Inter 104 år: SempreInter.com hyllar Giampaolo Pazzini – The Dark Knight

Inter 104 år: SempreInter.com hyllar Giampaolo Pazzini – The Dark Knight-->
<!--:sv-->Inter 104 år: SempreInter.com hyllar Giampaolo Pazzini – The Dark Knight<!--:-->
March 9, 2012 21:00
( )

Idag den 9:e mars 2012 firar FC Internazionale Milano 104 år och detta tänker vi på SempreInter.com fira med Er genom att lägga ut minnes artiklar om svunna tider, gamla hjältar & anti-hjältar, om segrar och förluster, tårar och skratt ja alla sinnestämningar som denna magiska fotbollsklubb har utsatt oss för under vår tid som Interisti. I denna krönika hyllas en spelare som gjorde dundersuccé under de 6 första månaderna när han anslöt från Sampdoria i januari 2011, nämligen Inter’s fox in the box, ‘Pazzo’ Pazzini.

Om du kör en snabb Wikipedia-sökning på Inters anfallare, Poster-boy för Italiens upplaga av FIFA12 och italienske landslagsforwarden Giampaolo Pazzini, så får du snabbt upp hans karriär och historia i en så avskalad version. Så kortfattad och trist att det känns som vilken Tyresö BK-spelare som helst (gillar att använda Tyresö BK som exempel på ett dåligt lag, vet inget som saken egentligen, det faller bara fint på pappret). När man sedan läser igenom hans tid i Fiorentina så informerar wikipedia om att han under sin första säsong där 2005 gjorde tio mål på fyra matcher. Vilket är helt fantastisk statistik för nyinköpte nummer 29, Giampaolo Pazzini från Atalanta Bergamo… Visserligen är det ett tryckfel på Wikipedia och det är självklart fyra mål på tio matcher som är det korrekta.

Vad kan vi då säga om vår toppstriker med en målgest som alla någon gång tolkat som ett internationellt fingertecken för att, låt mig lägga fram det något delikatare än de termer som brukar användas, tillfredsställa en kvinna med tungan. För att förmedla lite kunskap idag så kan berätta att det är ett internt skämt mellan Pazzo och Luca Toni under deras gemensamma tid i Fiorentina. Där Luca Toni gör tecknet ”Can you hear this?” och Pazzos tecken med fingrarna särade över läpparna står för ”Can you see this?”

Il Pazzo Pazzinis historia är verkligen galen. Startar sin proffskarriär som 19-åring i Atalanta och då som vänsterback innan han skolades om till att bli forward. Det blev alltså 51 matcher i ligan och 12 mål för Pazzini, ständigt skiftandes mellan Serie A och Serie B från 2003-2005 innan han såldes till Fiorentina. 2009 var det då dags för nästa karriärsteg då han såldes till Genua-klubben Sampdoria och bildade ett av Italiens vassaste anfallspar tillsammans med Antonio Cassano. Dessa två gjorde Sampdoria till en farlig klubb och uträttade en hel del tillsammans, Pazzini kom till exempel trea i skytteligan under Inters trippelsäsong 2009/10 bakom Antonio Di Natale och vår egen Diego Milito, visserligen delade han tredje platsen med Palermos Fabrizio Miccoli. När sen januarifönstret 2011 öppnade så splittrades firman Cassano/Pazzini och Antonio Cassano såldes billigt till Milan och senare samma månad så anlände Il Pazzo till Inter. Det hela slutade med Sampdoria fick förlita sig på Nicola Pozzi som anfallare och då blev det arriverderci och raka vägen ner i Serie B.

När jag fick höra att Pazzini skulle till Inter så blev jag ärlig talat eld och lågor, eftersom jag tycker att Pazzini personifierar den typiske italienske anfallaren, om inte italiensk fotboll i överlag. Gör sällan mer än vad som behövs, är strategisk, väl positionerad och smart. En måltjuv av den renaste Filippo Inzhagi-kalibern. Den typen av forward som ofta missuppfattas och blir mottaglig för mycket tvivel.
Personlighen har jag aldrig tvivlat på Pazzinis förmåga att göra mål, däremot så tycker jag att används fel idag. Mycket av Pazzos styrka ligger i hans förmågor i luftrummet, en nickprecision som få har och en spänst som gör att han kommer högt upp när han studsar på sina dobbade fötter. Vi interisti har blivit lite väl bortskämda med att ha en 2009-års version av Milito i färskt minne och en Samuel Eto’o som inte verkar kunna stava till F:et i ordet ”formsvacka”, därför förväntas orimligt mycket av Pazzini. Att gnälla på att han inte gör mål när han får bollen utanför straffområdet, stillastående och med mittback emot sig, är inte rättvist. Ett sånt läge är mycket bättre för en av Militos spelartyp som är mer utav en förande anfallare, men innanför straffområdets gränser så är det Pazzo-land. Det målet som han gjorde mot Fiorentina sist är ett strålande exempel på Pazzinis storhet. En duglig lyftning, inget Alvarez inlägg som det Nagatomo fick mot Genoa, utan en vanlig lyftning. En löpduell mot mittbacken, kommer ur vinkel från målet. En utrusande målvakt och en liten minimal touch på bollen som glider förbi Arthur Boruc in i mål. Det är ett mål som Diego Milito och Samuel Eto’o kan sitta och titta på hemma framför TV:n medans de gråter och äter Ben&Jerry-glass direkt ur förpackningen som dumpade tjejer i amerikanska filmer gör, och önska att de också gjorde såna mål. Förstå mig på rätt sätt. Eto’o och Milito är två stora spelare med otroligt hög klass, men när det kommer till att göra mål på en halv halvchans, så är vi på Pazzinis hemmaplan och det är där han glänser.

Därför älskar jag det som Pazzini står för. Italiensk fotboll är för mig den intelligenta fotbollen, vill jag se effektivitet så väljer jag Bundesliga där det är ”Eff-Eck-Tivi-Tetüng!” från minut ett till den sista sekunden. Vill jag se inlägg, långbollar och nickmål blandat med ett hejdlöst köttande, så väljer jag Premier League. Är det dribblingar och galna anfall och faktumet att oavsett matchbild, så är det Barcelona som alltid vinner i slutändan, så väljer jag Primera Division… och vill jag skratta och samtidigt gråta och äta Ben&Jerry direkt ur förpackningen av ren uppgivenhet och ångest, så väljer jag Allsvenskan!

Men jag vill oftast se fotboll spelas med passion och glöd, men samtidigt intelligens, kyla och taktik. Då väljer jag Serie A, där de sluga huserar och där man gör precis allt som behövs för att vinna, men inte mer än så. För mig är Giampaolo ”Il Pazzo” Pazzini en direkt association till italiensk fotboll. Vad alla ni andra förknippar med Serie A, har jag ingen aning om. För mig är Pazzini en ikon!

Avslutningsvis så vill jag bara säga att jag (och tror att jag talar för resten av redaktionen också) är stolt att se att trots att Inter gått väldigt trögt i ett halvår så har medlemsantalet bara ökat och ökat. Skönt att veta att vi inte har massa medgångssupportar. Stort tack till alla läsare som gör SempreInter meningsfullt.

Bounanotte! 

By Editorial Staff
Close

Subscribe

to our newsletter