Man kan fråga sig hur länge det ska pågå egentligen. José Mourinho satte kultbilden på alla Interfans näthinnor med sina knutna nävar korsade och sedan dess har orden varit inetsade i våra tankar: Una Vergona. En skam. Mourinho menade att det var en skam att hans lag fick så mycket domslut mot sig så att det knappast kunde vara av en tillfällighet. Det Mourinho ville förmedla med dessa korsade händer var att det var omöjligt att påverka och att hans händer var bakbundna. Men det krävs mer en så för att rubba Inter…
Det fanns en tid då fusk skedde på ett annat sätt än vad det gör idag. En tid då det smögs med fusket och man gjorde det diskret för att undvika att bli upptäkt. Den tiden verkar dock vara förbi, för Juventus helt oförnekbara domarfördelar. Offsidemål som är så uppenbara att det inte ens är ironiskt eller skrattretande. Obefintliga straffar som domarkåren lyckas hitta i samma fantasivärld som enhörningar, gnomer och alver. För att inte tala om alla dessa mängder med uteblivna avblåsningar som tycks gynna vartenda lag i hela Serie A…utom Inter.
Man kan inte heller undgå att störa sig ordentligt på ojämnheten i domsluten. Självklart känns det trist att behöva gnälla på domare och det låter som om vi alla är en stor hög med dåliga förlorare, men faktum är att domsluten är ständigt emot oss oavsett om vi vinner matcherna eller inte. Ojämnheten och orättvisan är det som föder agget i Interfansen hjärtan. Hur kan en linjedomare missa att Arturo Vidal är fyra meter offside när han gör 1-0 på Inter, men samtidigt upptäcka en två decimeter offside på Rodrigo Palacio tio minuter senare? Hur kommer det sig att Simone Pepe får skrika på en linjedomare och Maxi Allegri får säga vad han vill till mannen med visselpipan utan åtgärd? Vi vet alla hur exakt samma sak slutade för Andrea Stramaccioni och Antonio Cassano.
Sågningarna av Serie A som liga går på tomgång bland fansen och idéerna kring att Massimo Moratti nu skulle göra rätt i att ta Inter ur den italienska ligan och börja spela med fransmännen eller spanjorerna istället, låter inte så otänkbart. Däremot så är det verkligen inte den lösningen jag vill ha. Jag älskar Serie A och den italienska fotbollen. Jag anser att italienarna spelar den mest fulländade taktiska fotbollen av alla och det är synd att detta allt för ofta kastas i skuggan av den korrumption som kretsar kring ”Il Calcio.” Juventus köper domare, spelare i Lazio, Atalanta, Bari och Lecce gör upp matcher på förhand och till och med allas vårt ”Pazza Inter” trampar snett och lyssnar av våra egna spelares telefoner. Serie A är ett rävspel på planen, men Gud vet att det är ännu slugare rävar bakom kulliserna. Samtidigt så vore det fel att flytta Inter till något annat ställe. Det vore som att erkänna sig slagna. Bekräfta att man blivit besegrade av korruptionen och då medgett att man faktiskt kan fuska sig till den ultimata framgången. Tänk också på alla fantastiska möten som skulle försvinna. Tänk att aldrig mer få jubbla när Diego Milito gör 2-1 på Juventus Stadium och gnider zebrornas ansikte i marken trots att de har ett par extra spelare i rosa tröjor med sig i truppen. Glädjeruset som ligger kvar i kroppen i veckor efter. Att inte få bevittna ett Derby della Madonnina eller se Inters curva höja hyllningar till Gabrielle Sandri inför möten mot Lazio. Det vore olidligt för mig. Att istället se Inter ta sig an ett lag som Stade Rennes känns bara sorgligt. Det behövs en förändring i Serie A, men det är inte så att Inter behöver lämna. Vad sägs om målkameror? Reprisbilder för domare på samma sätt som hockeyn använder sig utav? Utländska domare?
Fotbollen är ålderdomlig och behöver sig en ansiktslyftning. Kan man sätta in chip i skorna som beräknar fotsvett, så borde man banne mig kunna titta på en reprisbild innan man dömer bort ett sådant mål som Catania gjorde mot Juventus.
Men det verkar aldrig som om det kommer hända, som att det hör till skådespelet att Inter ska få slåss i en uppförsbacke oavsett om vi har kraften att klara av det eller inte. Det förvånar mig inte ens längre och korruptionen har bara stärkt våra band till Inter. Jag har bara en sak att tillägga; De kan handfänglsa oss, men det stoppar oss inte ifrån att använda våra fötter för att spela ut våra motståndare på planen och sparka dem i baken i media. Sedan 1908 så har det känts som att det varit Inter mot resten. Inter mot Italien. Inter mot världen. Underligt nog kan jag inte undgå att älska oddsen.
