Terzo Tempo: Basta con il prostituzione intelletuale

<!--:sv-->Terzo Tempo: Basta con il prostituzione intelletuale<!--:-->
March 26, 2012 01:20
( )

En av dessa herrar skapar sin självbild, en av dom får den påsydd

Det finns ingen anledning att försöka skönmåla kvällens händelser: förvisso spelade Inter bra och stod upp minst lika bra i 60 minuter, MEN en fotbollsmatch pågår i 90 plus tilläggstid och man bedömer en insats efter samtliga dessa minuter. Den samlade bedömningen efter den här matchen är densamma som bedömningen om säsongen 2011/2012 som helhet: detta är inte bra nog, varken mer eller mindre. Denna krönika tänker inte handla om vem som bär skulden till vad, oavsett vem vi utser till syndabock så kan vi alla enas om att det viktigaste problemet är att Inter inte haft en tydlig vision eller plan sedan 22:e Maj 2010 och att man därför inte handlat konsekvent eller med någon som helst kontinuitet och därför står vi här idag med en fruktansvärt obalanserad och tillika luttrad spelartrupp och detta är ingenting som man kan vare sig hylla eller beskylla Claudio Ranieri för. Nej denna krönika handlar om självrannsakan eftersom utan detta  kommer inte denna säsongs miserabla resultat bara blir ett-årig, då blir den långvarig a lá 1990-2005, minst. Att titta sig i spegeln och erkänna att de brister som de facto stirrar tillbaka faktiskt existerar är bland det svåraste man kan göra i livet, oavsett vilket sammanhang det rör sig om och är därför naturligtvis väldigt nödvändigt. Förändringarna som måste till rent fotbollsmässigt kommer att ske i sommar men oavsett vilken tränare eller vilka spelare som kommer och går kommer dessa förändringar att vara helt betydelselösa om inte hela klubben (från vaktmästare via oss supportrar till presidenten) omedelbart slutar upp med att lyssna och omedvetet acceptera det psykologiskt kastrerande mantra som upprepas samt tillförskrivs oss Interisti: “ordningen är återställd, detta är det normala Inter”. Tillåt mig att elaborera:

Att förlora mot Juventus är aldrig lätt, men att förlora välförtjänt mot Juventus är mer än vad jag kan stå ut med, dvs det hade det varit i normala fall. Som ‘tur’ är så är säsongen 2011/2012 ingen ‘normal’ säsong, i alla fall inte sett till det Inter som vi vant oss att se de senaste 6 åren och det är det Inter vi måste förhålla oss till. Oavsett vad de skadeglada och tillika okunniga olyckskorparna (ingen nämnd ingen glömd) sprider för dynga om att den här säsongens Inter “är det riktiga Inter” så stämmer inte det. Det riktiga Inter är lika mycket Inter åren 1964-1966 & 2006-2011 som åren 1990-2005. Kultur, traditioner och historia ärver man inte enbart utan dessa skapar man också under livets gång och de två tydligaste bevisen på det är, förutom Inter, kusinerna AC Milan de senaste 25 åren under Berlusconi samt Manchester United under Sir Alex Ferguson. Innan bägge dessa herrars intåg i respektive klubb så var både Manchester United och Milan respekterade klubbar med en viktig och respektingivande historia men de var ljusår ifrån att ha den vinnarkultur som vi alla oavsett lagtillhörighet och personlig åsikt nu närmast anser vara synonymt med respektive klubb. Om Sir Alex Ferguson och Silvio Berlusconi hade tillämpat samma logik när de tog över Manchetser United och Milan som man tillämpar på Inter när man indirekt säger att Inters normal-tillstånd är att aldrig vinna (hur ologiskt det påståendet kan vara när man talar om en klubb som innan den nuvarande framgångseran hade 13 ligatitlar och 2 Europacup-segrar låter jag vara osagt) så hade respektive projekt varit dödsdömt och den förre hade aldrig fått titeln Sir framför sitt förnamn och den senare hade inte så småningom kunnat manipulera sig till premiärministerposten (vilket kanske i och för sig inte hade varit så fruktansvärt egentligen när man tänker efter). Därför så får inte vi Interisti falla i denna mentala fallgrop och för en sekund lyssna eller ta in snacket och på så sätt nöja oss med att vi går den sämsta säsongen på över ett decennium till mötes genom att helt sonika bara acceptera att detta är pazza Inter, det är så vi är. Nej våran självbild ska vi skapa själva och jag väljer att ignorera allt dravel som utomstående s.k. experter försöker övertyga både sig själva och oss om vad de anser vara det riktiga Inter eller som den specielle portugisen så träffsäkert sa för ungefär ca 3 år sedan: basta con il prostituzione intelletuale eller för er som inte kan italienska: stoppa den intellektuella prostitutionen!

Fino alla fine, sono orgoglioso di essere Interista! 

By Nima Tavallaey Roodsari
Close

Subscribe

to our newsletter