Ikväll kommer det att skrivas historia i den rumänska staden Vaslui.

När Javier Zanetti ikväll springer ut på Stadionul Municipal för att föra sitt Inter ett steg närmare Europa Leagues gruppspel kommer han att spela sin 800:e officiella match för Inter. En otrolig bedrift av en ännu mer otrolig spelare och människa. Inters tränare Andrea Stramaccioni, vars vältalighet och kvickhet måste imponera även på en expert som José Mourinho, är den som sagt det bäst: “Zanettis 800 matcher? En mindre prestation… Jag tror inte ens att jag har sett 800 matcher sedan jag föddes. Det är otroligt. Kaptenen bör klonas för han är inte mänsklig.. Han är övernaturlig.”

Javier Zanetti kom till Inter och Italien sommaren 1995 tillsammans med den ett år yngre anfallstalangen Sebastián Rambert och det är nog få som ärligt kan säga att de kunde ana att den välkammade 22-åringen från Buenos Aries skulle bli den legend han blivit och att han 17 år senare fortfarande skulle vara kvar i klubben och spela en så betydelsefull roll som han otroligt nog fortfarande gör.

Jag kan ärligt säga att jag inte visste speciellt mycket om Javier Zanetti när han presenterades som en av värvningarna inför säsongen 1995/96. Det bör tilläggas att det här var tiden innan internet och smartphones och att den svenska bevakningen av Serie A var begränsad. Under säsongerna som kom imponerades jag dock av hans kontinuitet och inställning och hans otroliga löpningar från det ena till det andra straffområdet och det verkade ibland helt omöjligt för motståndarna att ta bollen. Ganska snart insåg jag också att vår argentinare alltid fanns med på planen. Nu, 2012, har Zanetti precis fyllt 39 och han blixtrar fortfarande till med dessa löpningar som blivit hans signum och jag har fortfarande inte sett honom göra en dålig match.  Han har dock aldrig varit och kommer nog aldrig att bli en målskytt av rang, vilket hans 21 mål på 799 matcher vittnar om, men några av dessa 21 mål har varit riktigt minnesvärda.

Det allra vackraste målet Zanetti hittills gjort för Inter är utan tvekan hans 2-0 mål i andra halvlek av 1998 års final i UEFA-Cupen. Målet gjorde att Inter till slut kunde vinna med 3-0 och ta Inters tredje UEFA-Cup under 1990-talet och även Zanettis första titel med Inter. Ett annat favoritmål är kvitteringsmålet i slutminuterna av matchen mot Roma säsongen 2006/07. Målet är vackert men det mest minnesvärda är firandet efteråt: Zanettis rusning och vem har väl glömt Maicons mördande blick..

Zanettis största bidrag till Inter har som sagt inte varit hans målskytte utan hans ledarskap. Under hans tid i klubben har Inter vunnit 16 titlar och vid 15 av dessa tillfällen har Zanetti varit lagets kapten. Efter match nummer 700 som spelades den 22:e maj 2010 fick Javier Zanetti uppleva det som han själv beskriver som ett av de största ögonblicken i hans karriär: att lyfta Champions League pokalen.

Vår kapten är också en av fotbollens största gentlemän och är ett föredöme för alla och utan tvekan en av de mest respekterade spelarna inom fotbollen. Jag har aldrig känt att jag varit annat än stolt över vår kapten och även när han blivit utvisad, något som bara hänt två gånger i Inter och en gång med Argentinas landslag, har han agerat med klass och värdighet och tagit domaren i hand.

För er som undrar hur det gick för Rambert (han som värvades samtidigt som Zanetti) kan jag berätta att han spelade totalt 0 matcher för Inter och lämnade klubben efter en säsong. 2003 slutade han vid 29 års ålder spela fotboll. Vår kapten spelar fortfarande och kommer förhoppningsvis fortsätta länge till.

Jag avslutar denna text med ett citat från en annan legendarisk Interkapten Giuseppe Bergomi: “Jag skämtade en gång om att han skulle kunna spela till han var 50. Nu tror jag på allvar att han kan spela till han är 45.”

Grattis till de 800 matcherna!