Programmet Prima Serata är tillbaka på Inter Channel, den här gången presenterar Roberto Scarpini försvararen Andrea Ranocchia, som vi den här säsongen hoppas på att få se honom med ett nytt utseende i slutet av säsongen:

“Milito har sagt att han kommer färga sitt hår blont om vi skulle vinna Scudetton. Då skulle jag raka av mig håret!”

Medan vi alla väntar och ser om han håller sitt löfte så frågar Scarpini honom vilket lag han höll på som barn(“mitt favoritlag var Perugia”) och vad han gillar att göra utanför planen(“jag gillar att fiska”), innan han via telefon pratade med sin tidigare lagkamrat Marco Materazzi, som han övertog tröja nummer 23:

“Jag är glad att få bära det numret. Matrix la av så jag tänkte att jag kunde fortsätta där han slutade. Förra säsongen lyckades jag oftast inte klara av uppgiften men den här gången kommer jag ge mitt allt” log Andrea.

 Några ögonblick senare var det Materazzis röst som hördes i studion.

 “Jag la av för att Andrea skulle få spela” skojade Matrix. “Vilket råd jag kan ge honom? Det finns inte mycket att säga. Han visar det han kan, och det är det bästa sättet att svara på. Jag vet vilken talangfullspelare han är, det har jag aldrig tvivlat på, och nu har han svarat på sina kritiker.”

Vilken typ av Materazzis matcher saknar Ranocchia?:

“Jag måste vara lite elakare i mitt spel, besvara det nya numret 23, det säger Marco alltid till mig…”

Om det nya laget:

 “Jag förväntar mig en bra säsong. Det är nya lagdelar i varje område av planen. Vi behöver utan tvekan lite tid att vänja oss med att spela med varandra. Jag förväntar mig verkligen en bra säsong” sa han, som också talade om att han” blivit större, eftersom jag förra säsongen kunde tillbringa mycket tid i gymmet. Att inte få spela mycket förra säsongen innebar att jag kunde gymma en hel del.”

Andrea är redo att lägga förra säsongen bakom sig, som han nästintill gjort:

“Det kändes nästan som att jag under ett år gav bort det goda arbetet jag gjort under mina tidigare år, men i år har jag börjat bra och jag njuter av min fotboll. Jag hoppas få kunna fortsätta så här, och jag är övertygad om att jag kommer göra det.”

Fansen ville mer än gärna veta den bästa mittbacken som han spelat tillsammans med:

“I landslaget, mittbackarna i det italienska landslaget är klass. Här i Inter skulle jag säga Materazzi och Samuel. Wally är fortfarande en av de bästa i världen.”

Om Cassano och tränaren Ventura:

“Än har han inte skämtat med mig, men han har gjort det med några av de andra” ler Andrea Ranocchia när han talade om Antonio Cassano.

 “Antonio gillar att skratta och skämta. Han får hela omklädningsrummet att skratta. Han skrattar, skämtar runt och är samtidigt en mästare.”

Under tiden visas det bilder på Andreas debut för Nerazzurri i studion:

“Ett stort ögonblick för mig, min första – och jag hoppas sista -storklubben, det betydde otroligt mycket för mig”

 Andrea pratade om sina tidigare år:

“I Arezzo var jag bara ett barn. Jag var där från 17 till 19. I Bari smakade jag på framgång, medan jag fortsatte med det i Genoa. Sedan kom jag till Inter, och det är här som jag utvecklats som spelare och människa.”

Ranocchia hörde på sin mentor, Giampiero Ventura, som gratulerade försvararen:

“Även om jag egentligen inte skulle gratulera honom då hans lag häromdagen slog mig, så är jag glad att han är tillbaka efter en svår säsong. Han är inställd på att ha en stor karriär.

Jag har alltid uppskattat hans sätt att tala om matchen, sättet han ville förbättras, öka sin kunskap och förmåga. Det  är därför han har en fin karriär. Jag är glad att han återigen visar vad han klarar att göra.”

 Andrea Ranocchia svarar: 

“Ventura var en nyckelperson i min utveckling” svarar Andrea. Han får en att spela fotboll. Han får en att roa sig och det tycker jag är viktigt för en fotbollsspelare. Fotboll ska vara roligt och man bör aldrig frukta sina motståndare, och det är något han alltid visat, även mot oss. Jag kan bara tacka honom.”

En fråga som ställdes av fansen:

“Den svåraste anfallaren att markera? Milito!. “Det har alltid varit svårt att spela mot “El Principe” och även nu under träningarna är han jobbig att markera.”

Tankarna går sedan till landslaget:

“Det är naturligtvis en besvikelse när man inte kallas till truppen, eftersom att tas med till truppen i landslaget är en prestation i sig. Det betyder att man är en av de bästa spelarna i Italien.

Men vad som gjorde mest ont var att inte få spela i Inter. Min prioritet är Inter. Om jag fortsätter utvecklas bra så kommer landslaget att ringa, om jag förtjänar det.”

Andrea pratade om spelare som han såg som förebild:

“Ronaldo, när jag brukade spela som anfallare. När jag blev en försvarare var det Nesta: han är ett exempel både på och utanför planen”.

Han må vara en försvarare men Ranocchia har ett öga för mål:

“Att kunna göra mål är en fantastisk känsla, och det är något som vi försvarare inte upplever så ofta. När det dock händer så känner man smaken av det, och det är fantastisk. Ens lagkamrater hoppar på en och känslan är obeskrivlig. När jag gör mitt nästa mål? Snart hoppas jag.”

Andrea Ranocchia kan inte välja mellan Max Pezzali och Ligabue(“jag gillar dem båda”), men han är väldigt tydlig med vad han tycker om Andrea Stramaccioni:

“Stramaccioni har gett mig en hel del tro, även förra säsongen när han anslöt. Skillnaden är att i år har jag haft en fin start. Han har visat att han tror på mig och fortsätter att göra det. I den här säsongen har jag varit på rätt spår.”

 Om hans lagkamrater:

“På träningslägret delade jag rum med Castellazzi. Vem jag trivs bäst med? Jag trivs med alla, kanske något mer med Chivu och Stankovic.

Att spela tillsammans med Juan Jesus? Det har varit underbart, han är mycket ung men är redan en  fantastisk spelare. Han behöver fortfarande förbättras taktiskt, men vi gjorde det bra om man kollar på att det var första gången vi spelade tillsammans i en tävlingsmatch i en svårspelad match mot Torino. Men det gick mycket bra.”

Ranocchia pratade sedan om den nya gräsmattan(gräs blandat med syntetisk material) på Stadio Giuseppe Meazza, som inte är lika konstgjorda gräsmattor som i Novara och Cesena:

“De Astro Turf-planer är fruktansvärda, de skadar verkligen en. Den på San Siro är dock en fin yta. Det är fortfarande lite hårt fäst, man börjar känna smärta i fötterna lite efter 70-80 minuter, men det är ingen stor sak då gräset är bra  och mycket mer naturligt.

Slutligen talade han om fansen, som varit bakom honom hela tiden, även förra året:

“När jag träffade fansen så var det ingen som gick på mig för att inte spelat bra eller som ifrågasatte mina insatser. De var en ständig källa till styrka och stöd för mig, de skötte sig briljant och jag måste betala tillbaka deras förtroende. Jag skulle vilja säga ett stort tack till dem.”