inte Diego Milito mer än 23 matchframträdanden och många av dessa är därtill inhopp. Det var inte heller lika effektivt då målsnittet inte heller matchade vad Milito tidigare uppnåt. Onekligen så verkade det som att ”Il Principe” var slut, jag trodde det själv faktiskt. Konungen hade krönts i Madrid och knappt hunnit sätta sig på tronen innan han verkade glida av den. Fem ligamål för Diego Milito. Sin trippelsäsong med tjugotvå mål i Serie A följde han upp med mycket svaga fem. Det fanns inte på kartan att han skulle komma tillbaka efter det.
Men trots en svag säsong fylld av skador så lyckas Diego Milito ändå sätta sin prägel på Inters år. Inter tar en titel under säsongen 11/12, den italienska cupen där man möter Palermo i finalen i Rom. Milito med sina skador börjar på bänken, men byts in för Wesley Sneijder i den andra halvleken. Redan då leder Inter matchen med 2-0 efter att Samuel Eto’o rullat in bollen två gånger bakom Salvatore Sirigu i Palermomålet. Inte desto mindre räknas Militos mål som slår igen spiken i kistan för Palermo som reducerade till 2-1 genom Munoz. Pandev slår ett enkelt låg inlägg snett inåt bakåt och där står ”Il Principe” och stöter in bollen. Man ser tydligt vad ett så pass avgörande mål betyder för Milito efter den plågsamma säsongen. Inter fick se sig själva besegrade under året som efterföljde trippeln. Milan vann som bekant ligan och Inter förlorade inte bara båda derbymötena utan gick också mållösa. 1-0 i första mötet och 3-0 i returen. Ändå så var det inte total olycka i Inter-lägret. Vem hade egentligen väntat sig att man skulle kunna mäta sig med det tidigare året och att spelarna skulle upprätthålla sin höga nivå. Jag tror nog att de flesta antog att Diego Milito hade nåt sin högsta nivå och nu var på väg nedåt, men ack så fel vi hade.
Säsongen därpå kunde inte ha börjat mer katastrofalt. Militos gamle tränare i Genoa, Gian Piero Gasperini tog över laget inför säsongen 2011/2012 och vi vet alla vad som hände. Tre ligamatcher fick Gasperini på sig att dra Inter till nya framgångar innan Massimo Moratti tröttnade efter en förlust mot Novara. Samuel Eto’o hade blivit såld och hans ersättare Diego Forlan och Mauro Zarate skulle visa sig bli allt annat än succéer. Diego Milto skulle också ha en hård inledning, trots att ha öppnat sitt målskytte redan i första matchen mot Palermo. Milito styr in ett skott från Stankovic och gör Inters första ligamål för säsongen. Även de andra målet svara Milito för, denna gången på straff. Trots detta så lyckades Inter inte vinna mot Palermo och matchen slutade 4-3. Ironiskt nog så gjorde Palermo inte mindre än åtta mål på Inter den säsongen. Inters säsong hade inletts hackigt och kräftgången fortsatte även när Claudio Ranieri tog över. Därefter började en ordentlig måltorka för Diego Milito och det kändes sannerligen som att han missade precis allting. Efter att Ranieri hämtat upp Inter och återigen väckt förhoppningarna med en vinst mot Bologna och ett par starka insatser i Champions League-spelet så gick det återigen nedåt och skulle inte vända förrän en kall natt den 15:e januari 2012. Ett laddat derby mellan Inter och Milan som fansen har väntat på så länge. I andra halvleken så tar Il Capitano Zanetti en av sina standardlöpningar på åttio meter full fart och lyfter en passning mot Diego Milito, en passning som Milans Ignazio Abate gör allt för att bryta, men misslyckas och lämnar Il Principe fri med Christian Abbiati i Milans mål. Ett mjukt skott, lågt som glider lätt in vid roten av den bortre stolpen. Diego Milito gör målet som skulle sänka Milan det året och hans vilda firande tillsammans med Ricky Alvarez, Giampaolo Pazzini och Yuto Nagatomo visar verkligen att ”Il Principe” har förstått rivaliteten, tagit in den och att Intermärket på hans tröja smällt genom tyget och etsats fast på hans bröstkorg. Detta var den vändningen som vi alla hoppats på, nog för att man innan hade tagit stora vinster mot bland annat Lecce och Parma där Milito stått för ett, respektive två mål, men just den januarikvällen infann sig känslan av att Inter var på väg tillbaka till toppen.
Efter denna period så kändes det sannerligen som att Inter inte kunde gå någon annanstans än uppåt och Diego Milito var återigen kungen på tronen. En hel säsong hade gått till spillo för ”Il Principe” då han dragits med oform och skador och nu var han tillbaka. Trots att Inter gjorde en av de sämsta säsongerna på många år så gjorde Diego Milito kanske sin bästa säsong i sin karriär. Under säsongen så svarar Diego Milito för tre stycken hattricks. Tre hattricks under vårsäsongen till och med. Det första mot Palermo i en match som skulle sluta 4-4, på grund av ett antal försvarsmissar och en knappt spelbar plan på grund av alla snö. Visserligen gjorde Milito alla fyra mål i den matchen, något som inte ska glömmas. Hans andra hattrick kom ett par veckor senare, då i Andrea Stramaccionis första match som A-lagstränare för Inter i den galna matchen mot Genoa som slutade 5-4 i Inters favör. En sinnesjukt offensiv match som liknade något av ett Aprilskämt. Antagligen hade Milito gjort fyra mål även där om inte Walter Samuel haft sin fot framför och ”stulit” ett av de fem. Ett klasshattrick av Milito dock, ett mål med huvudet, ett med foten vid ett friläge och ett på straff. Säsongens absoluta höjdpunkt för Milito skulle dock komma den sjätte maj 2012 i det sista derbyt mot Milan, Andrea Stramaccionis första Derby della Madonnina och Inters totala topp under en annars skakig säsong. Diego Milito öppnar målprotokollet tidigt genom att stötta in en passning från Walter Samuel mitt i målet efter en fin frispark av Wesley Sneijder.De resterande två på straff. Den första straffen efter att Milito själv dragits ner av ingen mindre än Ignacio Abate, som ständigt går på knä när Milito närmar sig. Den andra straffen sitter stenhårt i nättaket efter att Giampaolo Pazzini träffat Alessandro Nestas arm med en kraftfull nick som får domaren att för en gångs skull döma straff till Inter. Matchen stängs givetvis av ett mäktigt skott i bortre krysset av Douglas Maicon.
Det är en match som ger Juventus ligatiteln, men segern är ändå total för Inter och framför allt för Milito. När hans lag har gått dåligt så är Diego Milito den som har uttmärkt sig mest med en mycket stark säsong och toppar sin målform från trippelåret, den här gången med 24 mål i ligan på färre matcher än då. Milito är återigen en av de största.
Vad som nu väntar i Diego Militos karriär kan vi bara spekulera i. Vissa tror att han kommer fortsätta sin strålande karriär i Inter medans andra tror att han kanske sett sina glansdagar. Det är charmen i Diego Milito, man vet aldrig riktigt säkert. Vi trodde att han var slut under 2011, men han bevisade då att han hade mer att ge än någonsin. Diego Milito har lyckats med bedrifter i Inter som ingen annan anfallare gjort före honom, inte Ronaldo, inte Adriano, inte Mazzola, inte Giuseppe Meazza och sannerligen inte Zlatan Ibrahimovic. Milito var skyttekungen som spelade Inter fram till trippeln och kröntes till kung efter att ha vunnit Champions League. Milito var kungen som året efter dog och var slut, bara för att sedan återuppstå året därpå och återigen klättra tillbaka till tronen och återigen infinna sig i finrummet med de allra bästa genom Inters historia. Så vad behöver då Diego ”Il Principe” Alberto Milto göra för att bli den legendar i Inter som han förtjänar att bli?
Enkelt, lägga skorna på hyllan. ¨
Tack till Sia, Nina och Axel för ett fint samarbete, det är inspirerande att se den passionen som finns i allt ni gör.
