Det finns spelare som alltid levererar för sitt lag. Som andas lagmoral och vars kött är färgat efter lagets tröja. Spelare som Javier Zanetti, spelare som vi avgudar.
Det finns spelare som lirar för personliga titlar, kändiskap och rikedomar. Spelare som kämpar för laget, men som lämnar till högstbjudande. En spelare lämnar fartyget när det börjar vingla. Så som Ibrahimovic eller Ronaldo.
Det finns spelare som hugger sitt lag i ryggen och går till den värsta konkurrenten. Som blir hatad av, egentligen båda lagens fans inledningsvis. Som vår Luis Figo gjorde i sin berömda flytt från Barcelona till Real Madrid
… sen finns det Sulley Ali Muntari.

Man kan tycka att det är lågt att gå på enskilda individer och spelare, men när det kommer till Muntari så är jag villig att göra ett undantag. Muntari har gett mig ansiktet till definitionen av en spelare som har våldtagit och skändat uttrycken ”lojalitet”, ”lagkänsla” och ”respekt.”

För er som inte är så värst insatta i Muntaris små uttalanden och andra små saker han har haft för sig. Det har knappast undgått någon att Muntari gick till Milan i januari och är där på lån. Han borde ha vunnit en Scudetto åt Milan, men av de två lagen som har mest ”tur” med domare i Serie A, så råkade Juventus ha lite mer tur än Milan och missade det solklaraste målet sen bröd kom skivat och Sulley fick nöja sig med en andra plats. Under sin tid i Milan så har Muntari lyckats gnugga hela norra Milano mothårs genom att öppet kritisera dåvarande tränaren Claudio Ranieri, ha på sig Inters benskydd under en match för Milan. Han har även i en intervju gått hårt emot Inter och kritiserat nästan allt och alla och passat på att nämna att han bara har respekt för Zanetti, Moratti och Inters kock. Det är den tacksamheten han visar mot tränare och lagkamrater som han spelat med i flera års tid. Tacken som Joel Obi får som han delat hotellrum med under bortamatcherna, tacken som övriga laget får som har kämpat bredvid honom under matcherna. Tacken som Inter får för att betalat hans lön och gett honom en chans att uppfylla en dröm som jag tror att de flesta av oss skulle gå över lik för att uppleva. Samma sak som vi fans från läktarplats får när vi ser honom spotta den möjligheten som vi aldrig fick. Att såga den klubben man är utlånad från vid fotknölarna är något man inte gör och när man dessutom spelar hos en av de största antagonisterna så är det oförlåtligt. På ett sätt så kanske det är det rätta, Milan får en spelare som är värdig Milan, men jag hoppas innerligt att om Muntaris bil någonsin står parkerad norr om Doumo, att den blir nycklad till bristningsgränsen. Må dörrarna till Appiano för alltid slå igen framför Sulley Muntaris näsa.

Sådana uttalanden som Muntari kommit med bör inte få förekomma. Det är otroligt respektlöst och man ska visa mer värme mot en klubb som man varit med och vunnit Champions League med. Det beror väl på hur man ser det, på pappret så vann ju Marko Arnautovic också Champions Leauge med Inter 2010, vilket han stack hårt upp i ansiktet på Torsten Frings när han flyttade till Werder Bremen, att Arnautovic och Balotelli varit i samma lag samtidigt utan att klubben gått under är något av ett underverk. Hur som helst, oavsett hur gnällig och grinig Muntari må vara så bör man visa lite mer ödmjukhet och i annat fall, ha vett nog att knyta näven i fickan och hålla käften.

Muntaris tröja borde ha brunnit på läktaren, olyckligtvis så har han aldrig riktigt gjort sig tillräckligt namn i Inter för att någon skulle tänka sig att köpa hans tröja, men ni förstår min poäng. Likväl hoppas jag att jag slipper höra apljuden mot Muntari under nästa derby. Djungelvrålen är från en förgången tid och är inte värdiga Inters färger. Att hoppa på någon för
hudfärg är inte bara lågt, utan också genuint irrelevant. Jag tror snarare att det är någon typ av allvarlig hjärnskada som gör Sulley Muntari till den han är. Apljuden är respektlösa och vidriga och jag tycker inte att vi behöver sjunka till Muntaris nivå…
…
… dessutom är han inte värd att betala böter för.