Inter 104 år: SempreInter.com:s Derbyhets – D-Day = Derby della Madonnina

Idag den 9:e mars 2012 firar FC Internazionale Milano 104 år och detta tänker vi på SempreInter.com fira med Er genom att lägga ut minnes artiklar om svunna tider, gamla hjältar & anti-hjältar, om segrar och förluster, tårar och skratt ja alla sinnestämningar som denna magiska fotbollsklubb har utsatt oss för under vår tid som Interisti. Trots att vi idag spelar en bortamatch mot Chievo så är uppladdningen inför ett derby bland det mest plågsammaste, underbaraste och nervkittlande som finns. Så här gick tankarna inför det senaste derbyt.

Publicerat den: 14/01-2012

Det är dags för derby! Fäktningsscenen mellan Luke Skywalker och Darth Vader, Gondor mot Mordor. Dagen-D, om man så vill. Det här är vad man går och väntar på genom hela säsongen, de stora matcherna. Man njuter framför alla matcher, men det är när det är dags att möta konkurrenterna, andra storlag och ärkerivaler, som veckan känns fabulöst lång och nästintill oändlig. Denna förväntan och mentala uppladdning som gör att du blir irriterad på dina allra bästa vänner som fått för sig att fylla år just det datumet (det är till och med sant, i mitt fall). Den femtonde januari smäller det, det är dags att skänka våra orch-bröder i rött ett minne för livet.

De senaste tre derby-matcherna har det blivit vi Interisti som har fått gå hem deprimerade, med nerböjt huvud och den blåsvarta halsduken uppgivet släpandes i marken. Första gången för precis ett år sen, när Materazzi kapar Zlatan i straffområdet, Zlatan drämmer in straffen bakom Cesar och sen så han avslutar sitt första derby i Milan-tröja med att sätta ett hoppknä på Materazzi och sänka honom totalt. Mötet därefter så blev vi mosade med 3-0 och hade inte mycket att sätta emot Milan som sen tog hem Scudetton. Därefter har vi 2011:s supercupfinal i Kina, där man hade lite blodsmak i munnen efter Wesley Sneijders frispark i Abbiatis vänstra kryss efter 22 minuter spelade. Till och med en ledning i halvtid. Det var dock en dröm som Zlatan och Boateng hamrade ihjäl och vi förlorade tredje derbyt i rad.

Vi skulle på samma gång kunna ta upp hela derbysituationen i samband med Tevez som står och väger mellan de båda lagen, men jag tänker faktiskt hoppa över det. Främst för att jag är så fruktansvärt trött på det. Folk tippar att det laget som förlorar derbyt kommer se till att få Tevez till varje för att ha något att svara med, och om det är så får man väl vara lite extra glad om Inter vinner. Tevez är långt ifrån en favorit.

Vad jag kan sitta och förutspå resultatmässigt är enbart spekulationer. Jag brukar dra in rätt bra med pengar på beting, men just Inter går det fan aldrig som man spelar så därför skruvar jag locket av saltkaret och dränker mina påståenden i salt redan nu, men jag tror på ett oavgjort resultat på 1-1. Målskyttar Ricky Alvarez och Antonio Nocerino. Att tro att Inter tar en skalp till mot Milan och fortsätter med ligaseger nummer sex i följdordning, känns alldeles för bra för att vara sant. På samma gång så tror jag inte att Milan kommer ha ett ointagligt domarförsprång med Tagliavento, framför allt på grund av publiciteten runt Milans ”tur” med straffar på senaste tiden. 1-1 känns realistiskt, logiskt, och lagom trist. Inte desto mindre hoppas jag självklart att vi gör sylt av de små avfallskreaturen från södra sidan och att få se den Babsan -liknande schlagerdängan som Milan kallar sin lagsång, drunkna i en samstämmigt och kraftfylld ”Pazza Inter.”

Så, för att knyta ihop allt och referera bakåt till början av texten, för det gillar alltid stilenliga kritiker att man gör, så kan jag säga att oavsett om vi får stryk med 6-0, så har vi inget att skämmas för. Men den gudsbefriade själ som låter sin halsduk släpa i marken på vägen hem, så kan du lika gärna slänga halsduken, för du är inte värdig att bära den. Det här är anledningen till att vi Interisti får ta uppkäftiga sms från våra vänner som håller på Milan. Vi är de blå laget, en färg som representerar ödmjukhet (ja, jag googlade upp det), påpekningar om att vi förlorar och antydningar om vilken typ och del av olika djurkön som vårt lag suger, får oss bara att stå närmare Inter, så fortsätt gärna häckla. Med detta i tanken så vill jag skicka en hälsning till alla Rossonori som läser det här:
Jag skulle hellre använda mina läppar till att sexuellt tillfredsställa en trött gammal dromedar än att skandera ”Milan, Milan solo con te” en enda gång!

Hellre än att låta min Interhalsduk hänga, så hänger jag mig i den.

Avanti, Ragazzi!

Jag, Matteo och Sia utanför BG’s efter matchträffen i Stockholm!