Palacio summerar sina första månader med Inter: “För Guds skull, jag trodde aldrig att jag skulle spela i mål”Palacio summarizes his first months with Inter: “For God’s sake, I never thought I would play in goal”

December 29, 2012 22:55
( 0 ) Comment

Rodrigo Palacio sammanfattar sitt första halvår med Inter i en intervju med La Stampa och anfallaren inleder med att prata om sin ankomst i Inter: “Jag gick igenom tillräckligt. I själva verket ägde den första kontakten rum för ett och ett halvt år sedan. Det var under sommaren, men president Preziosi ville inte lyssna på några förfrågningar och för att vara ärlig trivdes jag bra i Genoa.”

Sedan förändrades situationen: “Faktum är att de sista månaderna i Genoa var lite komplicerade. 2012 började inte bra. Vi kämpade för att nå hyggliga resultat, människor var arga och det var även jag eftersom jag ville ge mer.”

Om matchen då spelarna uppmanades att lämna ifrån sig sina tröjor: “Hela situationen var svår, historien om tröjorna, var den mest slående. Varje förlust ökade spänningen. Som tur är lyckades vi i slutändan bli kvar i Serie A och delvis glömma allt det dåliga som hänt.”

Sedan kom Inter: “Då påbörjades min dröm. Om jag skulle föredragit att tränas av Gasperini? Han var min läromästare och jag kommer alltid att vara tacksam för det han lärt mig, men det är rätt att var och en följer sin egen väg. Stramaccioni? Han är en mycket intelligent person som vet hur man förbereder sig inför stora matcher, han skapade direkt en bra stämning. Jag blev imponerad av den stora sammanhållningen i omklädningsrummet. Vi kan arbeta utan att någon utomstående vet vad vi försöker att göra. Stramaccioni är väldigt noggrann med detaljerna och det finns en slags pakt mellan oss, att inte avslöja några hemligheter, inklusive laguppställningen.”

Om att vänja sig vid Milano: “Det var inte svårt. Jag möttes av en argentinska familj redo att välkomna mig. När jag var i Genoa bombarderades jag av telefonsamtal från Milito som försökte övertyga mig om att följa med honom. Nu bor vi i samma byggnad och vi ses även efter träningarna. Om jag lämnade vid rätt tidpunkt? Tja, jag är knappast någon ungdom, men jag försöker fortfarande att vänja mig vid den italienska fotbollen som skiljer sig mycket från den i mitt land. Genua var ett bra ställe att lära sig.”

Om sin speltid: “Hur skulle jag inte kunna vara nöjd? Jag har spelat massor och det hade jag inte förväntat mig. Jag har många stora spelare runt omkring mig.”

Om han fått mer utrymme efter experimentet mot Hellas Verona i Coppa Italia: “För Guds skull, jag trodde aldrig att jag skulle spela i mål. Om jag var bekväm med det? En känsla av att vara på fel plats. När Castellazzi skadade sig tittade jag på mina lagkamrater för att försöka få klarhet i vad som skulle hända. Chivu erbjöd sig att ta på sig målvaktshandskarna och för en kort stund lurades jag till att tro att jag klarat mig undan. Det var därför synd att Stramaccioni inte höll med, jag eller Alvarez var tvungna att ställa oss i målet. Men Ricky drog sig undan direkt och sa till mig: ‘gå du, du är äldre.”

Om räddningen på Carrozzas chans: “Det händer fortfarande att mina lagkamrater skojar med mig på grund av den. Jag kommer ihåg att jag tittade på klockan på resultattavlan, det var femton oändliga minuter. Assisterna? Låt oss säga att det är bättre att göra mål. När jag var yngre föredrog jag att passa till mina lagkamrater men med tiden har jag fått spela närmare mål och även lärt mig att göra mål regelbundet.”

Om att leva tillsammans med Cassano: “Det går storartat. Inte minst för att när han för sig att han ska skämta med någon riktar han in sig på Nagatomo. Sneijder? Det är svårt att ta ställning. Det är problem som är mellan honom och klubben.”

Slutligen pratade han om ligan och Juventus: “Tabellen berättar vilka som är de starkaste, men vi slog dem på deras hemmaplan. Det var den perfekta matchen, vi spelade precis som vi hade planerat. Om jag klipper av mig tofsen om vi vinner Scudetton? Till hälften, som mina lagkamrater i Boca Juniors gjorde.”

Källa: fcinternews.it

Rodrigo Palacio summarizes his first six months with Inter in an interview with La Stampa, and the attacker begins by talking about his arrival at Inter: “I went through enough. Actually, the first contact took place a year and a half ago. It was during the summer, but President Preziosi did not want to listen to any requests and to be honest I felt good in Genoa.”

Then the situation changed: “In fact, the last months in Genoa were a bit complicated. 2012 did not start well. We struggled to achieve decent results, people were angry and so was I because I wanted to give more.”

About the game when players were asked to relinquish their shirts: “The whole situation was difficult, the story with the shirts was the most striking. Any loss increased the tension. Luckily, in the end, we managed to remain in Serie A and partially forget all the bad that had happened.”

Then came Inter: “That is when my dream began. If I would have preferred to be coached by Gasperini? He was my mentor and I will always be grateful for what he taught me, but it is right that each one follows his own path. Stramaccioni ? He is a very intelligent person who knows how to prepare for big games, he instantly created a good atmosphere. I was impressed by the great cohesion in the locker room. We can train without anyone outside knowing what we’re trying to do. Stramaccioni is very careful with the details and there is a kind of pact between us, not revealing any secrets, including the lineup.”

About getting accustomed to Milan: “It was not difficult. I was greeted by an Argentine family ready to welcome me. When I was in Genoa, I was bombarded with phone calls from Milito who tried to convince me to go with him. Now we live in the same building and we even see each other after training sessions. If I left at the right time? Well, I’m hardly a youngster, but I’m still trying to get used to the Italian football which is very different from that of my country. Genoa was a good place to learn.”

About the amount of playing time: “How could I not be happy? I’ve played a lot and I had not expected that. I have many great players around me.”

If he has gotten more space after the experiment against Hellas Verona in the Coppa Italia: “For God’s sake, I never thought I would play in goal. If I was comfortable with that? A feeling of being in the wrong place. When Castellazzi was injured I looked at my teammates to try to figure out what would happen. Chivu offered to put on the gloves and briefly tricked me into believing that I got away. Therefore, it was a shame that Stramaccioni disagreed, I or Alvarez had to get in goal. But Ricky pulled away immediately and said to me, ‘you go, you’re older.”

About the save he made on Carrozza’s opportunity: “It still happens that my teammates joke with me because of it. I remember I looked at the clock on the scoreboard, it was fifteen endless minutes. Assists? Let’s say that it’s better to score. When I was younger I preferred to pass to my teammates, but by the time I got to play closer to goal and also learned to score regularly.”

About living with Cassano: “It is going great. Not least because when he has gotten the idea in his head to joke with someone he always directs his attention at Nagatomo. Sneijder? It’s hard to take a stand. It is a problem that is between him and the club.”

Finally, he talked about the league and Juventus: “The table tells us which are the strongest, but we beat them at their stadium. It was the perfect game, we played like we had planned. If I cut off my tuft if we win the Scudetto? Half of it, like my teammates at Boca Juniors did.”

Source: fcinternews.it