Inter 104 år: SempreInter.com minns: En hyllning till Nackas minne

<!--:sv-->Inter 104 år: SempreInter.com minns: En hyllning till Nackas minne<!--:-->
March 9, 2012 08:00
( )

Låt mig ta er med på en historielektion genom vårt älskade Internazionales arkiv. Det är en historia fylld av känslor ur den klubben som 1908 bröts sig ur från AC Milan för att bilda sin egen fotbollsorganisation. Klubben för alla våra bröder över jorden. Vi har haft en hel del svenskar som dominerat i Lombaridet, svenskar som varit med och skrivit en bit av historien som är vårt vackra Internazionale.

Vem är den svensken som gjort mest för Inter? Jag är tämligen säker på att de allra flesta i min generation skulle spotta ur sig Zlatan Ibrahimovic av ren reflex och det vore självklart en skymf att inte nämna Zlatan, som hade tre mycket framgångsrika år i Inter och vi kan inte göra annat än tacka honom för vad han bidrog med. Men om vi ska se på den svensk som gjort sitt namn oförglömligt i Inter-tröjan så kan vi inte tala om någon annan än Lennart ”Nacka” Skoglund. Den svenske yttermittfältaren vars liv skulle komma att bli fotbollshistoria.

Lennart Skoglund föddes den tjugofjärde december 1929 i Stockholm och växte upp under hela sin barndom på Södermalm. Han skrev sitt första kontrakt med Hammarby IF 1946, som då låg i division två. Men det var i AIK som det stora genombrottet skulle komma då han skrev på 1949, med en härlig myt om att hans lön var en tusenlapp och en kostym. Huruvida detta är sant eller inte lämnas åt alla att fantisera om själva. År 1950 så la, som bekant, FC Internazionale Milan (klubben där båda hans söner Evert och Georg också skulle komma att spela) ett bud på Nacka som motsvarade ungefär 40 000 euro idag. Vilket på 50-talet är en ganska saftig övergångssumma. Då går alltså svenska landslagets vänstermittfältare och startar en proffskarriär i Inter… och vilken karriär det skulle komma att bli. Inters nye svenske yttervinge fick nummer 11 (ett nummer som i moderna dagar burits av Sinisa Mihajlovic, Suley Muntari och nu senaste, Ricky Alvarez). Han gjorde sig känd på sin vänsterkant med en mycket teknisk spelstil och en mjuk och precis vänsterfot som gav honom fansens kärlek. Kanske skulle man kunna se honom som en spegling av den rollen som Luis Figo spelade på högerkanten i Inter på 2000-talet. Nackas premiärmatch mot Milan sägs ha varit magisk där Inter slår Milan med 3-2 efter att Nacka välsignat matchen med två mål i sin debut.

Nacka spelade en given roll på mittfält under de nio säsongerna som han spelade i Intertröjan. När han senare lämnar Nerrazurri 1959 (han missade Giacinto Faccehettis entré i klubben med bara en säsong) för att fortsätta sin karriär i Genua-klubben Sampdoria så lämnar han med ett facit på nio säsonger, 246 spelade matcher och 57 mål. Under dessa åren så hinner Nacka också lägga till två Scudettos till sitt namn. Noterbart är att Nacka är med i starten till vad som är den första riktiga storhetstiden för Inter, efter att ha stått i AC Milans skugga sedan klubbens bildande, med ett par uppstickande undantag som till exempel Giuseppe Meazza som stack upp och vann ett par titlar på 30-talet och Virgilio Fossati som tog hem den första Scudetton redan på 10-talet. Jag vill minnas att Fossati dog i första världskriget kort därefter. Speglingen av människans historia som finns i Internazionales historia får mina händer att skaka, varenda gång jag tar mig an den långa promenaden längs Memory Lane.

Efter Inter så fortsätter Nackas framgångar i Sampdoria och han spelar 78 matcher på tre säsonger och hänger 15 mål, innan hans kvalité börjar gå nedåt och 1962 blir han såld till Palermo. Där dör tyvärr framgångarna helt av och han spelar bara sex matcher under säsongen 62/63 och förblir mållös i Palermo-tröjan. Han sägs ha vantrivts ordentligt på Sicilien och där ska hans alkoholmissbruk ha fått sin början och som skulle komma att följa honom hela vägen fram till slutet.

Samtidigt som Inter på 60-talet är inne i sin guldera och plocka hem titel efter titel. 1964 så flyttar Nacka Skoglund tillbaka hem till Sverige och skriver på för sin gamla moderklubb Hammarby. Samma år som Inter, med Helenio Herrera i spetsen, tar hem sin första Europa Cup-titel mot Real Madrid, trenden efterföljs året efter med en seger mot Benfica hemma på San Siro. Inters tid i rampljuset, men Nackas tid rinner ut…

I sin återkomstmatch i Hammarbytröjan skriver Nacka återigen svensk fotbollshistoria när han skruvar sin välkända hörna från hörnflaggan och direkt in i mål. Händelsen som gett namnet till korsningen mellan Brännerigatan och Katarina Bangata på Södermalm, Stockholm. Den kallas idag ”Nackas Hörna.” Vid den platsen samlas folk fortfarande för att minnas Lennart Skoglund på hans födelsedag, den tjugofjärde december. Inga titlar skrevs till Nacka Skoglunds namn under hans tid i Hammarby, så hans enda titel i Sverige blir då en vinst i svenska cupen 1950 med AIK.

Nackas karriär fortsatte i Hammarby framtill 1967, där han spelade 53 matcher och gjorde nio mål. Återkomsten till Hammarby har gjort Nacka Skoglund till en stor ikon, framför allt i Hammarby-supportrarnas ögon, men han är även än idag än stor profil för svensk fotboll i allmänhet. Av många ansedd som den bäste svenska fotbollspelaren genom tiderna.  Inte för att hans landslagskarriär varit storartat på en individuell nivå. En fjorton år lång karriär i landslagströjan med elva tävlingslandskamper och ett enda mål. Noterbart att Sverige då missade att kvala in sig till flera mästerskap. Det enda landslagsmålet i Nackas karriär visade sig dock bli ett vackert och framför allt viktigt mål mot Västtyskland som säkrade en plats i finalen mot Brasilien i hemma-VM 1958. Som bekant så förlorar Sverige finalmatchen mot Brasilien, men Nacka kan lägga till ett VM-silver år 1958. Samma världsmästerskapsturnering där Pele slog igenom och blev en av fotbollsvärldens stora legendarer (mannen som fick dela på FIFA:s pris för 1900-talets bäste spelare tillsammans med Diego Maradona).

1968 spelar Nacka sitt sista år som fotbollspelare och avslutar då karriären med en halv säsong i dåvarande division två-laget Kärrtorp IK (Samma klubb som min farsa avslutade karriären i, bara som en liten notis. Självklart inte samtidigt) där det blev sex matcher och två mål för Nacka. Varav det första på straff i premiärmatchen.

Efter att karriären tog slut gick det dock snabbt utför och Nacka fastnade ordentligt i sitt alkoholmissbruk, vissa säger att tendenserna började redan i Inter-tröjan och att pressen blev för hård för honom (likheter med Martin Bengtsson, som skriver om sin hemska tid i Inter som ungdomspelare i sin biografi ”I skuggan av San Siro”, mycket läsvärd bok). Vi som världsvana människor vet att man inte kan lita på vad press och media säger och hur mycket man väljer att tro på vad som sägs om Inters största svensk är för alla att själva välja. Det rapporterades mycket om Nackas alkoholmissbruk, hans vana att blanda spriten med tabletter och hans ständiga längtan tillbaka till livet i Italien. Spriten ska också ha varit anledningen till hans tragiska bortgång den åttonde juli 1975, då 45 år gammal. Där slutar den omvända askungesagan om en av Sveriges största fotbollspelare genom alla tider. Han ligger idag begravd på Skogskyrkogården i Stockholm och hans grav besöks årligen av supportrar för alla klubbar han spelat för.

Ofta syns Hammarby-halsdukarna vid Nackas Hörna på julafton… Tyvärr ser vi inte Inters färger där tillräckligt. Låt oss ändra det i år.

By Editorial Staff
Close

Subscribe

to our newsletter