Zanetti: “Det här är födelsen av ett nytt Inter”

Javier Zanetti stannade till för att prata med reportrarna när han kom till det elvaårsjubileumet för Pupi Foundation, välgörenhetsstiftelsen han och hans fru grundat för att hjälpa utsatta barn i Argentina.

Vad har hänt under de 11 år sedan PUPI Foundation kom till?

“Det känns som att det var igår men det har varit så många år och så många ögonblick. Jag ville tacka alla som har stöttat min stiftelse, för den känslighet de visat för det arbete vi gör. Vi är fortsatt starka och fortsätter med vårt arbetet trots den svåra period vi genomgår. Om stiftelsen fortsätter att växa och barnen är glada och mår bra så är detta det enda som betyder något. De får till slut den kärlek och tillgivenhet de saknade – det är huvudsaken.”

Tänker du någonsin på det faktum att du är en förebild för unga, inte bara för vad du åstadkommit på fotbollsplanen utan även utanför?

“Jag anser att många av min fotbollskollegor gör mycket också och människor kanske bara inte vet om det. Vi försöker alla göra vår del och självklart är det bättre ju fler av oss det är, för det är så många människor med behov i hela världen. Vi försöker göra vad vi kan på vårt eget lilla sätt.”

Som en person som representerar det levande minnet i det här laget, hur förklarar du skillnaden mellan lagets insatser på hemma- och bortaplan?

“Vi försöker hitta den rätta balansen för det är någonting vi saknar just nu. Det är en tydlig skillnad mellan våra bortamatcher, i vilka vi gör bra ifrån oss, och hemmamatcherna, där vi har problem. Jag tror att när man påbörjat en ny väg som vi gjort, samlat ihop ett nytt lag, behöver man tid för att jobba tillsammans och bli en enhet. När det har ordnat sig kommer vi att hitta den rätta balansen när vi anfaller. Vi måste göra det så snart som möjligt så att vi kan vara med där upp och utmana in i det sista.”

Det förekommer rapporter i media som hävdar att det saknas optimism i Inter, men det är inte intrycket man får när man ser er träna.

“Optimismen finns helt klart där, det kan jag säga. För med den här gruppen, i den tidiga fas av säsongen, har vi alltid kommit tillbaka direkt i nästa match efter att vi stött på lite svårigheter. Det är något som är värt att betona och vi måste försöka göra den här gruppen ännu starkare så att vi kan hjälpa de yngre spelarna som har anslutit att kunna få ut det bästa de kan för Inter.”

En del människor säger att Sneijders position är ett problem för tillfället och att Inter spelade bättre mot Chievo efter att Cassano ersatte den skadade holländaren. Som kapten, hur ser du på saken?

“Jag tror inte att så är fallet, det var i början av matchen. Vi visste att vi skulle få svårt under inledningen eftersom det fanns väldigt lite ytor men jag tror att tränaren skulle bytt in Cassano under den andra halvleken i vilket fall om saker och ting hade fortsatt oavgjort. Det var bara en episod och tyvärr blev Wesley tvungen att utgå skadad. Det viktiga var att laget svarade väl på den nya formationen. Vi har en stor mängd arbete att utföra eftersom detta var vår första match med detta system. Men det är alltid bäst att återgå till arbetet efter en seger.”

Hur kom idén med tremannaförsvaret till?

“Vi pratade mycket om det med tränaren. Vi utbytte idéer och vi tänkte att med våra spelares förmågor skulle ett tremannaförsvar vara bättre – det är hur det började. Vi testade det under den lilla tid vi hade tillgänglig. Det var första matchen mot Chievo och den första bekräftelsen är givetvis resultatet. Vi kan se att vi måste förbättra vissa aspekter men det viktigaste är att vi alla är övertygade om att vi kan fortsätta framåt med den här idén.”

Vad var problemet förra säsongen när er tränare vid tidpunkten, Gian Piero Gasperini, försökte använda samma system med misslyckade resultat? Var Stramaccioni bra på att övertyga er?

“Jag skulle inte jämföra det med Gasperini, vi hade spelare med annorlunda förmågor då. Det här året kom vi fram till den här formationsändringen efter tio eller tolv matcher och vi gjorde det när tränaren insåg att vi var en aning obalanserade och att vi blev lidande under vissa delar av matcherna.”

Mot Siena satt du på bänken för första gången på fyra år. Hur var det att uppleva en match på det sättet?

“Det var verkligen tufft för tyvärr förlorade vi och från sidan så lider man, men det var ingenting konstigt att sitta på avbytarbänken och jag tror att tränaren är väl medveten om att jag står till hans förfogande. Det var tvunget att hända förr eller senare och det kan komma många fler matcher i vilka jag inte deltar. Jag inser att det här är födelsen av ett nytt Inter och jag helt och fullt står till tränarens tjänst – han vet att han kan räkna med mig, såväl på planen som vid sidan av den. Detta är vägen framåt.”

Källa: inter.it