Krönika: Framtiden är redan här

<!--:sv-->Krönika: Framtiden är redan här<!--:-->
March 27, 2012 14:05
( )

Som en blixt från klar himmel slog nyheten igår kväll ner att Claudio Ranieri och Inter gemensamt beslutat att gå skilda vägar och att denne ersätts av Andrea Stramaccioni, och detta efter att man har spenderat större delen av eftermiddagen med att läsa och skriva artiklar där Moratti & Branca förkunnat att Ranieri’s plats på Inters tränarbänk varit tryggare än en oskuld strandsatt på en öde ö med 100 eunucker. Att Claudio Ranieri fick lämna posten som tränare innan säsongen avslutats var väl ungefär lika överraskande och chockerande som när Ricky Martin kom ut ur garderoben, men att hans ersättare hette Andrea Stramaccioni var det ingen som kunde gissa sig till. Förvisso började det redan några timmar efter segern i NextGen Series att ryktas om att han på sikt skulle kunna tänkas vara en kandidat att ta över tränarsysslan hos Inter, men hade man satsat en 10:a på att det skulle ske mindre än 24 timmar efter vinsten i inofficiella U19 Champions League, då hade man nog redan under morgondagen kunnat punga upp tillräckligt med kontanter för att inte bara köpa Globen utan även renovera den till att bli världens största rosa badboll.

Men hur ska man förhålla sig till utnämningen av Stramaccioni? Är detta ytterligare ett kapitel i President Moratti’s svarta bok med titeln ‘icke genomtänkta impulsiva tränarbyten’ eller är det kanske så galet (eller pazza om ni så vill) att det är fullständigt genialiskt? Personligen är jag mer benägen att luta mig åt det genialiska hållet av flera anledningar, men innan vi går in på djupet på någon av dessa anledningar så förutsätter en eventuell genialitet att Stramaccioni fått ett mandat av Moratti som sträcker sig minst över hela nästa säsong för att sätta avtryck och införliva sin filosofi i truppen, samt att man i sommar värvar de spelare som han vill ha samt gör sig av med de spelare han inte vill ha. Om vi utgår från att detta sker (och i ärlighetens namn så talar det mesta för att det kommer bli en utrensning till nästa säsong) så finns det som sagt flera anledningar till varför detta är en fullkomligt briljant utnämning:

  • Andrea Stramaccioni är nyss fyllda 36 (född 9:e januari 1976) och är en ung, hungrig och talangfull tränare som är på väg upp i karriären och har bevisligen väldigt god hand med unga hungriga och talangfulla spelare som också är på väg uppåt i karriären, till exempel säger den för primaveralaget så viktiga Joseph Alfred Duncan att ‘Stramaccioni är som en far för mig‘. Lägger man detta ihop med att Inter måste och kommer genomföra en radikal föryngring så förefaller utnämningen av Stramaccioni inte så konstig som den kan vara vid en första anblick.
  •  Den Rom-födde tränaren spelar ett 4-2-3-1 där han vill att laget ska försvara djupt och därmed ligga lågt i ursprungspositionerna samtidigt som man stressar och pressar den bollförande motståndarspelaren mycket aggressivt för att ställa om till blixtsnabba kontringar. Känns det igen? Det var såhär Mourinho’s Inter spelade ut Barcelona på sin väg mot den historiska trippeln på Meazza den där ljuvliga April-natten för snart 2 år sedan.
  • Antonio Conte, André Villas-Boas, Pep Guardiola, etc. Detta är ingen trend, morgondagens stor-tränare är stora redan nu idag och de fick alla chansen i ett storlag utan att ha några egentliga tunga meriter på sina respektive CV’n. Guardiola hade bara tränat Barcelona B (Barca’s ungdomslag) innan han tog över A-laget, Villas-Boas första jobb som huvudtränare för ett lag slutade med en inhemsk dubbel med Porto och kröntes med segern i Europa League senare samma säsong och sist men inte minst så hade den numer hårfagre Antonio Conte inget annat att skryta med än att han först tagit upp Bari och sedan Atalanta från Serie B till Serie A innan han tog över tränarsysslan hos zebrorna. Ni som är kritiskt lagda påpekar nu att Villas-Boas misslyckades totalt med Chelsea, Conte’s Juventus har inte vunnit någon titel ännu samt att Guardiola förfogar över världens mest finstämda självspelande piano och därför är det alldeles för tidigt att avgöra huruvida ifall någon eller samtliga av dessa 3 herrar är några stor-tränare och visst har ni en poäng, endast framtiden kommer utvisa vilken av dessa herrar är the real deal och vem av dom är en one hit wonder eller om ni så vill vem i sällskapet levererar hit efter hit likt Michael Jackson samt vem dansade bara en sommar likt tjejerna i Las Ketchup. Men en sak kan man inte förneka och det är att oavsett vem man satsar på som tränare så är det en stor risk man tar och Stramaccioni är visserligen merit- mässigt en mycket större chansning än till exempel Villas-Boas eller Guardiola med den skillnaden att han är bra mycket billigare vilket passar in i klubbens nya ekonomiska policy samt att han känner redan till klubben mycket väl och behöver ingen inkörningsperiod toppat med att han inte tar över jobbet med ett stukat självförtroende som Mourinho’s förre adept, André Villas-Boas.
  • Andrea Stramaccioni är italienare och vet hur spelet runtomkring Il Calcio fungerar (hade han inte varit duktig på att spela spelet hade han aldrig befunnit sig i den position där han är i idag) och kommer därför att per automatik göra färre misstag än både Guardiola och Villas-Boas som trots att de bägge två har spenderat tid i Italien ändå inte är helt införstådda med de regler som Stramaccioni fått lära in tillsammans med modersmjölken. Dessutom har Inter öppet deklarerat att man utöver ungt även vill satsa inhemskt och tillämpar man denna devis även på tränarbänken finns det inga andra reella alternativ än just Stramaccioni och Montella.
  • Den gode Andrea får 10 matcher på sig att ‘praktisera’ och växa in i kostymen där ingen förväntar sig några stordåd av honom samt att han kan i lugn och ro lära känna spelargruppen för att under sommaren få rensa ut och värva in såsom han själv vill innan det riktiga allvaret börjar i september någon gång när Serie A drar igång igen.

Desto mer man benar ut de olika faktorer som ligger bakom detta mycket intressanta val som Moratti gjort, desto naturligare förefaller det som en otroligt smart och vågad men även spännande utnämning samt att Inter för första gången sedan Roberto Mancini kom till klubben nu äntligen kanske har ett helt nytt spännande uppåtgående projekt på gång igen. Efter utnämningen av Stramaccioni är den sista men likväl den största pusselbiten (både bildligt och ordagrant) på ledningsnivå som saknas för att Moratti helt och hållet ska ta steget fullt ut och satsa på ett nytt projekt, det är att utse Pantaleo Corvino till att efterträda Marco Branca som sportchef, men detta är ett ämne som förtjänar en minst lika lång krönika som den du precis har läst. 

By Nima Tavallaey Roodsari
Close

Subscribe

to our newsletter