Interisti Svedesi anordnade en medlemsresa till Milano för att se matcherna mot Neftci samt Napoli på San Siro. Här nedan kan ni läsa medlemmen Jesper Berghalds resekrönika från en resa som han själv beskriver som oförglömlig. Samtliga foton är Jespers privata foton, trevlig läsning.

Jag heter Jesper Berghald och detta handlar om min och min pappas resa till Milano med Interisti Svedesi. Vi är båda naturligtvis medlemmar i denna fantastiska supporterklubb. För mig som aldrig har varit i Milano innan så skulle det här bli riktigt spännande. Min pappa har varit i Milano innan och sett Inter live.

Souvenir stånden runt Meazza

Torsdag

När vi landat i Milano och hämtat vårt bagage så var det dags att leta upp flygbussen. När vi kom till centralstationen så fick jag åka tunnelbana för första gången i mitt liv. Nima hade förklarat i ett utskick hur man på bästa sätt skulle ta sig till hotellet. När vi installerat oss på vårt hotellrum så började nervositeten krypa fram inför kvällens match, Inter-Neftci.

Vi Interfans som hade kommit samlades i lobbyn. En buss kom och hämtade upp oss och vi begav oss mot arenan.

Jag blev mållös, jag trodde inte det var sant, jag var här. Den mäktiga och vackra arenan sken upp i vintermörkret. Att jag fick se Mezzan var helt sjukt och tanken på att jag skulle få vara inne på arenan och se världens bästa lag kändes overkligt.

Runt arenan fanns fullt av stånd är det såldes både mat och Interprylar. När vi hade mumsat i oss ett par mackor så begav vi oss mot vår sektion. Den mäktiga känslan att vara inne på arenan gjorde så att man fick gåshud.

En arena som man så ofta har drömt om att få besöka. Innan matchen skulle blåsas igång så började kylan sprida sig i kroppen men vad gjorde det när man fick se Inter live? Matchen kom igång och helt plötsligt var man inte så kall. Att få se Curva Nord live var obeskrivligt även om den inte var så välfylld så var det en dröm som kom i uppfyllelse, liksom hela resan. Väl tillbaka på hotellet så hade jag inte riktigt fattat att jag hade varit på världens bästa arena med min pappa som var minst lika lycklig som jag, kanske ännu lyckligare då han hade varit smart och satt på sig långkalsonger i kylan. Jag gick och lade mig med huvudet fullt av tankar.

Inne på Solo Inter butiken

Fredag

Denna dag anlände fler medlemmar till vår grupp, vilket var jättetrevligt. Vi startade dagen med en samling i lobbyn där Nima delade ut biljetterna till söndagens match och gick igenom schemat för dagen.

Vi skulle träffa vår fotograf Thomas Salme som skulle dokumentera resan och sedan gå på en äkta Napolitansk restaurang. Då vi hade lite tid över innan vi skulle samlas så gick jag och min pappa på upptäcktsfärd i området där vi bodde. Vi hamnade i ett litet samhälle utan några turister så långt ögat kunde nå, men inte kände vi oss ovälkomna för det utan snarare tvärtom. Tyvärr var i stort sätt alla affärer stängda (röd dag) utom ett litet mysigt bageri som vi gick in i. I det lilla bageriet så fanns allt från vin till nygräddad pizza. Dagen gick och vi samlades i återigen i lobbyn. Vi åkte in till Milano där vi mötte upp vår fotograf som gav oss en liten rundtur.

Vi startade med att köpa lite rostade kastanjer som visade sig vara en delikatess. Färden gick vidare till Inters högkvarter där vi radade upp oss för ett gruppfoto. Folk som passerade kom upprörda fram till oss och frågade om vi demonstrerade för att Sneijder hade lämnat. Sedan tog vi oss till en av resans höjdpunkter och det var Intershopen. Där inne fanns bilder från Inters historia och det var både roligt och intressant att få se. Jag köpte en Inter mössa och en Inter tröja med Cassano på ryggen men det var ett svårt val, det stod mellan Zanetti, Guarin och Cassano. Ett stort tack till Nima som lät mig få låna hans medlemskort så jag fick min rabatt då jag inte hade hunnit få mitt egna kort. Efter besöket i Intershopen så tog vi oss till ett känt ställe, kallat Panzerotti Luini där vi avnjöt en underbar Panzerotto. Detta är ett av Milanos populäraste matställe där äter det allt från rika kvinnor med pälskappor till vanliga ungdomar och det var en fantastisk matupplevelse.

Panzerotti…

Turen tog oss vidare till den berömda tjuren. Där skulle man sätta hälen vid tjurens skrev och snurra två varv, det ska tydligen göra så att man får tur. Jag råkade till mångas förskräckelse snurra med vänster häl. Sia förklarade för mig att jag måste snurra med högerhälen och då var det bara att gå in och snurra igen.

Dagen avslutades på den Napolitanska restaurangen. Förrätten kom in och det var olika delikata parmaskinkor, och salami. Bordet fortsatte att fyllas på med olika maträtter. Det var den godaste maten jag har ätit i hela mitt liv, det var allt från risotto till delikata havsrätter det var helt surrealistiskt, kändes som man befann sig i en Italiensk film där rätt efter rätt bars fram, jag trodde aldrig att det skulle ta slut.

En upplevelserik dag började lida mot sitt slut och det var en av de bästa dagarna jag har varit med om, allt var perfekt, maten var grym, folket i gruppen var underbara, det kunde inte bli bättre. Hade man bokat denna resa själv så hade man aldrig fått uppleva något som detta, tur att Interisti Svedesi finns.

                           

Snurrar med hälen på tjurens testiklar…                   En av 7-rätter på den Napolitanska restaurangen

Lördag

Vi gick förbi bageriet som vi dagen innan hade köpt mackor på och rörde oss längre in mot det lilla samhället. Ju längre in vi kom desto vackrare blev det, de var massa gamla byggnader m.m. När vi hade gått en bit så bestämde jag mig för att gå in i en liten bar och köpa en cola vilket min pappa hejdade mig snabbt ifrån då jag fick se att det var en Juventus bar så vi gick vidare och hamnade i en butik där vi köpte bl.a. parmesanost och limoncello som vi skulle ta med oss hem till familjen och La Gazzetta dello Sport till oss själva.

Idag utökades gruppen till ca 30 personer och vi drog iväg till Zanettis restaurang. En mäktig samling av fotbollsskor mötte oss innanför dörrarna. Prydligt uppställda i glasmontrar kunde man skåda skor från bl.a. Baggio, Zanetti, Cassano och Maldini. Maten på Zanettis och Cambiassos restaurang var underbar och det var sällskapet också. Senare på kvällen när vi hade ätit upp så fixade Thomas dit Milly Moratti och det var en fantastisk upplevelse. Man trodde inte kvällen skulle kunna bli bättre men efter en stund klampade även Massimo Moratti in. Han möttes av stående ovationer av oss alla. Senare på kvällen lät han sig fotograferas men var och en av oss.

Detta var en upplevelse som jag inte tror att någon av oss kommer att glömma, det var så stort. När det var dags att åka hem så var det några som valde att stanna ute men vi och ett gäng till bestämde oss för att gå hem och ladda inför matchen som var dagen efter.

President Moratti och jag i entrén på Botinero

Diego Milito’s signerade skor på Botinero

Söndag

Idag var den stora dagen som vi alla väntat på, den jätteviktiga matchen mellan Inter – Napoli skulle spelas. Vid arenan mötte vi alla upp fotografen Thomas som skulle ta lite kort på oss och matchen.

Denna gång var det mycket mer folk och den var en underbar stämning. Napoli klacken försökte sjunga men tystades ner lika snabbt av den mäktiga Curva nord. Matchen kom igång och det tog inte mer än några minuter innan Guarin skjuter bollen i mål efter en underbar hörnvariant. Efter det så utökade Milito ledning efter ett fint förarbete av Guarin. Efter att Inter hade storspelat första halvleken så tryckte Napoli på och reducerade till 2-1. Tiden gick och det kändes som ett mål låg i luften för Napoli men Inter höll ut och vann. Det var magiskt när Inter gjorde mål och speakern skrek Freddy och publiken svarade Guarin, det var bland det mäktigaste jag någonsin upplevt. Tänk att jag skulle få stå här på Mezzan och se Inter spela mot ett storlag som Napoli, det var bara något som jag innan hade drömt om. Jag råder alla att åka ner till Milano och se en match med Inter.

Presidenten satte sig ner på restauang Botinero och tog en kaffe med oss

Måndag

Hemresa med många underbara minnen i bagaget och nya vänner för livet, kan det bli bättre?

Vill passa på att tacka Nima och Sia för en fantastisk och välplanerad resa som på något sätt bara blev bättre och bättre dag för dag.

Grande Interisti Svedesi!

//Jesper Berghald