Foto Mia Bergman

Blogg från Milano, fredag och lördag:

Fredagen var ett besök till Solo Inter inplanerat tillsammans med ett besök på en napolitansk restaurang som hade bjudit in oss för att njuta av deras mat. Vi tog oss till Duomo och påbörjade vår vandring igenom centrala Milano. Vi gick till SoloInteraffären där det handlades friskt. Ett stenkast därifrån så ligger den berömda restaurang där man kan köpa Panzarotti, en lokal rätt med bröd, mozzarella och ost som serveras för 2.50 euro, ett snabbt tilltugg bara för det hungriga gänget. Panzarotti är något jag rekommenderar och det är troligen det enda ställe i Milano som behöver vakter för att hålla ordning på kön av personer som är sugna på att käka.

Vi tog oss vidare till Inters högkvarter där vi tog lite bilder, intressant var att de som gick förbi trodde att vi var där för att hindra Sneijder från att lämna på en free transfer. Det var ett tiotal personer som frågade om det hade hänt något och vad vi gjorde där. Det säger mycket om hur stor fotbollen är i Milano med tanke på att det inte finns någon skylt eller liknande alls som visar att Inters högkvarter ligger där det ligger.

Efter ett par gruppbilder utanför högkvarteret och Duomo så begav vi oss mot den napolitanska restaurangen som vår eminenta fotograf Thomas Salme hade fixat en inbjudan till. Efter en lång vandring kom vi fram till restaurangen och fick avnjuta mat av allra högsta klass. Det kom in mat ständigt och vi fick avnjuta allt från Bresaola med mixade skinksorter till havets specialiteter, pastor, kött, efterrätt och god dryck. Det var verkligen en trevlig kväll på en väldigt bra restaurang och hela spektaklet kom till ett överkomligt pris. Vi sov gott efter det…

Lördag: Förmiddagen var öppen för valfria aktiviteter. På kvällen var ett besök på Zanettis restaurang inbokat. Inför besöket visste vi med säkerhet att vi skulle få sällskap av Leo Picchi som är Inters presschef och sonen till den bortgångna legendaren från La Grande Inter, Armando Picchi. Tyvärr så fick Leo Picchi, som för övrigt är en otroligt trevlig person, förhinder på grund av att hans mor blev akut sjuk och han blev tvungen att åka iväg till Genoa. På så sätt trodde inte vi att vi skulle få något besök av någon från Inter men så fel som vi skulle ha.

Efter att vi hade ätit klart så berättade fotograf Thomas Salme att Milly Moratti, Massimo Morattis fru var på väg till restaurangen för att hälsa på oss. Milly Moratti gjorde entré och det märktes tydligt hur glad hon blev över det varma mottagandet hon fick. Hon hälsade direkt på sin vän Thomas, Il Presidente Nima och även mig i form av Vice-President. Vi växlade ett par ord och hon uttryckte ödmjukt sin häpnad över hur bra italienska vi pratade. Hon överlämnade en tröja som Inter fick den 28 november på FN’s högkvarter, en Intertröja med UN 28 inprintat i gåva. Hon lovade sedan att hon och Massimo skulle dricka den glöggflaska Nima gav henne i gåva på julafton. Milly fortsatte sedan att hälsa på ett par andra medlemmar och trots att det här är en väldigt högt uppsatt kvinna i Italien så hade hon verkligen fötterna på jorden och utstrålade en godhet som är sällsynt att se. Det var stort att möta henne, men det som kom efter det är det största som har hänt mig i mitt liv.

Milly Moratti var så nöjd med mottagandet hon fick att hon ringde Massimo Moratti. När det berättades så blev det rätt stirrigt bland de som var på restaurangen. Massimo Moratti, Inters president, den största av de alla för många av oss. En som fötts in i Inter och varit Interista sedan det. En som spenderat miljarder, tid och allt han har på klubben och en som gett allt för att ge oss framgång, en som lider med oss när Inter går dåligt och en som gläder sig med oss när vi vinner. Massimo Moratti är Inter.

Det var därför inte många som var vid riktigt stabilt tillstånd när Massimo Moratti himself vandrar in på restaurang Botinero. En spontan applåd och en hel Inter Club som reser sig upp för Il Presidente senare så kunde man se att han blev rörd för mottagandet. Precis som när Milly Moratti kom in så hälsade Massimo först på Thomas och sedermera på Nima och sedan mig. Han skakade sedan hand med de medlemmar som kom fram. Det som var skillnaden mellan Massimo och Milly var att de andra på restaurangen kom fram och tog bilder med presidenten på löpande band. Massimo konverserade lugnt när vi pratade och när det blev dags för honom att gå så tog vi alla bilder med presidenten och växlade några ord. Jag frågade honom hur han tyckte spelarna såg ut på dagens ritiro, han svarade: ”De såg bra ut, men det gör dem alltid. Sedan vet man ju inte hur det ser ut imorgon..” med ett leende. Vi tog många bilder, autografer och även gruppbilder. Massimo och Milly tog sig tid för alla som ville ta bild med dem och när de sedan var klara vandrade de iväg från restaurangen som vilket par som helst. Det var fint att se och de utstrålade verkligen att de var jordnära. De pratade mycket gott om Sverige och var väldigt glada över att se så många supportrar från Sverige som var i Milano enbart för Inter. Stämningen sammanfattas bäst av rapparen och Interistan Nimo som sa: ”Du kommer aldrig se lika många killar rodna samtidigt”.

Imorgon är det match, men det här blogginlägget får avslutas med en hyllning till Il presidente. Ora e sempre, Moratti presidente.