En fotbollsmatch pågår i 90-minuter heter det som bekant, men Rodrigo Palacio och Fredy Guarin behövde bara 45 minuter för att säkra segern som även innebär att man redan nu är klar för avancemang till Europa Leagues slutspel som inleds någon gång i februari/mars. Så kan man sammanfatta kvällens drabbning i Belgrad där Inter tog lagets 11:e raka seger på bortaplan i alla turneringar man deltar i och där man har den förkrossande målskillnaden 25 gjorda och endast 4 insläppta, fantastiskt. Dessutom var detta den 10:e matchen i rad som Inter vinner efter att man så nesligt förlorat mot Siena med 0-2 den 23:e September på San Siro.

Andrea Stramaccionis nya lagbygge ser redan nu att vara ett Europeiskt topplag, något annan slutsats kan man inte dra efter att laget fortsätter att gå fram som en ångvält i såväl ligaspelet som i Europa League. Ikväll var det dags för det unga men mycket spelskickliga och tekniska Partizan Belgrad att få smaka på hur det känns när Samir Handanovic producerar den ena galna räddningen efter den andra samt hur firma Guarin & Palacio är skoningslösa när de ges utrymme. Visst, de första 45 minuterna spelade Inter väldigt lågt och tryckte inte på framåt överhuvudtaget utan det kändes som att man försökte låta Partizan Belgrad likt boxaren Apollo Creed i kultfilmen Rocky II slå sig trött innan man slog tillbaka, då Stramaccioni mycket riktigt förväntade sig att Partizan skulle köra gasen i botten redan från minut 1 något de också gjorde. Men precis som Rocky Balboa stod Inter emot  alla slag och de få slagen som faktiskt träffade räddade Handanovic med den ena sjuka räddningen efter den andra. Det går inte att underskatta hur viktig Samir Handanovic på så kort tid blivit för detta Inter då Inter garanterat hade förlorat ikväll om han inte lyckats med de mirakelräddningarna som han stod för och den i somras mycket kritiserade Marco Branca måste mysa när han ser hur hans nyförvärv Handanovic, Cassano, Pereira, Palacio & Guarin spelar just nu. Silvestre påpekar ni då? Ja han var riktigt bra idag, lugn och trygg samt styrde sin yngre mittbackskollega Juan Jesus (briljant idag som vanligt) med en pondus vi inte sett tidigare. Jag har haft det på känn tidigare att Walter Samuels närvaro hämmar Silvestres spel på plan där Samuel tar den självklara rollen som ledaren i backlinjen, en roll som Silvestre är van att ha. Hans belackare har sagt att han inte passar i en 3-backslinje men i princip under hela 2:a halvlek spelade Inter med en 3-backslinje och där var Silvestre riktigt bra. Då Walter Samuel och Andrea Ranocchia är skadade och beräknas vara borta i ytterligare 2-3 veckor till ser Silvestre nu chansen att visa vad han går får för att på allvar konkurrera ut främst Walter Samuel om en plats i startelvan. Första eldprovet kommer redan på söndag kväll borta mot Atalanta på Stadio Atleti D’Azzurri D’Italia i Bergamo där han lär starta tillsammans med Juan Jesus och förmodligen även Cambiasso som fortsätter att visa att han är i sitt livs form.

Herrarna Cambiasso, Handanovic och Silvestre får ursäkta, den här kvällen tillhörde Fredy Guarin och Rodrigo Palacio. Redan i halvtid kommer Palacio in när Nagatomo byts ut och Inter övergår till 3-4-2-1 där Palacio börjar med att vända bort sin markerare och slå ett inlägg som Livaja inte hinner fram till. Sådär fortsätter det sedan, för precis som Rocky Balboa börjar mata in slag på Apollo Creed i den 14:e ronden övergår ett defensivt Inter till att börja mata in avslut på Partizan Belgrad och vips så har firma Guarin & Palacio slagit till 2 gånger om där Colombianen vid bägge tillfällen agerar framspelare och Palacio och Inter leder med 0-2. Det slutgiltiga knockoutslaget delades ut av Fredy Guarin själv när han på en underbar passning av Cassano (aka Mr. 7.5 miljoner Euro + Pazzini som han numer kallas för) blir frispelad och lekande lätt placerar in 0-3. Fortsätter Guarin på den här formkurvan så pratar vi snart om en av världens 3 bästa centrala mittfältare, för kvalitén besitter han, inget snack. Det ser riktigt bra ut just nu, men vi har inte likt Rocky vunnit tungviktstiteln ännu, nej långt därifrån men vi har däremot gett oss själva en riktigt bra grund att stå på inför fortsättningen som närmast stavas Atalanta där en viss Diego Alberto Milito åter finns i startelvan.

Avanti cosi ragazzi!