Borderlinesyndrom. Så kanske man kan sammanfatta hela kvällens match med ett enda ord. Inter tar återigen med sig tre poäng från Bentegodi och på ena sidan känns det gloriöst och stabilt, medans de på andra sidan känns som ren tur och aningen oförtjänt. Men för bövelen, tre poäng är tre poäng och jag tänker inte spendera mer tid på självförakt utan säger; Bra jobbat!

Det första som man kan fundera på är hur Andrea Stramaccionis trebackslinje fungerade. I min mening skulle jag vilja säga att den fungerade bra. Bra för att vara ett första försök. Vi såg alla att Chievo bröt sig igenom flera gånger och Sergio Pellisiers friläge i första halvlek var mycket farligt och borde kanske varit ett mål. Vi vet alla att det fungerar mot lag som Chievo som mycket väl kan titta på nedflyttning i slutet av säsongen, men när det kommer till lag som Napoli, Lazio eller Juventus så håller det inte. Därför hyllar jag initiativet och så som det såg ut idag är acceptabelt. Men vi måste ta ett par steg till för att det ska vara en hållbar och långsiktig lösning.

Nästa stora plus är Esteban Cambiasso som kommer perfekt i sin position på mittfältet och han bidrar med att backlinjen får arbetsro, jag tror att Cambiasso kommer bli essentiell om man ska spela med en trebackslinje till vardags. Man behöver den typen av spelrutin och spelsinne, i kombination med en bollvinnare för att inte lämna backarna för ensamma mot ett anfallande motstånd. Det är en roll som varken Guarin eller Gargano är redo att axla i dagsläget. En stor tumme upp för Cambiasso som jag tyckte gjorde en bra insats och bevisade att han är långt ifrån slut. Man bör också notera att Samir Handanovic gjorde en mycket bra match med flera fina räddningar som jag tror att till och med Julio Cesar hade haft stora problem med. Till exempel räddningen han gör på Cruzados frispark som går högt över muren och sen sjunker hastigt. Svår att läsa och inte heller lätt att ta. Samir Handanovic har börjat och lär fortsätta bevisa att han var värd pengarna och att han är en mycket värdig ersättare till Julio Cesar.

Vi har två mål att glädja oss åt idag. Ett av Alvaro Periera och ett av Antonio Cassano. Om vi börjar med den sistnämnde så är det nog inget snack om att Inter har gjort en skrämmande bra affär då man fick Cassano + 7,5 miljoner euro för Giampaolo Pazzini. Cassano är något av ett geni på planen som i sina bästa stunder kan slå passningar som är genuint obeskrivbara. Målet Cassano gör i sig är väl inget märkvärdigt, utan det är allt annat som Cassano gör planen i det kreativa spelet som gör honom till en stor spelare. Tyvärr så börjar jag själv tvivla lite grann på Sneijder och Cassanos samexistens på planen däremot, förhoppningsvis så blir jag inom kort motbevisad. Alvaro Perieras mål är det turaktiga målet som Inter i nuläget är beroende av. Jag kanske är den förste i världshistorien som nämner ett mål i negativ bemärkelse, men Inter kan inte leva på att hoppas att en boll ska studsa fram till Alvaro Periera som då med en bredsida kan sätta in den i öppet mål. Dessförinnan hade vi absolut ingenting nämnbart framåt och mycket likt var det med Diego Militos mål mot Torino som också var en mycket turaktig träff. Inter måste kunna förlita sig på sitt självförtroende och kunna skapa giftiga målchanser genom teknik och taktik och inte på en lycklig studs på en motståndares smalben. Inte desto mindre ett viktigt mål för Alvaro Pereira som kanske kan höja sig en nivå till. Han sliter på planen, han springer som den hästen som matchar hans utseende, men finkänslan i fötterna verkar saknas. Kanske kan ett mål och lite mer tid på planen ge honom den bollkänslan som han behöver.

I stora drag kan man ändå berömma Inter för en stark kollektiv insats, alla jobbade verkligen för varandra i den här matchen och det kanske är en av styrkorna i Stramas nya uppställning. Utan att gnälla mer så säger jag oavkortat. Bra jobbat, Inter och bra jobbat, Stramaccioni!