Italien är ett underligt land på många sätt. Det är först och främst ett land med många kontraster. Turister åker till centrala Milano och förundras över hur fräscht det är. Fina affärer, magisk shopping och god mat. De ser inte ofta den del av Milano som ligger 10 minuter bort med spårvagnen där de fina affärerna och den fräscha miljön har bytts ut mot fattigdom, misär, nedklottrade väggar och smuts. Tusen samhällsproblem på en och samma plats. Rasism, kris, integrationsproblem. Milano är mer än shopping och fina restauranger. Precis som fotbollen i Milano är mer än ett vackert skådespel  som utspelar sig på fotbollens la scala. Även här, finns det kontraster. Djupa sådana.

Kontrasterna speglades på bästa sätt genom mig och min kollega Nima igår. Nima tog sig ut till arenan, och gick in på San Siros pressläktare. De bästa platserna på arenan, välbetalda journalister på plats, korrekt beteende och inte allt för mycket känslor. Visserligen påverkat av den väldigt avslagna tillställningen, men det finns ett krav på att man ska bete sig så korrekt som möjligt på pressläktaren. Inför matchen serveras det en buffé, under halvtidspausen serveras pressfika och man kan mingla med sina kollegor.

Ett par hundra meter ifrån idyllen på pressläktaren finns klacken, Curva Nord. Efter att ha samlats bland ‘gli ultrá’ vid den lilla baren utanför curvan och ha druckit ett par vattniga öl i plasglas tog jag mig in på arenan. I Curva Nord möts många av de samhällsproblem jag tidigare skrev om. Det var fruset, men det var ett tappert gäng som trotsade kylan och de eventuella motivationsproblemen att ta sig till en betydelselös match där Inter skulle ställa upp med 6 primaveraspelare  från start.

Jag befann mig i ett sjungande virrvarr av marijuanarök, starksprit och sång. Det märktes att det här var lugnet innan stormen, matchen mot Napoli är stor och majoriteten av ramsorna igårkväll gick åt till att håna Napoli och även Milan.  Det jag tar med mig från klacken den här gången är det som många gånger sjöngs: “A noi della partita, non ce ne frega un cazzo. Milan Milan vaffanculo”. Vi bryr oss inte ett skit om matchen, Milan Milan vaffanculo. Älska Inter, hata våra rivaler, i vått och torrt.

Nima går in i den mixade zonen, Ivan Cordoba kommer och svarar på några frågor. Samtidigt som en asiatisk man ställer sin fråga till mig: Grappa? Sambuca? Vad Cordoba svarade läser ni här, vad jag svarade? Det tar vi en annan dag…