Det var tvära kast mellan himmel och helvete, mellan det vackra och det fula eller om ni så vill mellan Giovinco’s uppvisning och firma Rossi & Ljajic pinsamma uppförande som undertecknad fått bevittna i en underbar försommarkväll först på Stadio Ennio Tardini och sedan på hotell-rummet i Giuseppe Verdi’s hemstad som främst är känd hos gemene man för sina gudomligt goda luftorkade skinkor. Även matchen mellan Parma och Inter var en match med två helt vitt skilda ansikten: under första halvlek kom Parma ingenstans där Inter ledda av en gudomlig Milito neutraliserade Giovinco & co men som följdes upp av en andra halvlek där Inter såg ut som en trött och gammal Muhammed Ali medan Parma och Sebastian Giovinco kom ut svingades som en ung och vild Mike Tyson. Just den lille atommyran Giovinco visade upp hela det register som gjort att han under flera år nämnts som den självklare arvtagaren som en dag skulle ta vid efter Roberto Baggio och Franceso Totti och bära nummer 10 i såväl klubb som landslag. Den dagen har nu kommit, för Giovinco var fullkomligt magisk. Framspelningarna, löpningarna och spelförståelsen höll Baggio klass medan avsluten höll yppersta Totti klass.
Otrolig är ett superlativ som man även kan använda sig av att beskriva Lucio’s insats fast endast om efterföljande ord är usel. Undertecknad stod som mest 25 meter bort ifrån platsen där Lucio helt sonika ger bort bollen till Giovinco som i sin tur serverar Marques till kvitteringsmålet. Maken till så dåligt försvarsspel har undertecknad inte bevittnat någon spelare göra i en blåsvart tröja sedan Gresko serverade Poborsky samt även Juventus ligatiteln för snart 10 år sedan. Men Lucio’s hårresande misstag till trots (som pågick under hela 2:a halvlek) så skrevs historia ikväll på Ennio Tardini då Parma tog sin 5:e raka seger i ligan, en bedrift man inte varit i närheten av på 12 långa år, men å andra sidan har man inte haft en spelare av Giovinco’s kaliber heller på ganska exakt lika lång tid.
Magisk är även det man kan säga om José Mourinho’s bedrift då han ikväll blev den första tränaren någonsin som har vunnit ligan i de 3 historiskt sett största europeiska ligorna när han ikväll ledde sitt Real Madrid till ligaguld i Primera Division. Den specielle portugisen är nu endast en spansk supercup seger ifrån att ha vunnit samtliga titlar som går att vinna i Spanien, Portugal, Italien och England. Under sitt 2:a och sista år i Milano spelade Inter och Milan ett stekhett derby i Januari där Wesley Sneijder blev utvisad halvvägs in i första halvlek av domare Rocchi för att ha ironiskt applåderat ett förvisso horribelt domslut. Under halvtidspausen frågade Mourinho domare Rocchi varför han visat ut holländaren och fick följande fråga som svar: ”Mister, om en av dina spelare ironiskt applåderar ett av dina beslut, hur reagerar du då?” Mourinho tittade kyligt in i Rocchi’s ögon och skrattande svarade: ”Jag har ingen reaktion, jag fortsätter med att jobba.” Ikväll blev den specielle portugisen historisk medan Delio Rossi fick sparken då han fullkomligt tappat besinningen och örfilade en barnslig Ljajic. På lördag kan Fiorentina vara än mer närmare Serie B när man möter Lecce på Via Del Mar medan ett Inter som med allra största säkerhet inte längre har någon chans att nå den sista Champions League-platsen, faktiskt på söndag kväll kan se till att Juventus blir mästare i kostym när man möter Milan på ett fullsatt Meazza…Avståndet mellan himmelriket och helvetet är uppenbarligen inte lika stort som en kan luras till att tro, eller om ni så vill: begreppen succé och fiasko är egentligen två sidor av samma mynt.
