La Grande Inter: Tarcisio Burgnich – “La Roccia”La Grande Inter: Tarcisio Burgnich – “La Roccia”

La Grande Inter: Tarcisio Burgnich – “La Roccia”La Grande Inter: Tarcisio Burgnich – “La Roccia”-->
<!--:sv-->La Grande Inter: Tarcisio Burgnich – “La Roccia”<!--:--><!--:en-->La Grande Inter: Tarcisio Burgnich – “La Roccia”<!--:-->
October 18, 2012 18:40
( )

Ingen av oss har väl glömt det fantastiska Interlag som gav oss så mycket glädje under 2010. La Triplete var någonting unikt och Inter befann sig under en period på toppen av den italienska och internationella fotbollen. Vi minns alla personer som Samuel Eto’o, Wesley Sneijder, Javier Zanetti, Diego Milito, José Mourinho och alla de andra hjältarna som skänkte oss så mycket glädje och stolthet. Men hur många av oss minns eller känner till personer som Sandro Mazzola, Luis Suárez, Giacinto Facchetti, Mario Corso, Helenio Herrera och de andra hjältarna som kallades La Grande Inter? Eftersom många av oss inte var födda på den tiden är det naturligt att vi inte har några egna minnen av detta stora lag men det innebär inte att vi inte kan ha vetkap om hur Inter under 1960-talet dominerade världsfotbollen. Jag kommer därför under de kommande veckorna att presentera de personer som var med och bidrog till så många segrar och som skrev så många sidor i Inters historiebok, personer som tillsammans kallades La Grande Inter.

I den andra delen i denna serie berättar jag om en spelare som utförde ett stort defensivt arbete i det tysta och gav Giacinto Facchetti utrymme för att bli den spelare han blev och som var en bidragande anledning till att Inter under 1960-talet kom att kallas La Grande Inter: Tarcisio Burgnich, vars spelstil gav honom smeknamnet La Roccia.

Tarcisio Burgnich föddes den 25:e april 1939 i samhället Ruda i närheten av Udine. Det var därför naturligt att Tarcisio inledde sin karriär i Udineses ungdomssektion där en av hans lagkamrater var den blivande legenden Dino Zoff. Som 20-åringen fick Tarcisio debutera för Udineses a-lag i den nästa sista matchen i Serie A 1958/59. Motståndare var de redan klara mästarna AC Milan som med spelare som Lorenzo Buffon, Nils Liedholm och Cesare Maldini besegrade Udinese med hela 7-0. Udinese lyckades hålla sig kvar i Serie A och Burgnich blev kvar ytterligare en säsong och fick då ökat förtroende. Det kan verka som att det faktum att Burgnich bara spelade totalt sju matcher för Udinese skulle vara ett misslyckande men man ska ha i åtanke att det under den här tiden inte var tillåtet med byten under matcherna och att det därför var svårt för unga spelare att ta en plats i startelvan. Burgnich speltid var således imponerande och det verkliga erkännandet kom när han togs ut till Italiens trupp till OS 1960.

Inför säsongen 1960/61 övertalade Juventusikonen Giampiero Boniperti sin klubb att värva den unge försvararen från Udinese. Burgnich erfarenhet i Juventus blev kort och inte speciellt lyckad. Först och främst passade inte Burgnich in i Juventus spelstil och dessutom var klubben tveksam till hans framtid som fotbollsspelare då Burgnich var skelögd.

Sommaren 1961 accepterade Burgnich motvilligt en övergång till Palermo där han ingick i en affär som tog målvakten Roberto Anzolin till Juventus. Burgnich överraskades själv av hur bra han kom att trivas och framför allt spela i Palermo, vilket han berättade om i en intervju under senare tid: “I Palermo trivdes jag bra. Det var ett år fullt av tillfredsställelse.” Burgnich gick direkt in i startelvan då den ordinarie Giorgio Sereni gjorde sin militärtjänstgöring i Rom. Burgnich gjorde ett mål för Palermo på straff, ironiskt nog, mot Juventus. Till slut hamnade Palermo på en åttonde plats, fyra placeringar före just Juventus.

1962 kom Burgnich till Inter efter att tränare Helenio Herrera enligt vissa källor ska ha efterfrågat honom specifikt. Inters Catenaccio passade hans spelstil perfekt. Burgnich spelade en tuff och hård fotboll och var en grovjobbare som arbetade i det tysta och blev oerhört viktig för Inter. Han fick smeknamnet Roccia (klippblock) av Armando Picchi som bevittnade hur Carlo Novelli blivit liggande på marken efter en duell med Burgnich. Novelli beskrev det som hänt som att han sprungit in i ett klippblock. Precis som i Juventus vann hann scudetton under sin första säsong i klubben trots att han samtidigt gjorde sin militärtjänstgöring. Under de tolv år Burgnich spenderade i Inter var hann med och vann fyra scudetti, två Europacuper och två Copa Intercontinentale. I de 467 matcher han spelade för Inter gjorde Burgnich sex mål.

I den tunga förlusten mot Celtic i Europacupfinalen 1967 utklassades Inter och Interförsvararen berättade i en intervju ett par år senare: “Jag minns att vid en tidpunkt vände sig Picchi mot målvakten och sa ‘Giuliano, släpp in den, bara släpp in den. Förr eller senare kommer de att avgöra’. Jag trodde aldrig jag skulle få höra dessa ord. Jag kunde aldrig tänka mig att min kapten någonsin skulle säga till vår målvakt att kasta in handduken. Men det visar hur nedbrutna vi var vid tidpunkten.”

Tarcisio Burgnich var med om La Grande Inters uppgång och fall och i en intervju från tidigare i år försökte han förklara varför Inter haft så svårt att vinna efter 2010 och gjorde jämförelser med situationen i Inter 1967/68 när gulderan avslutades: “Det finns ingen speciell anledning, det är sådant som händer efter en period av segrar. Det hände även oss efter 1967, under tre, fyra år vann vi ingenting, sedan kom vi tillbaka. Sedan är det så att när du har vunnit allt spelar alla som om det gällde liv och död när de möter dig och vill besegra dig. Du kanske har för avsikt att ge maximalt men lyckas inte med det du gjorde tidigare. Sedan har vi den fysiska aspekten.”

Efter att Burgnich råkat ut för en skada i VM 1974 trodde Interledningen att hans karriär som fotbollsspelare började närma sig sitt slut. Burgnich hade annars varit förskonad från allvarliga skador och under sin tid i Inter spelade han aldrig färre än 31 matcher per säsong. Napoli trodde dock fortfarande på honom och efter att han inledningsvis inte kommit överens med tränaren om de taktiska besluten blev han given i lagets startelva under sina sista tre säsonger som aktiv. Burgnich var nära att vinna en scudetto med Napoli 1974/75 men laget slutade tvåa. Året efter vann Napoli Coppa Italia, vilket blev hans enda titel med klubben.

Burgnich var även given i det italienska landslaget från 1963 till 1974 och spelade totalt 66 matcher. Han representerade Italien i tre VM: 1966, 1970 och 1974 och var med och vann EM 1968. Efter VM-fiaskot 1966 då man slogs ut redan i gruppspelet efter förlusten mot Nordkorea revanscherade sig Italien i VM 1970 och tog sig till final efter en semifinal mot Västtyskland som kallats århundradets match. I den matchen gjorde ett av sina två landslagsmål. Efter finalen mot ett övermäktigt Brasilien uttalade Burgnich de bevingade orden om Pelé: “Inför matchen intalade jag mig själv att han bara var gjord av kött och blod, precis som alla andra – men jag hade fel.”

Efter att han avslutat sin karriär som spelare övertalades Burgnich av Italo Allodi, den tidigare Interdirektören som då var en av grundarna och ansvariga för tränarutbildningen vid Coverciano, att utbilda sig till tränare. Burgnich karriär som tränare varade i över tjugo år men han var inte ens nära av att nå samma framgångar på tränarbänken som han gjort som spelare. Mellan 1978 och 2001 tränade han Catanzaro, Bologna, Como, Livorno, Foggia, Lucchese, Cremonese, Genoa, Ternana, Salernitana, Pescara och Vicenza. Under sin tid i Bologna nämndes Burgnich som en kandidat att träna Inter men tackade nej då han inte vill bryta de löften han gett klubben. Den kanske allra största bedriften Burgnich uträttade som tränare var när han som tränare för Bologna säsongen 1981/82 vågade satsa på en ung sextonåring som kom att göra nio mål under sin debutsäsong i Serie A. Spelarens namn? Roberto Mancini.

Efter tränarkarriären arbetade Burgnich som scout åt Inter. Idag är Burgnich 73 år gammal och får i intervjuer ofta svara på sina tankar om det som händer i Inter dessa dagar.

Källor:

http://it.wikipedia.org/wiki/Tarcisio_Burgnich

http://it.wikipedia.org/wiki/La_Grande_Inter

Surely, none of us have forgotten the amazing Inter team that gave us so much joy in 2010. La Triplete was something unique and for a little while Inter found themselves at the top of the Italian and the international football. We all remember people like Samuel Eto’o, Wesley Sneijder, Javier Zanetti, Diego Milito, José Mourinho or any of the other heroes who gave us so much joy and pride. But how many of us remember and know about people like Sandro Mazzola, Luis Suárez, Giacinto Facchetti, Mario Corso, Helenio Herrera and the other heroes known as La Grande Inter? Since many of us were not born at the time, it is natural that we do not have any personal memories of this great team but that does not mean that we can not know how Inter in the 1960′s dominated world football. During the upcoming weeks I will be presenting the people who contributed to so many wins and who wrote so many pages in Inter’s history, people who, together were called La Grande Inter.

In the second part of this series I will tell you about a player who did great defensive work in silence and gave Giacinto Facchetti space to become the player he turned out to be, and who was a contributing reason that Inter in the 1960’s became known as La Grande Inter: Tarcisio Burgnich, whose style of play gave him the nickname La Roccia.

Tarcisio Burgnich was born on april 25 in 1939 in community called Ruda near Udine. It was therefore natural that Tarcisio began his career in Udinese’s youth section, where one of his teammates was future legend Dino Zoff. As a 20-year-old Tarcisio made his debut for Udinese’s first team in the penultimate match of the Serie A 1958/59. The opponents were the already crowned champions AC Milan who, with players like Lorenzo Buffon, Nils Liedholm and Cesare Maldini, defeated Udinese 7-0. Udinese managed to remain in Serie A and Burgnich stayed one more season and was given more confidence. It may seem that the fact that Burgnich only played seven matches for Udinese would be a failure, but you should keep in mind that during this time, substitutions were not allowed during the games and therefore it was difficult for young players to take a place in the starting line-up. Burgnich amount of playing time was in fact impressive and the real recognition came when he was selected for the Italian squad for the Olympics in 1960.

Before the 1960/61 season Juventus icon Giampiero Boniperti persuaded his club to acquire the young defender from Udinese. Burgnich’s experience at Juventus was short and not very successful. First and foremost, Juventus style of play did not fit Burgnich and the club also had doubts about his future as a footballer as Burgnich was cross-eyed.

In the summer of 1961 Burgnich reluctantly accepted a transfer to Palermo, where he was part of a deal that took goalkeeper Roberto Anzolin to Juventus. Burgnich was surprised himself with how well he came to thrive and play in Palermo, which he talked about in an interview recently: “In Palermo I felt good. It was a year full of satisfaction.” Burgnich went straight into the starting line-up when the regular Giorgio Sereni did his military service in Rome. Burgnich scored a goal for Palermo on a penalty, ironically, against Juventus. Eventually Palermo finished in eighth place, four places ahead of Juventus.

In 1962 Burgnich arrived at Inter after coach Helenio Herrera according to some sources, asked for him specifically. Inter’s Catenaccio suited his style perfectly. Burgnich played a tough, fierce style of football and was a hard worker who did his work in silence and became extremely important for Inter. He was nicknamed Roccia (rock) by Armando Picchi who witnessed how Carlo Novelli had been left lying on the ground after a duel with Burgnich. Novelli described what happened as he had run into a rock. Just like in his season with Juventus he won the Scudetto in his first season at the club, even though he also did his military service at the same time. During the twelve years Burgnich spent at Inter he managed to win four Scudetti, two European Cups and two Copa Intercontinentale. In the 467 games he played for Inter Burgnich scored six goals.

In the heavy defeat against Celtic in the European Cup Final 1967 Inter were outplayed and a few years later the Inter defender talked about the game: “I remember at one point Picchi turned to the goalkeeper and said ‘Giuliano, let it go, just let it go. Sooner or later they’ll get the winner’. I never thought I would hear those words. I never imagined my captain would tell our keeper to throw in the towel. But that shows how destroyed we were at that point.”

Tarcisio Burgnich experienced La Grande Inter’s rise and fall, and in an interview earlier this year he tried to explain why Inter had so difficult to win after 2010 and made comparisons to the situation at Inter 1967/68 when the golden era ended: “There is no special reason, that is what happens after a period of victories. It happened to us also after 1967, for three or four years we won nothing, then we came back. Then it is a fact that when you have won everything everyone play as if it were a game of life and death when they meet you and want to beat you. You may intend to give maximum but you fail trying to do what you did before. Then there is the physical aspect.”

After Burgnich suffered an injury in the World Cup 1974 Inter Management believed that his career as a footballer was nearing its end. Burgnich had otherwise been spared from serious injuries and during his time at Inter he never played fewer than 31 games in a season. Napoli still believed in him and after he initially did not agree with the coach on the tactical decisions, he became an integral part of the team’s starting eleven during his last three seasons as an active player. Burgnich came close to winning a scudetto with Napoli in 1974/75 but the team finished second. The following year he won the Coppa Italia with Napoli, which was his only title he won with the club.

Burgnich was also an integral part of the Italian national team from 1963 to 1974 and played a total of 66 matches. He represented Italy in three World Cups: 1966, 1970 and 1974 and won the European Championship in 1968. After World Cup fiasco in 1966, when the team was eliminated  already in the group stage after losing to North Korea, Italy redeemed themselves in the World Cup in 1970 and reached the final after a semi-final against West Germany which has been called the game of the century. In that game Burgnich scored one of his two goals with the national team. After losing the final against the mighty Brazil Burgnich made his the famous quote about Pelé: “I told myself before the game, ‘he’s made of skin and bones just like everyone else’ — but I was wrong.”

After he finished his career as a player Burgnich was persuaded by Italo Allodi, the former Inter Director who was one of the founders and managers of the coaching education at the Coverciano, to study to become a coach. Burgnich career as coach lasted for over twenty years but he was not even close to achieving the same success as a coach as he did as a player. Between 1978 and 2001 he coached Catanzaro, Bologna, Como, Livorno, Foggia, Lucchese, Cremonese, Genoa, Ternana, Salernitana, Pescara och Vicenza. During his time at Bologna Burgnich was mentioned as a candidate to coach Inter but he declined the offer as he did not want to break the promises he had given the club. Perhaps the greatest achievement Burgnich accomplished as a coach was when he, as the coach at Bologna during the 1981/82 season, had the courage to let a young player at only sixteen years of age, play. A player who eventually scored nine goals in his debut season in Serie A. The player’s name? Roberto Mancini.

After his coaching career Burgnich worked as a scout for Inter. Today Burgnich is 73 years old and in interviews is often asked to give his thoughts on what is happening at Inter nowadays.

Sources:

http://it.wikipedia.org/wiki/Tarcisio_Burgnich

http://it.wikipedia.org/wiki/La_Grande_Inter

Olof Svensson
By Olof Svensson

Walter Sabatini Admits He Was ‘Too Hasty’ While Working For Inter & Suning

June 18, 2019 18:30
( )

Walter Sabatini today admitted his unsuccessful stint working for Suning in 2017 fell apart because he was ‘too hasty’. Sabatini spent 10 months working as…

Inter’s Deal For Hertha Berlin Midfielder Valentino Lazaro Is Almost Done

June 18, 2019 18:00
( )

Inter are on the verge of completing a deal to sign Hertha Berlin midfielder Valentino Lazaro, according to Sky Deutschland. The Nerazzurri have agreed personal…

Inter To Decide On Midfielder Palazzi’s Future After Talks With Entourage

June 18, 2019 17:30
( )

Inter will meet Andrea Palazzi’s representatives in the coming days to discuss the midfielder’s future, according to FcInterNews.it. Palazzi made 23 appearances for Serie C…

Federico Chiesa’s Future Remains Uncertain Amid Inter & Juventus Interest

June 18, 2019 17:00
( )

Federico Chiesa’s future at Fiorentina remains in doubt despite the club’s new owner Rocco Commisso vowing not to sell the forward. Corriere della Sera today…

Genoa Want Inter’s Help To Sign Argentina Under-20 Striker De La Vega

June 18, 2019 16:30
( )

Inter could collaborate with Genoa to sign Argentina under-20 striker Pedro De La Vega, according to Sky Sport. The clubs met in the Nerazzurri’s new…

Inter President Zhang Views Move To New Offices As ‘A Change In Mentality’

June 18, 2019 16:00
( )

Inter’s president Steven Zhang yesterday told employees the club’s new offices represented ‘a change in mentality’, according to Corriere della Sera. The Nerazzurri’s headquarters are…