Ett otroligt disciplinerat Inter tar 3:e raka derbysegern mot ett hårt kämpande Milan som inom kort lär ha någon annan på tränarbänken än den nuvarande Toskanska tränaren Massimiliano Allegri. Däremot fortsätter den unge romaren på Inters träningsbänk, Andrea Stramaccioni, att imponera och börjar på allvar demonstrera varför i princip alla hans spelare kallar honom för ett fenomen.
Under den gångna veckan har det spekulerats väldigt mycket kring ifall kvällens derby skulle spelas inför halvfulla läktare, men så var verkligen inte fallet. San Siro var fyllt till bristningsgränsen och bägge lagens Curvor bjöd på två fantastiskt vackra tifon när spelarna äntrade planen till tonerna av Milans hymn. Väldigt skönt och viktigt för den italienska fotbollen att den på framgång väldigt bortskämda milanesiska fotbollspubliken visade att ett derby alltid är viktigt och därmed fyller arenan denna kväll när hela världen tittar in för att njuta av inramningen på fotbollens La Scala.
Det var en match som präglades av mer grinta och kamp än sambalir där firma Cambiasso & Gargano i Inter och Montolivo & De Jong i Milan hade huvudrollerna på mittfältet. De formstarkaste spelarna i Inter, Cassano och Coutinho, hade inga stora kvällar där Allegri valt att stänga ner Cassano totalt vilket Milan gjorde eftersom så fort bollen spelades till honom hade han 3 Milan-spelare i ryggen. Coutinho brottades inte med en för hård bevakning utan den unge brassen kom aldrig riktigt in i matchen och fann sig inte riktigt tillrätta i positionsspelet där det på förhand var tänkt att han skulle störa Montolivo i uppspelsfasen men där Montolivo använde sin rutin, spelintelligens och rörlighet för att inte låta sig bevakas, och därför byttes han helt ut redan i halvtid mot en spelsugen Fredy Guarin. Den unge romerska taktikern fick dock tänka om helt när Nagatomo klumpigt stoppar bollen med övre delen av armen med flit när han redan har en varning och drog därför på sig sitt andra gula kort i den 48:e minuten. Det är lätt att tycka synd om Nagatomo eftersom han dittills varit väldigt bra både offensivt som han alltid är, men även defensivt, något som varit japanens akilleshäl. Det går dock inte att komma ifrån att det han gör är riktigt korkat och visar prov på en orutin som man kanske kan förvänta sig av en ung spelare som gör sitt första derby men verkligen inte av en 25-årig landslagsback som just påbörjat sin 3:e säsong i Inter. Detta leder till att Cassano får lämna planen till förmån för Pereira till en visselorkan från de rödsvarta hemmasupportrarna medan Cassano hyllades stort och länge av Inters Curva Nord.
Nu lämnar Inter över initiativet totalt till Milan och siktar in sig på att kontra mot en för dagen något trubbig Milito som borde ha avgjort matchen redan i den första halvleken när Abbiati frispelar honom. Det är något som inte riktigt stämmer hos Milito då han rent fysiskt ser ut att vara i toppform men verkar sakna självförtroende och killer instinct, men vi Interisti vet att när det väl lossnar för Milito så lossnar det som en lavin, och lossna det kommer det att göra eftersom han löper rätt i princip hela tiden. Även här visar Strama prov på intelligens när han byter ut Milito mot Rodrigo Palacio som kommer in och stärker upp mittfältet men är tack vare sin rörlighet och snabbhet ett vasst vapen där han hotar Milan i djupled. Han hade en bra chans att på allvar sätta spiken i kistan när han frispelas av mannen som numer slår rekord i princip varenda gång han äntrar en fotbollsplan, Javier Zanetti, men missar. En annan rekordman är kaptenens landsman Walter “Il Muro” Samuel som tar sin 10:e raka derbyseger och vet ännu inte hur det känns att förlora ett Milano-derby, makalöst. Samuel är tillsammans med Handanovic Inters bästa spelare ikväll, där argentinaren styr sina yngre orutinerade kollegor i backlinjen samt nickade in segermålet och ser till att Handanovic får något mindre att göra då han gång på gång bryter och glidtacklar boll och Milanspelare bort från Inters mål. De gånger han och Juan Jesus och Ranocchia inte lyckas stoppa Milan från att komma till avslut står jätten Samir Handanovic i vägen och dominerar straffområdet genom den ena makalösa räddningen efter den andra. Samir Handanovic fick inte världens varmaste välkomnande av Inter-fansen när han kom till klubben då hans ankomst effektivt avslutade Julio Césars tid i klubben men efter de insatserna han stått för den här säsongen och framför allt ikväll, kommer han ganska snart att bli en favorit om han inte redan är det. Jag tillhör den skara av Interisti som förvisso erkänner att Branca & co inte skötte Cesars avsked särskilt snyggt, men stödjer beslutet att göra sig av med honom till förmån för Handanovic helhjärtat. Det var nödvändigt, smart och ur ett ekonomiskt perspektiv briljant då man nu införskaffat laget en världsmålvakt samtidigt som man halverat löneposten som hans föregångare hade. Detta är såhär en bra sportchef agerar, en sportchef som enligt uppgifter övertygade sin chef, Massimo Moratti, att satsa helhjärtat på Andrea Stramaccioni, ett beslut ingen Interisti kan kritisera.
Inter ti amo!
