SempreInter.com minns: Trädgårdsmästaren Julio Cruz

SempreInter.com minns: Trädgårdsmästaren Julio Cruz-->
<!--:sv-->SempreInter.com minns: Trädgårdsmästaren Julio Cruz<!--:-->
March 29, 2012 08:00
( )
SempreInter.com

Trädgårdsmästaren – Anfallsmodellen nummer ett!


Julio Ricardo Cruz, född 1974. Inter 2003-2009.

En av mina absoluta favoriter i dagens Inter är Giampaolo Pazzini, som jobbar gott framåt för att nypa till sig en plats på min ”favoritspelare genom alla tider”-lista, där det än så länge bara finns tre spelare. Alessandro Del Piero på tredje plats, av personliga skäl. Javier Zanetti på andra plats och Marco Materazzi ohotad på toppen. Pazzini är en spelare som ofta får kritik av allt och alla, men jag är aldrig sen att försvara honom. Jag är lite som en småbarnsförälder som blundar blankt för att mitt barn kastar sand på andra barn, lille Pazzo är bara missförstod.

En av anledningarna till att Giampaolo Pazzini faller mig så i smaken idag är för att en av mina första noteringar av den anfallstypen, en icke-förande måltjuv, var Inters argentinare Julio Ricardo Cruz som spelade i laget 2003-2009. Det är min absoluta favorittyp av forward. En spelare som kan vara osynlig i en timme, som inte är något att applådera i ett förande spel på kanten. En spelare som inte tillför så mycket i ett böljande anfallsspel, men som behöver en halv halvchans för att smälla en spik i kistan och avgöra matchen. Till detta hör att när jag började följa Inter på allvar så utgjordes Inters anfall av inga mindre än Zlatan Ibrahimovic, Hernan Crespo, Adriano, Julio Cruz och i viss mån Alvaro Recoba. Det är sannerligen ett riktigt slagkraftigt anfall, vilket gjorde att Julio Cruz spenderade en hel del tid på bänken. Men jag tror att om han inte hade fått kriga om en plats mot spelare som Crespo och Zlatan, så hade jag aldrig gillat honom lika mycket. Jag har något för att ta parti för den typen av  spelare, som till exempel så gillade jag Santiago Solari under samma år, som kanske inte var så jättespektakulär, men effektiv och klinisk. Hursomhelst, den typen av skärpa som Julio Cruz visade upp blev något av en mall för hur min typ av ideal anfallare ska fungera. Diego Milito och Samuel Eto’o i all ära är gigantiska fotbollspelare och har skrivit historia i Inter, ingen kan ta ifrån dem deras bedrifter. Men jag själv, personligen, faller för en sylvassa effektiviteten i straffområdet som Julio Cruz, Giampaolo Pazzini, Filippo Inzhagi, Luca Toni eller till och med Ole-Gunnar Solskjaer utstrålar och visar upp, om man så vill.

Det är med största allvar som man skulle kunna göra en film på Julio Cruz liv. En högdragen drama med James Cameron som regissör och Tom Hardy i huvudrollen som Julio själv (inte för att de liknar varandra, men jag tycker Tom Hardy är så fantastisk i allt han gör). Julio Cruz började sin fotbollskarriär som trädgårdsmästare. Därav sitt smeknamn El Jardinero. Han arbetade i sin ungdom som trädgårdsmästare vid den argentinska klubben Banfields träningsanläggning. En dag år 1993 så var man en spelare för lite för en träningsmatch och tränaren Oscar Lopez fick dra till med en nödlösning och vinkade in sin unge planskötare för att spela med laget. Då tillsammans med en annan ung talang vid namn Javier Zanetti. Lopez märkte av en gnutta talang i Cruz och han blev samma år värvad till Banfield där då karriären skulle börja. Efter kortare sejourer i bland annat River Plate, Feyenoord och Bologna så hamnade Julio Cruz år 2003 i Inter där han skulle vara kvar tills säsongen 2009/10 och bär med sig ett facit av 129 matcher i Intertröjan och 49 mål. Ganska välpresterat för en spelare som nästan alltid sätts som en duglig avbytare.

Julio Cruz var trots sin längd väldigt smidig och akrobatisk när det ville sig, liknande på det sättet som Pazzini hoppar spänstigt och högt vid varje Maicon-inlägg. Framför allt ett väldigt spektakulärt mål som han gör mot Juventus, under tiden då Zlatan spelar för zebrorna och Fabio Capello är tränare. Det är ett riktigt vackert nickmål som skruvar och letar sig upp i Gianlugi Buffons högra kryss. Vad som gjorde Julio Cruz lite speciell mot resten av dessa ovannämnda målskyttar, så som Pazzini till exempel, är hans frisparkar. Det är en otrolig skruv på många av hans mer spektakulära frisparksmål, det är skruvbollar som knappt dagens Wesley Sneijder får till.

Cruz under en match mot Liverpool i Champions League. 2008

Man skulle kunna få Cruz till en komplett anfallstyp genom enbart balansen i hans spelarkvalitéer. Det här var en striker som kunde slå passningar, drämma in en frispark, slå ett inlägg, göra mål med båda fötterna, stark på huvudet, stark i kroppen och kan vända upp, snabb, kan föra en boll, kan hålla i en boll och framför allt, vilket är den absolut största styrkan i Julio Cruz, hans löpningar i djupled. På senare dagar har Giampaolo Pazzini varit något av Inters taktlöse cymbalist i ”De blåsvarta filharmonikerna” där han synkat sina löpningar på ett beklämmande sätt, men det finns klara likheter mellan de båda på topp nivå. Julio Cruz var aldrig spektakulär som spelare, och hade ingen fantastisk karriär som kommer gå ner i historieböckerna. Inte desto mindre har han gjutit sig en plats i min historiebok och kommer alltid vara ett namn som jag förknippar med Inter. 

By Editorial Staff
Close

Subscribe

to our newsletter