Det här är Inter. Det här är Inter som jag minns och det är såhär jag vill se mitt Inter. Det är ett välbalanserat, stabilt Inter. Ett lag som arbetar hårt och taktiskt och som i anfallen är giftigare än cyanidampuller. Det är ett Inter som spelar som det italienska storlaget vi faktiskt förtjänar att vara. Om det här är starten så… jag vet inte vad, man blir lite småkåt bara på tanken över hur bra det här faktiskt kan bli.  

Kanske kan man tycka att Fiorentina förde spel och hade mer boll och rullade mer boll genom laget, men vad gör det? Det här är inte La Liga, det här är inte Tiki-takans hemland utan här handlar det om taktisk styrka och effektivitet och om det var något Inter verkligen var ikväll så var det effektiva. Det kändes idag farligt i vartenda anfall som Inter hade och att Diego Milito inte får in mer än det målet han sätter på straff är kanske tvivelaktigt, men att inte säga att det inte är lite otur med hans volleyträff i ribban, är bara orättvist. Men dagens huvudperson i Inters anfall är Antonio Cassano som presterar på sin absoluta toppnivå både innanför och utanför straffområdet. Spelintelligens med passningar och löpningar, tillsammans med hans skicklighet med bollen gör att Cassano kommer bli mycket viktig för Inter om han fortsätter såhär.

Men trots att det kan anses svårt att välja ut matchens lirare från dagens insats då många spelare gjorde bra ifrån sig, så är Juan Jesus för mig ett solklart val. En strålande insats från vår brasse som dominerade Stevan Jovetic, Ardem Ljajic och Luca Toni (som kändes som det enda hotet i Fioretina) i varenda duell. Kanske kan han utveckla sin känsla för spelet lite mer i uppspelsfasen, men för höga farao, han är tjugoett år gammal och knappt någon rutin i Serie A alls. Han kommer att skjuta i höjden och när han börjar samla ihop matcherna bakom sig så kommer han bli ännu bättre och då får vi alla hoppas att vi med hjälp av ryssar och kineser har tillräckligt med ekonomiska muskler för att hålla kvar honom i klubben. Juan gjorde en fantastisk match idag och tillsammans med Ranocchia, som också imponerade starkt och såg mycket trygg ut, kan han bildat ett försvar som kommer göra det jobbigt för vilken anfallare som helst i framtiden. Ranocchia, Juan och Samuel stängde igen framför Samir Handanovic, som också storspelade, och trots att jag under övertidsminuterna satt med kudden pressad för ögonen som när man såg skräckfilm som tolvåring, så kändes Fiorentina aldrig farliga på riktigt.

Vidare så känner jag verkligen för att följa upp med ett aningen primitivt begrepp men här kommer det: Stramala!
Andrea Stramaccioni visade idag en så hög klass, en intelligens som vi inte har sätt i Inter på så länge. Jag känner inte för att jämföra med Mourinho ens. Mourinhos era i Inter är förbi och nu är det Stramaccionis tid i rampljuset och idag var han felfri i sina ageranden. Sedan matchen mot Chievo och Siena där det märktes att det fanns obalans i laget och att någonting saknades, har han rättat till allting. En bra uppställning där han fått spelarna att jobba mellan varandra och täppa till luckor, kloka byten och en kyla som få tränare idag har. Han har gett förtroende för spelarna, vilket har ingett förtroende för honom, för varandra och framför allt för sin egen individuella kapacitet. Stramaccioni var idag helt felfri. Det finns inget att anmärka på.

Även Coutinho gjorde en mycket stark första halvlek som fick Wesley Sneijders frånvaro att endast bli till ett ”Sneijder, vem?” och även Ricky Alvarez inhopp i andra halvlek såg mycket bra ut. Men om det är någon på mittfältet som jag måste lyfta fram idag så är det ingen mindre än Yuto Nagatomo. Nagatomo som fått så mycket skit, framför allt förra säsongen har enligt mig gjort tillräckligt bra ifrån sig under de senaste matcherna och toppar det hela idag, att alla som tvivlar borde fått tillräckligt fog för att tänka om. Han flög som en pil framåt och bakåt över planen från minut ett till den sista och har dessutom verkligen slipat till sina, tidigare bedrövliga, insatser i defensiven. Så jag bugar för Yuto så som Yuto bugar för sina fans och lagkamrater.

Det är i dessa stunder som det är enkelt att skriva en matchsummering, det är i dessa stunder som det är enkelt att tysta kritikerna och det är i dessa stunder som det verkligen är enkelt att älska Inter.