Ce solo un Capitano, i all ära. Man kan undra hur det kommer se ut med ett Inter utan Javier Zanetti. Hur ska vi klara oss? Det är svårt att svara på, men efter dagens match undrar jag mest hur vi ska klara oss utan Esteban Cambiasso i framtiden. Vilken kväll för ”Il Cuchu” som kändes yngre än någonsin. Denna seger med 2-0 mot Catania tillskrivs framför allt honom och Antonio Cassano.
Antonio Cassano. Jag är mållös, något som Cassano inte är. Cassano började matchen med att bevisa direkt på planen varför han är en av de bästa anfallarna i Italien, varför det är ren och skär skandal att han inte fått en plats i landslaget och att han trots hjärtstillestånd, inte är någon att räkna bort. Det var vackra snurrfinter och en hoppande klackspark värdig Zlatan Ibrahimovic innan han, med dryga halvtimmen spelad, satte pricken över i:et med huvudet på bollen som studsade in bakom Andujar i Catanias mål. En strålande kväll för Cassano som gav fina argument för varför fotboll är roligt att titta på. Värd att hyllas speciellt idag är Ricky Alvarez som gjorde ett riktigt starkt inhopp, visserligen bedrövligt att ingen av hans två lägen resulterar i ett mål, men ändå en bra insats av Ricky. Palacio gör också sitt första mål i Serie A för Inter, ett mycket skickligt sådant som bevisar hans klass. Däremot måste man också kritisera Palacio för hans många andra lägen där det endast kom tama avslut från argentinaren, men man kan inte få allt här i världen.
Mudingayi kom sannerligen in i matchen med sin ”trente sul campo” svingades och var helt klart ett fysiologiskt monster på planen och släppte ingen förbi sig. Stark insats av Gaby som även han bevisade att han kan fylla det som förväntas av honom.
Men, mina vänner, vi kan nu anta att vår tur-kvot för denna säsong nog är tömd. En straffsituation där Guarin sänker Barrientos i straffområdet och faktiskt inte är först på bollen, det hade mycket väl kunnat dömas straff där. När sedan Esteban Cambiasso tacklar till Lucas Castro så var jag övertygad om att det var straff, men inte bara struntar Carmine Russo i att blåsa, utan han ger också ett kort för filmning på Castro. Helt otroligt, man börjar ju undra om vi köpt Russo, eller om vi bara för en gångs skull har hamnat på rätt sida av domarens förtjusningar. Det känns som att vi har förtjänat att ha lite tur med domsluten, efter hela förra säsongen där vi alla minns derbyt mot Milan och Gianluca Rocchis massaker, så tycker jag att det är dags att karman följer sina egna lagar. Därför tänker jag inte gnälla mer, jag tycker vi förtjänar lite domslut med oss ibland.
Jag är ändå lite besviken på Catania som jag trodde skulle bjuda upp till större motstånd än såhär. Med kvalitetspelare som Francesco Lodi och Alejandro Gomez som aldrig riktigt kom in i matchen och en Gonzalo Bergessio som kändes ungefär lika vass som en tesked i straffområdet. De enda två som jag tycker gjorde en godkänd match mot Inter idag är Sergio Almiron som är en klasslirare utan snack och mittbacken Nicolas Spolli som höll borta Diego Milito många gånger under matchen.
Inter går vidare med den fjärde raka vinsten med fyra poäng upp till toppen, efter en stabil rutinseger mot ett lag som vi på förhand trodde skulle innebära problem. Nästa omgång är det en oroväckande bortamatch mot Bologna, men först ett Europa League-möte med Partizan Belgrad på torsdag. Så som jag har fått se Inter idag, så kan jag knappt vänta!