Sex.
Pang boom, nu har jag din blick enbart över ett ord. Tänk så lätt det kan vara att snärja någon så fort det handlar om något erotiskt. Jag tror att vi alla någon gång har filosoferat över denna fråga; Kan man bli sexuellt upphetsad och tillfredställd av fotboll?
Bara jag som tänkt såhär? Aj då, men men, jag tar förgivet att du som läsare just nu är väldigt intresserad och fascinerad av mina skeva tankebanor.

Om man pratar om fotboll i kombination med sexuell anspänning så kan jag beskriva en spelsekvens som kan göra mig fysiskt kåt, om man nu kan säga så;
Mittfältare vinner boll på mittplanen, tar två steg upp i planen och lyckas få ögonkontakt med en anfallare som sticker iväg i djupled. Samtidigt så slår denne mittfältare en hög passning till den djupledslöpande anfallaren som lurar offsidefällan. Bollen landar framför anfallaren, mellan backlinjen och målvakten. Därefter ett lågt avslut som sitter vid stolpens rot vid bortre stolpen. Ååååh, blir det mer perfekt än så?
Sexuellt upphetsad? Kanske inte, det är självklart inte en regelrätt orgasm, det hade ju varit mycket jobbigt på en sportbar. Ändå så kommer man inte riktigt ifrån den känslan av tillfredställelse och glädje när bollen mjukt kysser nätmaskerna. Det kanske inte är kåthet, klimax eller en orgasm som jag talar om då. Men känslan efter ett regelrätt och härligt samlag, är inte helt olik.

Dagens Inter må inte vara det bästa laget som någonsin vandrat på denna jord. Men, och det här säger jag med all kärlek, ett fotbollslag är som en sexpartner! Vem säger att den mest attraktiva damen i baren är den allra talangfullaste i sänghalmen?
Detta handlar inte om vem som är i regel bäst. Begreppen ’bäst’, ’bra’ eller ’bättre’ finns inte alls i det här sammanhanget. Allting handlar om kemi. För mig var Inter aldrig de mest attraktiva, men det kändes rätt för att det fanns något där. Något så mycket mer än attraktion. Kärlek. Kemi.

Jag har nyss suttit och lyssnat på tre tjejer prata högt och brett om sina belägringar och vad dem gjort med vem och hur hårt och hur många gånger. Alltihop i brutal och dräpande detaljfixering. Jag är inte bättre själv på något sätt, men det gör mig lite ledsen. Lite sorgligt att jag ännu inte hört någon av dessa nämna det minsta om någon känsla. Ingen pratar om vad man känner för personen ifråga. Lösaktiga? Absolut inte, människor precis som alla andra människor. Jag tvivlar inte heller på att det säkert finns varmare känslor än längd, bredd och omkrets i dessa historier. Bara synd att detta inte kommer fram. I allt det här hittar jag Inter. Det spenderas allt för mycket tid på snoppmätartävlingar i form av resultat och statistik (Förlåt, Kujtim, vår statistik-älskare) och att hävda sig med vem som slog vem i vilken match. Det enda som räknas i slutändan är kärlek. Ska jag behöva diskutera huruvida Real Madrid skulle slå Inter eller inte? Nej, jag älskar Inter tills döden och det är oavsett om vi får stryk av Real eller slaktar dem med 6-9 på Bernabeu (see what I did there..?)

Till alla mina framtida flickvänner och sexpartners. Lycka till, men du kommer få det tufft om du ska peta Inter från tornen.