Den första matchen i vad som kommer att bli över 20 hårda dagar för Inter i detta pressade spelschema. Vi visste på förhand att det inte skulle bli en lätt match att ställas mot Torino som har ett välbalanserat lag, med stabila mittbackar i Gilk och Ogbonna och även en mycket skarp spets i Rolando Bianchi. Men det är ändå skillnad på klass och klass och idag höll Inter helt klart högre sådan. Inter kom alltså till Fiats huvudstad efter ett hårt nederlag mot Roma. Revanschsugna och eggade av faktumet att Milan igår tappade poäng mot Atalanta. Oavsett vad det var som pågick i huvudet på Interspelarna så gick de blåsvarta bekvämt in tre poäng mot Torino.

Vad som först och främst måste hyllas är Juan Jesus som gör sin första tävlingsmatch från start för Inter och som han gjorde det! En mycket stark och stabil insats av Juan som gjorde mycket få fel och såg säker ut i sin roll trots lite speltid i Inter och sin unga ålder. Tillsammans med Andrea Ranocchia höll han Inters mittlås tätt och Samir Handanovic lämnades tämligen sysslolös, med ett undantag från Rolando Bianchi som bröt in med ett stenhårt skott på Handanovic stående smallben. Juan fick dessvärre ta ett gult kort av domaren Luca Banti, vilket kanske sänker hans insats. Vissa skulle kanske vilja debattera huruvida det gula kortet var rättmättigt eller inte, men det är trots allt en satsning med en liten onödig bensax, så jag kan förstå Bantis beslut… men i sådana fall borde Bianchi fått ett kort med texten ”gå direkt i fängelse utan att passera gå” för sin femton minuter sena satsning med dobbarna först över Alvaro Perieras smallben. Båda fick ett varsitt gult, men det är skillnad på tacklingar och tacklingar gott folk. Inters försvarsspel höll hög klass idag och släppte till lite mot ett aningen avvaktande Torino, men vi kan inte säga mycket annat än en tokfin insats av framförallt Juan, men även hans kompanjoner i backlinjen. Fortsätter det såhär så är Champions League-platsen ett faktum.

Ricky Alvarez tillbaka för Inter efter en längre skada och i en aningen ny roll på mittfältet, där jag personligen velat ha honom. Jag anser att han fyllde sin roll på mycket övertygande sätt och det gav mer dynamik och teknik på Inters mittfält. Fredy Guarin är en spelare av högklass, men precision i fötterna är inte hans ess på något sätt och därför passar Ricky in bra på mitten och avlastar Wesley Sneijder en hel del i det kreativa uppbyggnadsspelet. Ricky får också stoltsera med en assist fram till Antonio Cassanos andra mål i Intertröjan, för att toppa kvällen. Samtidigt bör man också nämna att Cambiasso spelade bra idag likväl och spred sig över planen likt klamydia på en Finlandsfärja. Även detta hjälper Sneijder och Alvarez att skapa mer tekniskt på planen utan att ständigt bli bortmarkerade.

Visserligen kanske anfallsspelet idag lämnar en hel del att önska eftersom vi idag kan konstatera att Inter hade en målchans, men gjorde två mål. Lyckligtvis så är Milito fortfarande Milito och vi vet alla att våran ”Il Principe” bara behöver en sjättedel av en chans för att det ska vibrera i nätmaskerna bakom Torino-keepern Gillet, vilket påfallande nog var precis det som blev fallet. Att se Jonathan ramla fram en boll till Milito i en av de allra segaste sekvenserna av matchen och helt plöstligt står det 0-1 så fort att man inte ens hinner reagera. Jag tror att Torino känner ungefär på samma sätt. Däremot så är det nog olika betingning på våra känslor.

Kanske var det inte en matchbild som vi kommer minnas och jubla över så är det ändå italiensk fotboll i sin renaste form. Det är inte spektakulärt jämt, men det är samtidigt inte det vi Interfans efterfrågar. Vi vill ha passion och resultat i en stabil balans. Om det är ”Joga Bonito” och ”Tiki-taka” man söker efter så finns det andra ligor som svarar för dessa begär. Här huserar de taktiskt smarta spelarna och tränarna som gör allt för att vinna, men sällan så mycket mer än så. Det här var italiensk fotbollsdefinition, italienskare än pasta, handgester och Ferrari. Stramaccioni har anammat det på ett strålande sätt ikväll och har tagit med sig en vinst hem ifrån Turin. Han har gjort det på ett perfekt sätt för en italiensk tränare. Han var osynlig idag, han ställde upp sitt lag korrekt, gjorde sina kloka byten och dansade med genom matchen bakom kulisserna och når ett resultat som alla är nöjda med. Något som Strama kunde gjort bättre? Ja, det kanske det finns, men vem bryr sig?

Med det så lämnar jag er alla denna söndagkväll med orden; ”Forza Inter e Bene Bene Oh!”