Terzo Tempo: Gasperinis taktik, Dekis dekadenta leende och Ranieris utväg

Då var vi tillbaka på trebackslinjen. Det känns som att Ranieri bara sitter och skrattar på presskonferenserna och ber om att Moratti ska fimpa cigaretten, lyfta honom i nackskinnet och skicka honom med full kraft från Appiano. Ranieri har varit oerhört ifrågasatt under hela februari månad. Vad är då det smartaste draget för att rädda upp situationen? Ranieri bedömer det vara bäst att anamma precis samma taktik och laguppställning som ledde till hans företrädares för tidiga avsked. Jag ger det två tummar upp och ett ironiskt ”Braaaaaaahh!”

Vi är tillbaka på trebackslinjen, helt utan vettig anledning dessutom. Vi höll en nolla med firman Samuel/Lucio som mittlås, och det funkade ändå riktigt bra om man jämför med övriga lagdelar. Lucio gör idag en riktigt bra match, om man blundar för det första målet. Lucio är väl den enda som visar upp en liten skugga av den spelaren han var 2010. Det enda man kan kritisera vår backlinje för i första halvlek är väl insatserna på fasta situationer som Inter i överlag varit riktigt svaga på i år. När vi sedan tar in Cordoba för att bygga en trebackslinje så trampar spelarna bort sig och då gör Lavezzi inga misstag. Ranieri gör en piruett ut från hopptornet och följer de idéerna som Gasperini la upp. Det är ett riskabelt hopp som kan bli väldigt framgångsrikt ibland, så som Antonio Contes trebackslinje i Juventus fungerar, men oftast så blir det bara ett magplask alá Gian Piero Gasperini som svider för alla inblandade parter. Självklart kan man inte skylla enbart på tränaren när det går så här fantastiskt uruselt, spelarna har också en stor del i det hela. Det pratas ofta om att spelarna inte visar någon vilja längre, men jag kan inte påstå att jag ser någon vilja från Ranieri heller, och när mannen som ska leda en trupp inte har någon lust längre. Vad skickar det för signaler till laget på planen?  När man sedan spelar så tydligt, med att byta ut Sneijder för Cordoba och endast spela för ett oavgjort resultat när vi är i starkt behov av poäng så är det väl klart att vem som helst skulle tappa motivationen. Jag har fått nog av Ranieri, en gång för alla – Good Riddance!

i övrigt så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Totalt gräsliga insatser av framför allt Ivan Cordoba och Diego Forlan.  Dessa är i alla fall de två som sticker ut extra från den dekadenta paraden av misslyckanden som spatserar runt i blåsvarta tröjor. Däremot så är vårt mittfält en kollektiv skandal. Att en spelare på topp som Milito försvinner i en match med den här matchbilden är inte mer än förståligt och delvis acceptabelt, men när ett helt mittfält försvinner och är totalt meningslösa på planen så är det något som har gått riktigt illa. Det var som om någon rövat bort Cambiasso och Zanetti. Den enda man märkte av på mitten var väl Stankovic som i alla fall fanns delaktig i det lilla spel som Inter hade, sen huruvida han gjorde en bra insats eller inte kan väl diskuteras till oändlighet, men han fanns i alla fall där och kunde vinna en boll och slå en passning. Hans leende när han byttes ut sa allting om Inter just nu: Frustrerande, uppgivet, skrattretande och fullkomligt rasande!

Det finns inte så mycket att säga i sådana här lägen. Inter är intesägande i sitt spel och skapar inte så mycket att överhuvudtaget tjafsa om, min slutgiltiga tanke är, som så många gånger tidigare?
Dessa förbannade långbollar!
Jag efterlyser inte spansk tikitaka-fotboll, men vad är det för infantilt, imbecillt och totalt intelligensbefriat ”långa bollar på Bengt”-system vi spelar med egentligen? Det är genuint pinsamt att se Walter Samuel åter tvingas agera som spelfördelare med att slå 15 meters-passningar över hela planen till en Diego Milito som är två kommuner ifrån en chans att nå bollen. Om Ranieri nu skrattar sig igenom och påstå sig ha en tränarkarriär sedan 1986, varför har han inga idéer då?
Det känns som att man som Inters bästa tränare i TV-soffan i en söderförort i Stockholm har tydligare idéer och taktiska planer för Inters spel än vad vår egen coach har, vilket skrämmer mig. Jag vägrar tro att de spelarna vi har är slut, jag tror snarare på Ranieris brister i att kunna elda upp en trupp och förmedla sina taktiska drag.

Men med handen på hjärtat. Vad ska vi ta oss till? Jag fumlar runt i mörkret, vad ska vi ta oss till? Vad behöver vi för att vakna? Jag minns att Louis Van Gaal visade pungkulorna för truppen i Bayern München för att bevisa ”I’ve got balls”. Ska Ranieri behöva blotta sig för att få igång spelarna?
Jag hoppas innerligt att detta inte är fallet, men om det är den enda utvägen så säger jag bara:
Knäpp upp bältet, Claudio!