SempreInter.com minns: Thiago Motta – Fotbollsvärldens fula ankunge

SempreInter.com minns: Thiago Motta – Fotbollsvärldens fula ankunge-->
<!--:sv-->SempreInter.com minns: Thiago Motta – Fotbollsvärldens fula ankunge<!--:-->
April 16, 2012 00:09
( )

Alla fotbollspelare har någon gång i sin karriär sannerligen fått uppmaningen att se till att bli såld. Vissa har fått det mer än andra. I Inter så får till exempel Christian Chivu höra att han borde säljas fler gånger till frukost än vad Javier Zanetti fått under hela sin karriär. Den som däremot fått det mer eller mindre frekvent är den brasiliansk/italienske ångvälten på mittfältet Thiago Motta… Det ironiska är att han ofta anses ovärderlig när han lämnar.

[youtube id=”oShfqGoyaBg” width=”600″ height=”350″]
Videon gjord av Axel Fridell för SempreInter.com.

Mitt första minne av Thiago Motta som spelare är från hans tid i Barcelona. Jag var tretton år gammal. Detta minne grundar sig i EA Sports FIFA06, han var den mittfältaren i Barcelona som man alltid sålde först. Mittfältaren som man skrattade åt när man mötte Barcelona och de valde att spela den hästsvansbärande Motta på mitten tillsammans med storspelare som Xavi, Iniesta, Deco, Edmilson och Ronaldinho. Karriären blev inte något vidare lång i Barcelona för Thiago Motta och såldes ganska fort efter A-lagsdebuten till Atletico Madrid och konkurrerade då på mittfältet med spelare som Paulo Assuncao, Cleber Santana, Raul Garcia och Maniche (som också gjort ett kort lån i Inter, flopp är bara förnamnet). Sejouren i den spanska huvudstaden blev inte heller så värst långvarig och såldes då vidare till Italien och Genoa. Nämnvärt är att Motta länge tacklades med en knäskada på vänsterknä som spökat genom nästan hela karriären. Det gick klart bättre i den italienska fotbollen för den brasilianske centermittfältaren. Aldrig några spektakulära insatser i Genoa, men effektivitet och lugnet på mittfältet gjorde att en viss portugis fick upp ögonen för Thiago och inför säsongen 2009/10 flyttade Motta tillsammans med Diego Milito till norra Milano och Inter. Resten är, som man säger, historia. Lyckligtvis delar jag och Herman Lindqvist inte bara ett efternamn utan också ett intresse för just historia. Bortsett från de så delar jag och Herman Lindqvist inte så värst mycket alls. Låt oss njuta lite av Thiago Mottas historia i Inter.

Thiago Motta blev en mittfältspjäs i José Mourinhos lagbygge. Inte alltid given som startspelare utan snarare som inhoppare och ersättare då Javier Zanetti och Esteban Cambiasso bildade det defensiva mittfältet tillsammans, med Dejan Stankovic och Thiago Motta som ständigt flyttande roller. Thiago Motta var aldrig något spektakulärt och man undrade egentligen vad han flydde för effekt. Mottas uppgifter på en fotbollsplan är väldigt lika de uppgifterna som Esteban Cambiasso har. Den enda skillnaden ligger i utförandet. Motta och Cambiasso finns på mittfältet för att vinna boll, bryta spelvägar, stöda upp anfall och backlinje, hålla i bollen och lugna ner spelet och hitta passningar för att driva spelet. Båda spelarna lyckas med detta, skillnaden är att Esteban Cambiasso gör detta på ett ganska graciöst sätt som syns tydligt på planen. Motta är osynlig. Detta gör inte Motta sämre på något sätt, tvärtom. Få mittfältare kan lugna ner spelet och bestämma tempo så som han gör. Han utför skitjobbet på mittfältet som ingen uppskattar, men som är så fatalt viktig. Thiago Motta är som julskinkan på julbordet. Det är ingen som tycker att skinkan är det godaste som serveras, men den måste finnas där för annars går det inte riktigt. Det blir inte som det ska.  När har vi sålt Motta och det har gått rätt skakigt på mittfältet sen dess. Vår julskinka har rymt.

”Men vi skulle ju prata om Inter-historia, din utsvävade skitstövel!”
Ja, just det, förlåt mig. Thiago Motta blev en del av Mourinhos lagbygge och vann under sin första säsong Champions League-titeln med Inter. Blev utvisad i semifinalmatchen mot Barcelona i en dispyt med Sergio ”Get daaaoooown” Busqets som fick domaren att vifta med det röda kortet och Motta var avstängd i den stora finalen i Madrid. Antiklimax för Motta, minst sagt. Under kommande år gick det betydligt mer trögt för både Motta och Inter då Benitez och Leonardo styrde det sjunkande skeppet. Motta själv var återigen skadad och spenderade mycket tid på rehabilitering tillsammans med Diego Milito. Redan där börjar intersti världen över förstå vilken viktig roll Motta faktiskt hade, trots att det frekvent talades under 2011 om att Inter borde sälja och köpa nytt. Moratti valde dock att ha kvar Motta efter den första ligatitellösa säsongen på mer en halvt decennium och Gasperini tog över. Utan imponera så gjorde inte Moratti om Benitez-tabben och Gasperini ersattes av Claudio Ranieri efter bara tre ligamatcher. Ranieri bad som bekant om att få behålla Motta när de PSG anmälde sitt intresse och Motta själv sa att han var sugen på en förändring. Moratti valde att lyssna på Motta och släppte honom vidare till Paris. Där slutar den ickespektakulära historien om en ickespektakulär spelare. Thiago Motta har trippeln med sig i bagaget från sitt första år i Inter, han har gått ner i historieböckerna som en av de som vann den första trippeln i italiensk fotbollshistoria. Däremot så är han ingen spelare spektakulär nog att berätta för sina barnbarn om… men kanske är det just därför man bör berätta om just Thiago, Grande Thiagone, Thiago Motta.

Notering:
Grazie Mille, till Axel Fridell för en grym video för att sätta text till bild och ljud. Han är grym nu och lär fortsätta bli bättre. Axels stil är helt enkelt di-bom-di-däng-di-däng-digi! 

By Editorial Staff
Close

Subscribe

to our newsletter