Den blåsvarta himlen och det blåsvarta helvetet.. Inte ens när vi vann Champions League den där sommarkvällen i maj 2010 fanns det en ren himmel, för mitt i glädjetårarna och glädjen så möttes vi alla av en gråtande Mourinho som gjorde det klart att han skulle lämna klubben. Diego Milito antydde att han var öppen för en flytt och någonstans kändes det som att den enda vägen som fanns att gå var nedåt. Någonstans blir det signifikativt för Inter som lag att vi supportrar även när vi har anledningar att njuta, kommer lida. Lidandet är i vårt DNA.
Idag hade jag kunnat lägga ned all min tid på att skriva om ett Inter som skapade väldigt många målchanser, utan att släppa till några alls. Jag hade kunnat fokusera på hur en 18 årig kroat tog San Siro med storm, hur han hanterade boll, fördelade boll, dribblade och kort efter sin vackra assist blev utbytt till stående ovationer på San Siro. Mateo Kovacic mina damer och herrar, så här presenterar man sig. Mycket personlighet, mycket klass och en mycket lovande framtid. Till råga på det, fåordig, ingen rockstar som de har på den smutsigare sidan av Milano och en som jobbar hårt. En som har fötterna på jorden och med sin ödmjukhet håller på att ta Intervärlden och Stramaccioni med storm..
Jag hade kunnat fokusera på en Andrea Ranocchia som likt Gandalf i sagan om ringen sträcker upp staven mot Balrogen och skriker ut:” YOU SHALL NOT PASS”. Ingen kom förbi våran framtida kapten. Listan på saker som jag hade velat fokusera på är många. Cassanos otroliga form, Palacios fantastiska mål, Guarins första halvlek.
Men när det kommer till kritan är det ett vagt illamående och en skärrad person som skriver den här matchrapporten efter att Inter har slagit Cluj med 2-0 på hemmaplan. Anledningen vet ni om, Diego Milito bars gråtande ut på bår efter en knäskada. Det syntes direkt att det var illa, nu i efterhand vet vi att det handlar om ett korsband som är av. Milito kommer att opereras och han kommer tidigast tillbaka nästa säsong. För er som följt mitt arbete på SempreInter och SvenskaFans, samt lyssnat på podcasten Mondo Nerazzurro så vet ni vad jag tycker. Diego Milito är en av, om inte den största anfallaren Inter haft genom tiderna enligt mig. Mannen som personifierar trippeln med sina avgörande mål i finalerna. Mannen som de rödsvarta fruktar på grund av hans förmåga att avgöra derbyn. Mannen som låg bakom Juventus första hemmaförlust på Juventus Stadium med sina två mål. Ett rörelsemönster av högsta klass, en styrka som gör honom svårstoppad, bra med bollen och den kliniska avslutsförmågan. Vi fick se allt det när han var tillbaka från sin skada mot Chievo. Inspel mot Milito, han tar emot och utan att kolla upp avlossar han ett skott som borrar sig in i målvaktens högra hörn.
Idag spelade han från start mot Cluj för att vässa på formen inför derbyt som komma skall. Föga anade han att det skulle bli den sista matchen han gör på väldigt länge. En av Diego Militos styrkor igenom hela karriären har varit hans tålamod, jag tvivlar inte på att han återigen kommer hitta styrkan att vara tålmodig(läs Nivas krönika från 22 maj här). Att vänta in sina chanser och ta de när de kommer. Att vänta in flytten till ett storlag när han var över 30 år. Den enda väntan som finns nu kommer att vara lång, den kommer kantas av spekulationer om en flytt från Inter eller att hans tid är klar. Många kanske vänder sig emot honom. Det är upp till Milito att återigen finna styrkan och tålamodet för att komma tillbaka starkare än någonsin.
Det är också upp till oss supportrar att visa honom stödet han behöver. För när tårarna rann ned för våra kinder den 22 maj 2010 då vi fick uppleva den glädje som de äldre Interisti inte hade fått uppleva på 45 år. För när tårrarna rann ned för våra kinder när vi slog våra värsta rivaler på deras hemmaplan. För när tårarna kanske rinner ned för våra kinder efter dagens match, så var det på grund av Diego Alberto Milito. Diego, jag står med dig. Jag kommer vänta., jag väntar tills den sista sekunden av din rehabilitering om det behövs. Din smärta är vår smärta och tålamodets konung, ska aldrig behöva känna att hans supportrars tålamod med honom har tagit slut.
