Innan artikeln påbörjas, vill jag snabbt påpeka att det här är min 900e artikel på SempreInter.com och jag vill tacka alla läsare som stått mig nära och som varje dag motiverar mig och mina kollegor med alla fina ord. Tack

Efter en katastrofal säsong som efter många bedrövelser slutade med en sjätteplats var Inter i somras tvungna att börja om på nytt. Resultaten kanske inte kommer den här säsongen, men framtiden ser ljus ut och den här artikeln ska förhoppningsvis få er att förstå varför undertecknad i alla fall är optimistisk och varför ni också borde vara det om ni är Interisti.

Ekonomin på bättringsvägen:
Inter redovisar hela 80 miljoner euro i förlust. Bedrövligt, förskräckligt och hiskeligt, absolut. Ni får gärna tycka jag är en galning som ser det som positivt trots allt, anledningen till det här är att Inter så tidigt som 2006/2007 redovisade en förlust på 230 miljoner euro. Ja ni läste rätt. Sedan det har ekonomin stegvis förbättrats i samband med förslaget om financial fair play. För några månader sedan gjorde Inter det officiellt att kinesiska investerare kommer stärka klubben, det här är något som inte ger klubben miljarder att värva för men det ger Inter en ekonomisk trygghet som inte tidigare fanns där med tanke på den ekonomiska kris som har slagit hårt mot Europa. Kineserna kommer att bli minoritetsägare i Inter och sägs ha köpt 15% av aktierna i klubben. Familjen Moratti är alltjämnt den med störst makt och äger störst del av Inter, men kinesernas intåg i klubben är välkomnat. Kineserna kommer även vara allra högst delaktiga i det som diskuteras på nästa punkt.

En ny arena är något att se fram emot:
De kinesiska investerarna är de som kommer ligga bakom finansierandet och byggandet av en ny arena. Arenan beräknas stå färdig till säsongen 2016/2017 och just nu håller man på att undersöka vilken plats i Milano som lämpar sig bäst för projektet. Moratti har länge drömt om att ge Inter ett alldeles eget hem, en arena som ägs av klubben och som bara brukas av Inter. San Siro kommer alltid vara som ett hem för oss, men möjligheterna att ha något helt eget som dessutom ger Inter stora intäkter, det är en dröm som både presidenten och vi supportrar haft länge. En arena inspirerad av Emirates ekonomiska vinstmodell och Allianz Arenas design är vad det har pratats om tidigare, förhoppningsvis döps arenan efter antingen Giacinto Facchetti eller Peppino Prisco.

Akademin:
De senaste veckorna har Inters ungdomsakademi uppmärksammats i positiva sammanhang. För de som inte vet så har Inter i skuggan av uteblivna storvärvningar i de senaste transferfönstrena revolutionerat ungdomsakademin och resultaten syns direkt. Efter den första lyckade generationen av spelare födda 91/90 som är ute och spelar fotboll i Serie Aoch europa(Balotelli, Caldirola, Destro, Santon, Obi) så kommer de talangfulla ungdomarna som på beställning från Inters akademi. Ansvariga för det här är först och främst ungdomsansvariga Roberto Samaden, sportchefen Piero Ausilio och chefsscouten Casiraghi. European Club Association nämnde Inters akademi som en av topp tre akademier i europa vars exempel borde följas av andra, de andra klubbarna var Dinamo Zagreb och Ajax. Nu på måndag kommer Inter även få pris för att ha den bästa ungdomsakademin i Italien i den nya ceremonin “La giovane Italia- i talenti del futuro”. Inter spenderar 6 miljoner euro per säsong på sin akademi och målet är att varje säsong fostra minst 4 spelare som kan gå in i a-laget. Intressant och mer utförlig läsning om hur Inters akademi jobbar från 6-19års ålder finner ni på den här länken: https://www.ecaeurope.com/Global/Research/ECA%20Report%20on%20Youth%20Academies.pdf

Primaveran:
Akademin är behandlad, men något som tål att gå in lite djupare på är primaveran. Steget precis innan a-laget och där Inter förra året både vann den inhemska ligatiteln och CL för ungdomslag, NextGenSeries. De stora stjärnorna från den säsongen var Longo(anf född 92, Espanyol), Crisetig(Mittfältare född 93, Spezia), Bessa(trequartista född 93, skadad och kvar i Inter), Duncan(mittfältare född 94, kvar i Inter) och Mbaye(Back född 94, kvar i Inter). Det här året är laget till stora delar utbytt och nya talanger växer fram tillsammans med Daniele Bernazzani som är tränare. Primaveralaget är hittills obesegrat och har vunnit alla sina matcher i både ligan och NextGenSeries. Talanger att hålla ögonen på är Luca Garritano, anfallare född 94. Extremt talangfull, snabb och teknisk, en riktigt fin spelare. Donkor, tuff försvarare född 1995. Bemästrar både höger och mittbackspositionen. Har en imponerande fysik och snabbhet, samt en psykisk tuffhet som man inte ser hos många unga försvarare i den åldern. Acampora, en väldigt allround mittfältare som är bra på det mesta och som kan ta många roller på planen. Acampora är den största anledningen till att supertalangen Lorenzo Tassi har svårt att få speltid.

Förra säsongen var primaveralaget en fröjd för ögat medan a-laget gjorde en besviken. Laget spelar en offensiv välspelad fotboll och har karaktär som ett äkta mästarlag. Laget har många gånger sats i situationer där de med en man mindre har varit tvungna att bevaka en ledning eller kanske vända ett resultat och man blir imponerad varje gång man ser dem spela och klara av det. Spelarna visar karaktär och hjärta för tröjan och jag rekommenderar alla Interisti att börja följa primaveran lite mer.

Ungdomarna i a-laget:
Inter har föryngrat laget rejält. Många spelare som drog upp snittåldern har lämnat, vissa av dem är kvar(Zanetti, Samuel, Cambiasso m.fl.) men laget består mångt och mycket av en fräsch blandning av rutinerade mästare och unga talanger som sakta men säkert skolas in för att kunna ta för sig. Inter har så klart en lång väg kvar att vandra, men redan i år består truppen av unga spelare som visar sig vara tongivande i match efter match. Först och främst tänker jag på Juan Jesus, den brasilianska försvararen född 91 har imponerat alla med sin styrka och snabbhet. Utöver det har han en fin vänsterfot och har slagit sig till en ordinarie plats i Stramaccionis startelva. Utöver det har vi stortalangen Philippe Coutinho född 1992 som imponerar i stort sett varje gång han rör bollen(med undantag i derbyt mot Milan), tidigare nämnda Joel Obi född 1991 som är en personlig favorit. Joel Obi är fostrad i Inter och har varit Interista sedan han såg Ronaldo bära Inters tröja 98. Han har missat mycket på grund av en tuff skada men är nu tillbaka för att visa vad han går för. Sist men inte minst är en ung spelare som gjort avtryck i årets Inter kroaten Marko Livaja född 1993. Marko är en mångsidig anfallare som utöver att vara en kobra i boxen besitter fina kvaliteter både fysiskt och tekniskt sett, fortsätter han som han har gjort så kan han mycket väl bli Inters egna lösning på problemet med en vice-Milito.

Transfermarknaden:
Lucio gick till Juve och har hittills varit en flopp. Julio Cesars kontrakt bröts, för de besparade pengarna kom Handanovic till klubben. Julione har ett armbågsproblem som han vägrar bli kvitt, Handanovic har högst räddningsprocent i de fem största ligorna i Europa med sina 95%. Pazzini gick till Milan för 7.5 miljoner euro och Cassano, en Cassano som levererar väldigt mycket och en Pazzini som utöver ett turligt hattrick(ja det var turligt) inte har gjort så mycket, blir Milansupportrarnas irritationsobjekt i år istället för oss. Maicon rosar inte marknaden i City. Inters nyförvärv har alla levererat på ett eller annat sätt och de som har sålts är inte saknade på fotbollsplanen, känslomässigt och för de minnen vi har haft med dem, det är en annan sak. I Januari snackas det nya värvningar..

Stramaccionis entusiasm:
Stramaccioni är en bra tränare. Han är inte alls rutinerad och saknar erfarenheter från lägre divisioner som kan vara väldigt nyttig att ha med sig när man är i ett topplag, men på något sätt känns Stramaccioni och Inter som perfekta för varandra. Inter vill föryngra och ha ett lag som är hungrigt, Stramaccioni är ung och hungrig. Hans entusiasm lyser från sidlinjen och de som har träffat honom och växlat några ord med honom vet att det är en väldigt speciell person vi pratar om. Stramaccioni har en karisma och en utstrålning som är sällsynt. Han älskar att jobba hårt och är manisk när det kommer till detaljer.

Spelarna och supportrar verkar ha dragits med i den unga Stramaccionis entusiasm och för första gången på några år känns det äntligen som att Inter från parkeringsvakterna på Appiano Gentile, till materialaren som pumpar bollarna, till spelare, tränare, president, sportchef och supportrar drar åt samma håll. Efter att Inter besegrade Milan i derbyt visades bilder på en lycklig Stramaccioni som gick ut under Curva Nord och vrålade: “è vostro, è vostro, è vostro”, det är eran, vinsten är supportrarnas. Nej kära Stramaccioni, vinsten är bara deras, utan den var din, spelarnas, våran, presidentens, allas. Det yttersta beviset på att truppen delar Stramaccionis entusiasm är det hittills lyckade försöket med trebackslinje, något som under Gasperini havererade totalt. Tillsammans är vi starka och entuasiasmen är också det som gör att Inter säljer över 35 000 säsongsbiljetter i år..

En bra trupp:
Inter har ett bra lag. Det saknas en regista, en högerback och någon som kan ersätta Milito(Livaja?), men Inter har en bra trupp. Den är just nu inte i närheten av Juventus trupp, eller i närheten av ett lika färdigt bygge som Napolis eftersom att Napoli har fått bygga i lugn och ro med en bra tränare och en kompetent sportchef i ett par år. Inters trupp är dock i höjd med att kunna hota både Juventus och Napoli över en match, sedan om det håller i det långa loppet återstår att se när vi summerar säsongen i maj. Att den nuvarande truppen ser ut som den gör och allt det jag tidigare listat är anledningarna till att vi ska vara positiva. Att vi kan tro på vårt lag och de personer som styr den klubb vi älskar. För när vi förra säsongen var så naiva att vi hoppades på stora bedrifter efter Ranieries åtta raka, för att sedan åka på pumpen av Novara, Chievo, ja listan kan göras lång, så har vi nu fler anledningar till att hoppas.

Kommer inte resultaten direkt, har vi en ungdomsakademi och en ny arena att se fram emot. För första gången på länge, är det inte bara naiva romantiker likt undertecknad som kan hoppas, utan det finns anledningar för till och med den mest bittra gamla forumräven(Wolfen 😉 att hoppas. Att hoppas på en ljus framtid för Inter. Oh Strama, Strama, Bene bene oh!, som Cassano hade sagt.