Resereportage ifrån den första officiella resan för Interisti Svedesi:”The flight to Milan”

Resereportage ifrån den första officiella resan för Interisti Svedesi:”The flight to Milan”-->
March 16, 2012 18:24
( )

The flight to Milan
Ska försöka förklara med lite ord av mina känslor av mitt senaste besök i Milano. Jag besitter inte den talangen att skriva bra krönikor som andra här men jag ger det ett försök.

Redan innan ens helgen hade börjat kände man hur nervositeten och tagget börja krypa in i kroppen, folk brukar prata om resefeber men jag talar om Inter, Champions leauge, och inte minst, fotbollsfeber. Detta skulle bli mitt andra besök i Milano och mitt andra besök av det mäktiga bygge kallat för Giuseppe Meazza , i andras mun, San Siro.

Resan var bokad månaden innan och jag skulle avnjuta detta besök med mina goda och närmsta vänner Adi och Neven, dem som fick mig in i denna pazza värld av Inter.  När vi stigit av tåget i Köpenhamn och tagit de långa rulltrapporna upp mot flygplatsen så dröjde det inte länge innan vi träffade på en interista, Andreas Jedraski och hans vän (som jag tyvärr inte uppfatta namnet på) hälsade på oss, och vi gick vidare och träffade, i min värld härligaste, skönaste, roligaste gänget hittils. Det var Kujtim Spahija, Ahmad Haidar , Binan Alattar, Arash och hans vän Ishan . Det var detta gäng
som vi senare skulle spendera våra 4 minst sagt galna dagar med,som ni får läsa här nere, överbokade flyg, 5 stjärniga hotell, turkiska bad etc.

Dag1.

Vi anländer till flygplatsen och tar våra väskor för att leta lyckan och hitta en taxi chaufför som hade en minivan som kunde köra oss till Hotellet. Efter många om och men så hittar vi en gamling, packar in oss i bilen och sätter fart mot hotellet. Det dröjer inte länge innan standard frågan dyker upp : Are you Interista or Milanista.  Som jag misstänkte så var gubben Milanista och resten av resan bestod av att vi mobba han för Zingaro Zlatan. Nä men han var skön och kunde faktiskt lite engelska till min stora förvåning.

Klockan var nog lite mot 00.00 när vi checkat in i hotellet och vi föreslår att vi går en runda och tar något att äta. Standard som vi är, tar vi en pizza , som var SJUKT god, mot min förvånan så var restaurangen fullsmockad en måndag kväll kl 00.30 , den italienska mentaliteten, jag älskar den! Mätta och belåtna så begervi oss tillbaka mot hotellet när vi plötsligt blev ställda av “de lättklädda damerna som vill tjäna pengar för samlag”. Trötta och på skratthumör börjar vi skojja med ena tjejen, och frå ingenstans dyker det upp en silvrig peaugeot 407 och plockar upp damens kompis och kör iväg, var på Binan skriker, DET VAR GALLIANI!!!! Av 8 personer så sa 6st att det måste varit han eller så har han en tvilling, jag och en till missa händelsen men jag antar att mina interbröder vet vad dem snackar om. Så vi säger att Galliani hämta ett ligg helt enkelt! Skrattandes , gråtandes vinglar vi hem och lägger oss i våra rum och undrar vad det är för ställe Nima slängt in oss på. Vi antog att han varit här tidigare!

Dag2 – D- Day

Vaknar med största ångesten av pizzan man tryckt ner innan läggdags och borstar bort den hemska pizza smaken i munn, väcker mina två snarkande rumskamrater och vi äter en väldigt god italiensk frukost, jag älskar hotellfrukostar!

Alla möts i hotelllobbyn kl 11 och åker den gula metrolinjen mot Duomo torget. Jag måste bara säga, till er som inte varit här, känslan att klättra upp för de trapporna, mötet med afrikanerna som försöker tvinga på en “gratis” armband , som man ändå måste betala för, Duomo kyrkan , solljuset, värmen, doften av alla restauranger folket, den är obeskrivlig, har ni någonsin möjlighet att åka , ÅK på direkten.

Vi fick infon att vi skulle ses alla efter ett tag på Solo inter där Nima skulle stå med damen Milly Moratti. Denna dam, bara av en enda blick på henne så får man uppfattningen av hur varmhjärtad hon är, hur hon är mer får Nima berätta, men detta var min uppfattning. Vi tog en bild med henne utanför Solo Inter, jag och Neven blev även intervjuade av Cfoot.fr om vem som skulle vinna, hittar ni videos kan ni gärna säga till för jag har inte hittat något än! En lång shopping dag och promenad på ca 16 kilometer avslutas ännu en gång med pizza med hela ligan. Efter maten så drar vi oss mot hotellet för att byta om och träffa Nima och Danny för info om dagen.

Interisti Svedesi och Milly Moratti
Vi skulle ses kl 19.30 utanför Ingång numero uno , brevid den nakna bruden på den stora skylten som Danny sa själv där vi fick våra biljetter.
Måste säg att , när man går den långa vägen från tunnelbanan och börjar närma sig och ser ljuset av den mäktiga Meazzan, det får en och få gushud i hela kroppen.  Stämningen var magisk utanför, och man tog en standard; grande birra e panino! Magiskt!

Mitt förra möte av Inter , live, var mot Bayern när vi åkte på 0-1, jag hade inte fått uppleva känslan av mål eller vinst, och jag sa att jag inte ville inte gå besviken ner för den långa gången från meazzan. Stämningen var kokande väl inne, Curvan sjöng, skrek , och visade att dem älskar laget av hela sitt hjärta.

Målchans efter Målchans målades och ingen gick in i mål, besvikelsen är var stor och jag började känna om detta skulle vara ännu en mållös resa, det dröjde sent in i 70e innan min favorit, diego alberto milito, diego alberto milito, diego alberto MILITO, satte det efterlängtade baljan.
Jag skrek mig hes, hoppade på gubben som rökte de förbannade cigarillerna och cigarrerna som om jag skulle stampa sönder han , kramade alla omrking mig, man var i på en helt annan värld, hjärtat rusade i 300. Jag hade ÄNTLIGEn fått uppleva ett mål. Stämningen var maximal och inter pressade, tills , ja tills dem fick in det sjuka målet, det sjuka som skulle varit frispark 9 gånger av 10, besvikelsen var ett faktum även om pazzo fick hänga in sin straff. Arenan tömdes och vi alla satt kvar , tomma blickar, bruster hjärta, vi var ute ur CL. På vägen ner visste man inte vad man skulle säga. istället för att vi skulle ut och festa och fira så blev det hemgång och lägga sig på rummet för att inte kunna sova. Dock blev det en tröstpizza innan.

Dag 3. 
Hem dagen, som egentligen skulle vara en “packa-åka till stan- ta flyghet hem” dag blev något HELT annat. Vid incheckningen på flyget så säger italienaren bak disken att flyget är fullt , alla hade checkat in och det ska ha blivit överbokat, 3 av oss 8 hade redan checkat in, 5 hade inte, Kujtims reaktion till detta var helt obeskrivlig, tror den albanska ilskan dök upp där , det slutade med att Binan gav sin biljett till Kujtim för att han skulle kunna åka hem till sin fru och “barn” och jobbet. Arash och Ishan åkte med Kujtim. Där stod vi, 5st invandrare , ilskna och ville slå sönder något, vi lyckades få dem och bjuda på 5stjärningt allinclusive hotell i närheten med middag lunch och frukost. Denna dag och dagen efter var helt kaos som Binan skulle förklara, vi gick runt med morgonrockar framför slipsgubbar som var fina i kanten och cepade allmänt och hade det riktigt jävla kul.


Dag 4 . vi lyckades komma med flyget och var hemma kl 22.
Bästa med resan : Umgänget, människorna man lärde känna, Pizzan och Militos mål.
Sämsta: Inters uttåg

En extra eloge för Nimas och alla er på InteristiSvedesi jobb, att ni ordna så att vi fick träffa Milly Moratti
gör att jag mer än gärna betalar ännu en gång för medlemskap,ni är guld.
Forza Inter, non mollare mai!

Obs: Artikeln är skriven av Elvis Arslanovic för SempreInter.com och inte Siavoush Fallahi som byline indikerar. 

By Editorial Staff
Close

Subscribe

to our newsletter