Mercato, mercato och mer mercato. Ska jag vara helt ärlig så börjar jag bli hejdlöst trött på det hela, lyckligtvis så spelar vi Europa League och vi kan snart gotta oss i att säsongen drar igång på allvar. Men eftersom vi alla är så djupt invaggade i känslan av att läsa om vartenda övergångsrykte och besviket tänka: ”Det där kommer aldrig att hända”, så fortsätter jag på den banan (alltså banan som väg framåt, inte banan som den gula frukten) och plöjer på om den föryngringen som vi alla hoppades på i Inter.

Marco Branca vaknade en morgon i juli och tänkte:
”Hmmm, vi måste föryngra truppen. Vilka affärer kan jag bäst göra på marknaden för att sänka medelåldern i truppen?”
Brancas lösning på en föryngring var att inte utnyttja köpoptionen på Andrea Poli, sälja Luc Castaignos och köpa Gabi Mudingayi…
Så tänker man i Inter, uppenbarligen. I min mening så gjorde det inget att man skeppade iväg Castaignos, då jag tror mer på både Samuele Longo och Marko Livaja. Hur Branca tänkte när man inte vill betala för Andrea Poli förblir dock ett mysterium, men jag tror att det rotar sig i att hela Inters ledning jobbar under samma press från oss fans. Vi vill se vinster.

Jag kan tänka mig att man vill se yngre och hungriga förmågor i Inter för att man tror att det kommer leda laget till mer framgång och ära, men om ni vill ha min åsikt så säger jag som R Kelly; ”Ålder är bara en siffra.”
Om jag ställdes inför ett val som såg ut på följande sätt:  Antingen att Inter ska få ett Arsenal-syndrom och värva unga och lovande spelare varje år som sedan flyttar vidare och blir stjärnor medans vi harvar runt 6-3 plats i ligan i flera tidsåldrar och ändå kallar oss för storklubb. Eller att man bygger ett lag gamla spelare från antiken som Ryan Giggs, Brad Friedel, Javier Zanetti och Kevin Poole (Kevin Poole är målvakt i Burton Albion, räknades fram till sin pension i slutet av April i år som äldsta aktiva fotbollspelare på 48 år) och vinner titlar. Prata hur mycket ni vill om en föryngring, men jag säger att ni kan köra upp den, för jag vill ha titlar.

Självfallet så handlar det väl om att hitta den gyllene medelvägen även här. Ni vet lika väl som jag att man inte kan skicka in elva stycken 14-åringar mot den fossilsamlingen som är (eller var) AC Milan, rutinen skulle självklart ha sin vikt och då skulle dessa arma små 14-åringar få smaka ordentligt. Detta är inte heller konceptet med en föryngring. Att föryngra innebär inte att man försöker pressa ner snittåldern så långt ner det bara går. Det behöver hittas en balans mellan rutin och spelsäkerhet och hunger och fysisk ork. Därav är bytet Lucio ut och Matias Silvestre in ett helt perfekt exempel på hur en föryngring ska se ut. En spelare som är slut, ja jag sa det, får trampa i en svartvit clownkostym och bli förnedrad av en 20 åring första gången han ställs mot sitt gamla lag och istället kliver en spelare på tjugosju vårar in som aldrig varit en toppklubb förut och som kommer gå över lik för att få nå samma höjder som flera av hans nya lagkamrater har uppnått.

Därför tycker jag att Gabi Mudingayi är en helt perfekt värvning. Ja, han må vara trettioett, men om han kan bidra till ett stabilt mittfält och vara en del av att Inter plockar poäng så är det en bra värvning. Föryngring i all ära, men man kan inte stirra sig blind på ålder. I sådana fall så kan vi ju skeppa iväg det där gamla ruttna vitrinskåpet som vi kallar ”Il Capitano” och ta in Emmanuell Frimpong från Arsenal istället. Ingen skulle någonsin komma på tanken…
… om någon har kommit på tanken att byta Javier Zanetti mot Emmanuell Frimpong, så var så vänliga att… att… jag vet inte vad ni ska göra med er själva, men någon typ av bestraffning erfordras. Gärna fysiskt. Kom gärna med förslag och egna initiativ.

Min poäng är hur som helst, att det viktiga inte är att värva unga spelare. Det viktiga är att värva bra spelare. Det viktiga är att värva rätt spelare.  Sen om denne spelare råkar vara tjugoett eller trettioett är sekundärt. Vad värderar ni först? Utvecklingspotential eller titlar?