Zanetti: “Med hjälp av Cuper, återfann vi vår själ och lade grunden för framtida framgångar”Zanetti: “With the help of Cuper, we found our soul and laid the foundation for future success

November 10, 2012 13:03
( 6 ) Comment


Javier Zanetti har tilldelats priset Giacinto Facchetti, Il Bello del Calcio som delas ut av Gazzettan. Den rosa tidningen kommer att ge honom priset den 12:e november i Milano. Den argentinska fotbollsspelaren har tillsammans med sin fru Paula grundat Fundacion Pupi, en realitet som hjälper barn i nöd i Buenos Aires. Han pratade om den med Gianfelice Facchetti i en intervju i Sportsweek: “Det var en önskan vi haft sedan en tid tillbaka, jag och Paula. När den argentinska ekonomin kollapsade 2001 insåg vi att det var nödvändigt att göra någonting konkret. Vi såg extrem fattigdom mitt framför våra ögon och kände oss maktlösa. Det som var mest brådskande att göra var att ge dem ett alternativ till en oändlig vardag. Genom stiftelsen har vi tagit hand om deras fritid: volleyboll, basket, musik, simning och fotboll. Från början var det 39 barn och nu är det mer än tusen. Vem hade trott det för tio år sedan?”

Interkaptenen förklarar exakt vad stiftelsen gör: “Vi går in i favelas och med hjälp av socialarbetare försöker vi följa upp ärenden med högre risker. Barn med föräldrar som sitter i fängelse för droger, barn som sedan fem års ålder tvingats sälja sig.” Zanetti berättar om hur han träffade sin fru: “Vi var unga, hon var 14 år gammal och jag 19. Hon spelade basket och jag gjorde mitt första år som proffs i Talleres. Om hon följde med mig till Milano direkt? Nej, hon var kvar i Argentina i tre år för att avsluta studierna. Det blev mycket fram och tillbaka fram till 1999 då vi gifte oss. Min barndom? Min mamma städade hus åt andra människor och min pappa var murare. De gick hemifrån klockan sex på morgonen och återsågs kvällen. Min pappa frågade mig en gång ‘Men vill du verkligen bli fotbollsspelare? Gå och provspela då.’ De fick mig att inse vilka uppoffringar som krävs för att kunna äta.”

Minnet Pupi tycker bäst om: “När jag inte kunde köpa fotbollsskor så sydde hon ett par till mig. Minnen av min mamma? När vi vann Coppa Italia mot Palermo skickade hon ett meddelande till min telefon: ‘Grattis min son, jag är glad för din skull, jag älskar dig’. Festen i Milano slutade sent så jag tänkte att jag skulle ringa henne dagen efter, men jag fick aldrig möjligheten för hon gick bort i sömnen.” Därefter pratade han om början av hans karriär: “I Independiente petades jag eftersom jag var för liten, det var en besvikelse eftersom det var laget i mitt hjärta. Men pappa och min bror Sergio uppmuntrade mig så att jag fortsatte. Jag kom till Banfield och gick direkt till a-laget, gick upp från från andradivisionen till den första. Därefter kom landslaget och Inter, laget i mitt liv.”

Historien om hans övergång till Inter: “Vi spelade en stor turnering i Mar del Plata, där fanns Suarez och Mazzola tillsammans med scouter från andra lag. Passarella kallade mig till sidan: ‘Det verkar som att du blivit köpt av Inter’. Jag kunde inte tro det. Jag åkte bil till San Siro och jag minns hur respektingivande den var från utsidan. Jag kunde inte föreställa mig på mitten av planen. När det sedan var dags för den första matchen för säsongen och jag kom ut från tunnebanestationen förstod jag att min dröm hade besannats.” Du är en av få som förenar fans till alla lag, är det någonting du är stolt över? “Ja, det finns en hel del respekt. Det är fint för när man slutar med fotbollen är man samma person.” Hemligheten med hans hållbarhet: “Jag tränar mycket och försöker hålla matchtempo. Mina läromästare? Det är omöjligt att inte tänka på din far (Giacinto Facchetti red.) Vi pratade ofta, han berättade om sina matcher. Jag kom till Appiano och såg honom som en symbol, även under år som var svåra för våra färger. Att ta emot denna utmärkelse fyller mig med stolthet. Tack Giacinto.”

Det hände även en del bakom kulisserna på transfermarknaden: “Real Madrid ville ha mig när Cuper kom till Inter. Han sa till mig: ‘Det verkar som att du vill lämna’. Jag pratade omedelbart med Moratti eftersom jag ville stanna. Jag hade tanken att det skulle bli svårt att vinna med Inter, men att lämna det var inte för mig. Från och med då, med hjälp av Cuper, återfann vi vår själ och lade grunden för framtida framgångar.” Den största glädjen: “Segern i Champions League. Vi hade jagat den länge. Innan matchen insåg jag att jag knappast kommer spela flera sådana matcher. Jag minns att när domaren signalerade två minuters tilläggstid så grät jag redan, jag tittade på Samuel och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Den tuffaste förlusten? Semifinalen i Champions League mot Milan. Vi åkte ut efter två oavgjorda matcher, jag har aldrig sett San Siro som då, någonting otroligt.”

De lagkamrater han har starkast band till: “Zamorano och Cordoba, det är med dem jag skapat en starkare relation. Hur det känns att se Ivan på bänken? Han förtjänade att fortsätta vara en del av Interfamiljen. Han är hjälpsam och generös som få, rätt man på rätt plats. Jag är mycket glad för den roll han fått. Avslutningsvis, blickar han mot framtiden: “Jag ser mig inte som tränare. Jag skulle vilja vara en ledare som finns nära laget för att förmedla den kärlek för dessa färger som jag fortfarande hyser sedan debuten mot Vicenza. På de avgörande positionerna i en klubb bör man ha personer som representerar dess historia, personer som kan förmedla bandet till tröjan,” avslutar argentinaren.

Källa: fcinternews.it


Javier Zanetti has been awarded with the Giacinto Facchetti, Il Bello del Calcio award by the Gazzetta. The pink newspaper will give him the prize November 12 in Milan. The Argentine football player and his wife Paula founded Fundacion Pupi, a reality that helps children in need in Buenos Aires. He talked about it with Gianfelice Facchetti in an interview in Sport Week: “It was a desire we had for some time, me and Paula. When the Argentine economy collapsed in 2001, we realized that it was necessary to do something concrete. We saw extreme poverty right before our eyes and felt powerless. The thing that was most urgent to do was to give them an alternative to an endless everyday life. Through the Foundation, we have taken care of their sparetime: volleyball, basketball, music, swimming and football. In the beginning, there were 39 children and now there are more than a thousand. Who would have thought ten years ago? ”

The Inter captain explains exactly what the Foundation is doing: “We go into the favelas and with the help of social workers, we try to follow up the cases with higher risks. Children with parents in prison for drugs, children who since the age of five have been forced to sell themselves.” Zanetti talks about how he met his wife, “We were young, she was 14 years old and I 19. She played basketball and I did my first year as a pro in Talleres. If she went with me to Milan right away? No, she remained in Argentina for three years to complete her studies. it was very much back and forth until 1999 when we got married. My childhood? My mother cleaned houses for other people and my dad was a bricklayer. They left home at six in the morning and saw each other again in the evening. My dad once asked me, ‘But do you really want to be a footballer? Go and try out then.’ They made me realize what sacrifices needed to be done in order to be able to eat. ”

The memory Pupi like best: “When I could not buy football boots, she sewed a pair for me. Memories of my mother? When we won the Coppa Italia against Palermo she sent a message to my phone: ‘Congratulations my son, I’m happy for your sake, I love you. The party in Milan ended late so I thought I would call her the next day, but I never got the opportunity because she passed away in her sleep.” Then he talked about the beginning of his career: “At Independiente I was cut because I was too little, it was disappointing because it was the team in my heart. But my dad and my brother Sergio encouraged me so I continued. I came to Banfield and went straight to the first team, went up from the second division to the first. Then came the national team and Inter, the team of my life.”

The story of his transfer to Inter: “We played a big tournament in Mar del Plata, Suarez and Mazzola were there along with scouts from other teams. Passarella called me to the side: ‘It seems as if you have been bought by Inter.’ I could not believe it. I drove to San Siro and I remember how awesome it was from the outside. I could not imagine being at the center of the pitch. When it was time for the first game of the season and I came out from the metro station, I realized that My dream had come true.” You are one of the few that unites fans of all teams, is that something you’re proud of? “Yes, there is a lot of respect. It is great for when you retire from football, you are the same person.” The secret of his durability, “I practice a lot and try to keep the game tempo. My mentor? It is impossible not to think of your father (Giacinto Facchetti ed.) We talked often, he talked about his matches. I arrived at Appiano and saw him as a symbol, even during the years that were difficult for our colors. Receiving this award fills me with pride. Giacinto Thank you. ”

There were also things that happened behind the scenes of the transfer market: “Real Madrid wanted me when Cuper came to Inter. He said to me, ‘It seems as if you want to leave.’ I spoke immediately with Moratti because I wanted to stay. I had thoughts that it would be difficult to win with Inter, but to leave was not for me. From then on, with the help of Cuper, we found our soul and laid the foundation for future success.” The greatest joy: “The victory in the Champions League. We had been chasing it for so long. Before the match I realized that I hardly was going to play any more matches like that. I remember that when the referee signaled two minutes of injury time, I cried already, I looked at Samuel and could not hold back the tears. The toughest loss? The semifinal of the Champions League against Milan. We were eliminated after two drawn games, I’ve never seen the San Siro like that, something incredible.”

The teammates he has the closest ties to “Zamorano and Cordoba, it is with them I created a more intense relationship. How it feels to see Ivan on the bench? He deserved to continue to be part of the Inter family. He is helpful and generous like few others, the right man in the right place. I am very happy for the role he has. Finally, he looks toward the future: “I do not see myself as a coach. I would like to be a leader who is close to the team to communicate the love of these colors that I still carry with me since my debut against Vicenza. On the crucial positions in a club, you should have people that represent its history, people who can convey the attachment to the shirt, “concludes the Argentine.

Source: fcinternews.it

  • Alcouobi

    Riktig fint, du har absolut rätt meddy!
    kan bara förställa hans läge just då

  • AliMan

    Half man, half amazing.

  • Sebastian

    Jag älskar denna man!

  • meddy

    “jag tittade på Samuel och kunde inte hålla tillbaka tårarna.” in i hjärtat ..

  • Ammo

    Jag har nt läst halva än men har redan gåshud och tårar. Haha

    • Danny Hansen

      Håller med dig. En underbar intervju och fick precis som du gåshud när jag läste kaptenens ord. Legend!