Undrar du vem personen på bilden här ovan är? De flesta av oss känner igen honom som en naturlig del av våra julaftnar när han och hans vänner underhåller ca 60% av befolkningen i det långa frusna landet falukorv, men vad har han med Serie A att göra? Då kan jag informera Er alla, att han sedan Serie A invigdes för sisådär en 100 år sedan agerat dubbelagent och klätt ut sig och agerat rättskipare med jämna mellanrum (framför allt i matcher där det ena laget spelat i svartvitt-randigt) men att han nu sedan början av säsongen 2012/2013 inte ens bemödar att klä ut sig särskilt väl och han verkar få döma i princip varje match som Inter spelar. Ibland utan några som helst följder men oftast med katastrofala följder. Visst ibland går han under aliaset Rocchi eller Tagliavento men ikväll så slog han till igen fast under namnet Antonio Damato.
Innan någon börjar protestera så vill jag redan här fastslå att anledningen till att Inter förlorar ikväll är INTE helt och hållet tack vare ankan i bilden ovan, nej Inter förlorar ikväll främst eftersom Stefano Colantuono taktiskt utklassade Andrea Stramaccioni som genom sin vägran att spela 3-4-3 slog en taktisk kullerbytta på sig själv och tillät ett smart spelande Atalanta som försvarade lågt att täppa till i mitten, vinna bollen centralt och komma med fart mot Inters straffområde där man kom i ett 5 mot 4 läge gång på gång på gång. Detta borde Stramaccioni ha vetat om men om han inte förväntade sig detta scenario så visste han att Inter kan inte spela med en 4-backslinje där 50% av mittlåset består av Matias Silvestre som blandat horribla insatser med genomusla ända sedan han anslöt i somras från Palermo. Silvestres urusla defensiva insatser till trots så visste även den gode Strama om att Esteban Cambiasso men framför allt Javier Zanetti inte längre klarar av att spela 3 x 90 minuter i veckan och borde kanske ha åtminstone ha vilat någon av dessa herrar under veckans svåra bortamatch mot Partizan Belgrad, alternativt ha låtit Zanetti starta matchen på bänken eftersom Il Capitano må vara ett fenomen men han är trots allt 39 år gammal och bör matchas smart så att han inte framstår så stel, trött och energilös som han var idag. Utöver detta förstår jag att Stramaccioni och Cassano älskar varann men då Cassanos formkurva pekat neråt den senaste tiden hade det varit betydligt vettigare att starta med en spelsugen Ricky Alvarez (som förvisso inte hade en lyckad dag) men i halvlek eller efter 50 minuter ha bytt in fantantonio som en joker i leken.
Dessa taktiska misstag av den unge romaren till trots så vill jag inte ta någonting bort från Atalanta som var det enda laget ikväll på Stadio Atleti Azzurri D’Italia med blå-svarta färger i klubbemblemet som påminde om det lag som förra lördagen satte punkt för Juventus svit på 49 matcher utan förlust på Juventus Stadium. För Atalanta var grymma idag, Peluso visade varför han är Italiens bästa vänsterback om man räknar bort Criscito det vill säga, Consigli varför han är en av Italiens 4-bästa målvakter (även om Prandelli väljer De Sanctis före honom), Bonaventura varför han en gång spåddes bli den super-stjärna som han kanske aldrig kommer att bli samt att Schelotto visade varför han är med och nosar om en plats i Cesare Prandellis landslag. Utöver det var Carmona obehagligt tuff på mitten och vann i princip varenda närkamp utöver att skava Cassanos hälsenor såpass mycket för att få honom ur balans samt att Cigarini visade ytterligare en gång varför han är en regista eller mittfälts-regissör av absolut högsta Serie A klass. Det är svårt att inte imponeras av hur fin fotboll Atalanta lyckas spela mot Inter och all heder till den erkänt skicklige sportchefen Marino som ytterligare en gång lyckats koka ihop en riktigt god soppa efter att ha fyndat bland extra-pris hyllan på Lidl.
Atalantas grymma insats samt Stramaccionis tillkortakommanden till trots så hamnar fokus ytterligare en gång på den tecknade ankan som kvällen till ära hade klätt på sig en lila-rosa tröja och lyssnade till namnet Antonio Damato. Atalanta spelarna slet i Guarins tröja, boxade sönder Palacios näsa och sparkade hejvilt på Cassano utan att bli straffade med den gula ostskivan ens hälften av de gånger som de borde ha blivit det. Utöver det blåste han för frispark till Consigli varenda gång någon Inter-spelare kom in i en ca 2 meter radie av Atalanta målvakten och han avslutade det hela med att ge Atalanta en straff som inte är straff någonstans. Huruvida Moralez var offside eller inte orkar jag inte ens gå in på eftersom just det misstaget var inte Kalle Ank jag menar Damatos fel utan det var någon av trion Knatte, Fnatte eller Tjatte som agerade linjedomare vid den situationen. Såhär har det sett ut hela säsongen när Inter har spelat, i vart fall de senaste 2 säsongerna. Om det inte är obefintliga röda kort som ‘råkar’ drabba Inter så är det straffsparkar som inte ens är frisparkar som delats ut mot Inter, är det inte det så visas tränaren ut för att han ställde frågan varför? efter ett tveksamt domslut.
Nu undrar den yngre av våra läsare varför undertecknad väljer att gå ut så hårt redan nu och jag kan förstå och känner att eran fråga är befogad. Skälet till denna hårda markering är att undertecknad kommer ihåg när Kalle härjade runt som bäst med sin visselpipa och sina gula och röda kort på arenorna runtom i Italien mot just Inter alltifrån mitten av 1990-talet fram till 2006 och det som sedermera mynnade ut i det som kom att döpas till Calciopoli. Alla dessa konstiga domslut som verkar ‘slumpmäsigt’ drabba just Inter känns igen och känslan fyller mig med illamående. Jag gillar Kalle Anka, tycker knattarna är rätt charmiga men jag vill inte se dom döma en enda fotbollsmatch till i Serie A. Det är tillräckligt illa att dom som sitter på viktiga poster i styrelserummet hos den svartvitrandiga klubben från Turin beter sig som gänget i den tecknade serien Ducktales.
Nu blickar vi framåt!
